Idag har jag tänkt mycket på elefanter, kanske försatt vi såg “Horton hears a who” igår på bussen. Det var en otroligt vig elefant som kunde göra simhopp och andra akrobat konster, jag tänker att när man är en elefant kunde man titta på den videon och tänka ja ja det där kan jag ju också göra och sedan idag i pisten så upptäckte man att, vänta lite jag är ju en elefant jag kan inte göra en double twist med en avslutande daffy. 

Igår på bussen lekte vi också en musik en lek med familjen Florin (om man var med i bussen är detta ett jätteroligt skämt). Namnet Florin betyder ju i sin grundform blomma. Det för mig helt naturligt att tänka på det medeltida manuskriptet fior di battaglia, eller flos duellatorum som manuskriptet heter på latin ochdet betyder ju som bekant stridens blomma.

Flos duellatorum säger följande om elefanter.

jag är elefanten jag bär stolt mitt torn, aldrig förlorar jag fotfästet eller viker av från den utstakade vägen.

Jag tänker att när man är uppe på fjället kan det Vara bra att inte vika av från den utstakade vägen (för att inte tala om hur viktigt det är att inte tappa fotfästet…

Psalmisten säger så här om att inte lämna den utstakade vägen…

Rikta blicken rakt framåt,se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten,så vandrar du alltid på fast mark. Vik inte av åt höger eller vänster,håll dig borta från det onda. (Ordspråksboken 4:25-27 SB00)

Vi måste alltså vara elefanter, både i skidbacken och i det kristna livet, att falla gör ont och ställer ofta till det för dom som åker båda framför och bakom dig.

hur skall det gå till då, hur blir vi elefanter, hur får vi en sådan tyngd en sådan stabilitet?

Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen. (Efesierbrevet 3:14-21 SB00)

Tags: andakt | elefanter | fjällen | kärlek | skidor | ssg

1 Kor. 13:1-13 Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Men vad är det?

I have phrases and whole pages memorized but nothing can be told of love. You must wait until you and I are living together. In the conversation we’ll have then…be patient…then. – Rumi

Många olika försök till att förklara kärleken har gjorts genom århundradena för att inte tala om de mängder av bibelord som talar om kärleken.

Man skulle kunna tro att kärlek är det centrala budskapet i bibeln.

Om Joh 3.16 är evangelium i ett nötskall, då är guds kärlek poängen.

John 3:16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Sanning, Nåd & Rättvisa

Enligt Christian Swartz, bibelforskare, grundren av NCD och författaren av bland annat “3 Colors of Love och Color my world with NCD” säger att var du än letar i GT så hittar du följande treparts definition av kärleken: Sanning, Nåd och Rättvisa.

Vi hittar dessa tre ord seadquah (rättvisa), aemunah (sanning) och haesad (nåd) tillsammans överallt i bibeln för att beskriva gud och guds omsorg om oss. tex:

Psa. 119:75-76 Jag vet att dina domslut är rättfärdiga (sedaquah – Rättvisa), Herre, i din trofasthet (aemunah – Sanning) lät du mig lida. Låt din kärlek (haesad – Nåd) bli min tröst, så som du har lovat din tjänare.

• Sedaquah/Rättvisa – guds barmhärtiga kärlek i handling
• Aemunah/Sanning – guds trofasta kärlek i handling
• Haesed/Nåd – guds förlåtande kärlek i handling

Rättvisa, många tänker att rättvisan är blind, att rättvisa är precis lika för alla. Det är inte så gud tänker på rättvisa. Guds rättvisa är partisk, guds rättvisa tar ställning för de svaga, halta och lytta, för änkan och den faderlöse. Guds rättvisa är att gud själv tar på sig faderskapet och ansvaret för de som hamnat utanför (Detta innebär inte att vi står utan uppgift, kom ihåg att du är guds händer och fötter här på jorden)

Sanning, Guds sanning är gud själv. Jesus säger: Jag är sanningen! Sanningen avslöjar vårt innersta, vår trasighet, vår natur, vårt innersta. Ibland kan det göra ont… Men kom alltid ihåg att guds sanning är gud själv. Det är inte vår uppgift att peka på sanningen (kom ihåg bjälken i ditt eget öga) det är vår uppgift att peka på Sanningen (dvs. Jesus).

Nåd, guds nåd tar aldrig slut, den är ny varje morgon och den är skandalöst förlåtande. Guds nåd ger altid en chans till därför att varje ögonblick är helt nytt. Guds nåd är helt ny inte bara varje morgon utan i varje ögonblick kallar gud dig och mig till den bästa möjliga möjligheten i just det ögonblicket.

Kärlekens frukt

Gal. 5:22 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.

Christian Schwartz menar att om det hade funnits skiljetecken i den ursprungliga texten så skulle det stå följande i Gal 5.22-23:

Men andens frukt är kärlek: glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

När du undrar ar jag kärlek i mitt liv leta då efter de här egenskaperna. Fråga dig själv:

• Är jag glad/lycklig?
• Har jag frid?
• Har jag tålamod, kan jag hålla tillbaka min vrede?
• Är jag vänlig, kan jag svara mjukt även när jag är arg?
• Är jag trofast och sann?
• Är jag god? Tar jag ställning för de som inte har?
• Är jag ödmjuk, jordnära?
• Har jag självbehärskning, kontrollerar jag mitt liv, mina reaktioner, min tillvaro eller låter jag mitt förflutna, mina omständigheter, mitt ego och eller andra människor styra hur jag mår och hur jag agerar?

Gud är kärlek

1 Joh 4:16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Om det är så, så måste vi till slut inse att 1 Kor 13 och Gal 5.22-23 inte bara är beskrivningar av gud men också på vad vi förvandlas till (och av) när vi är i gud.

Jesus säger själv att prioriteten, det största budet är att:

Mark 12:29-31 Jesus svarade: “Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.”

Detta är kärleksprioriteringen, detta är meningen med livet, meningen med att vara kristen, att vara människa.

Rumi skriver:

Love is from the infinite, and will remain until eternity. The seeker of love escapes the chains of birth and death. Tomorrow, when resurrection comes, The heart that is not in love will fail the test. – Rumi

Teologen och filosofen Peter Rollins påpekar att det intressanta med Kärleken är att den inte drar någon uppmärksamhet till sig själv, dvs kärleken är ingenting i sig själv. Kärleken är det som gör att jag kan se det fantastiska i en annan människa, det är inte kärleken jag älskar utan det underbara i den andre. Kärleken är inte det jag lever för utan det som tillåter mig att leva. Eller för att använda en annan bild (ljus) man kan inte se ljuset, ljuset är det som tillåter mig att se. På samma sätt kan jag inte se eller känna kärleken (eller Gud?) utan kärleken är det som tillåter mig att se och att känna för den andre.

Kanske är det därför Jesus säger där två eller tre är samlade i mitt namn (i kärlek) där är jag (kärleken) mitt ibland dem. Kanske är det därför som teologer, filosofer och poeter (teopoeter) menar att kärleken är allt vi behöver (allt vi behöver tro på, leva för, leva av).

“Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta, som ett sigill vid din arm. Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom?” (Song 8:6–7 SWED2K)

Shakespear skriver:

Love is not love, Which alters when it alteration finds, Or Bends with the remover to remove. O, no! It is an ever-fixed mark, That looks on tempests and is never shaken. It is the star to every wandering bark, whose worth’s unknown, although his height be taken. -Shakespear

I filmen Moulin Rouge är till slut detta vad som återstår.

“The greatest thing you’ll ever learn, is just to love and to be loved in return.”

Eller i Paulus ord:

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Tags: alla hjärtans dag | bibel | Bibeln | kärlek | moulin rouge | ncd | Poesi | rumi | valentines

Så var det då äntligen dags att starta upp poddarna igen! Du kan lyssna på Mackans och mitt senaste samtal här eller helt enkelt surfa in på Holy Cow BBQ sidan på webben eller på Facebook.

Vi samtalar om HBTQ frågorna och glider snabbt in på samtralet om samtalet, dvs. hur skall vi kunna lära oss att INTE hålla med varandra på ett sjysst sätt.

Vi pratar också om den förestående piratkyrkan, ett piratteologi evenemang som äger rum den 20-22 April här i Malmö.

Tags: Holy Cow BBQ | piratkyrkan | piratteologi | podcast | samtal

Som jag sagt i en tidigare bloggpost så läser jag just nu “The Bible made impossible” som är en kritisk dekonstruktion av Biblicismen eller “bokstavstroende”. Boken är väldigt inriktad på den Amerikanska Evangelikala biblicismen och trotts att Frälsningsarmén är en del av den evangelikala rörelsen så tänker jag att det är tur att vi i Sverige inte är där i alla fall.

Jag inbillar mig at här i Sverige har i alla fall de flesta kyrkorna en mer balanserad och mångfaceterad syn på bibeltexten.

Men sen läser jag i dagen följande uttalande:

Att hävda att Bibeln är “felfri i allt” är inte ett fundamentalistiskt kännetecken, utan allmänkristen tro. Det menar Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson i samtalet om evangelikal bibelsyn.

Naturligtvis kan man tolka och definiera orden “felfri i allt” men jag inser att Stefan Gustavsson menar att bibeln är “inerrant” och att detta skulle vara allmänkristen tro. Jag skakar sakta på huvudet och undrar om Stefan Gustavsson har tagit del av det internationella teologiska samtalet som för närvarande pågår. Inte för att alla är av en annan åsikt, men det är långt ifrån en allmänkristen övertygelse.

När sedan “Hur tror du” (en liten pamflett från den evangelikala barnmissionen) dimper ned i kårens brevlåda med följande text:

“Det finns 66 böcker i bibeln. De stämmer alla överens och passar perfekt ihop.

Bara Gud kan göra en sådan bok. Vi kan alla vara säkra på att hela bibeln är guds budskap till oss –vartenda ord!“

Då blir jag sorgsen. Denna biblicism är en av de mest bidragande orsakerna till att intelligenta unga människor lämnar kyrkan.

Det är helt uppenbart att bibelns böcker inte stämmer helt överens och inte passar perfekt ihop, det är vidare helt uppenbart att varje ord i Bibeln inte är guds budskap till oss. Inte ens de tre första kapitlen i den första av de sextiosex böckerna (förutsatt att vi glömmer bort apokryferna) stämmer överens med varandra. För att inte tala om de första kapitlen i de fyra evangelierna som målar upp tre helt olika bilder av Jesu födelse (fyra om du räknar med att Markus helt hoppar över ämnet). För att inte tala om de platser där Paulus direkt skriver att detta är hans egen idé och inte kommer från gud.

Christian Smith beskriver bibelns polysemiska budskap såhär:

“We are listening, not to a single voice, not even to a single choir in harmony, but to several choirs singing different songs with some protest groups jamming in the wings.”

Vidare menar Smith att vi måste hitta en Kristocentrisk läsning av bibeln för att hålla ihop den annars polysemiska och mångröstade dialog som bibeltexten bjuder på.

the internal harmony that scripture embodies does not stem from all of its propositions and narrative accounts fitting together perfectly like a neat jigsaw puzzle. Scripture’s internal unity or harmony, rather, derives from its central purpose in divine revelation of telling us about Jesus Christ.

I alla de frågor som kyrkan brottas med på 2000-talet så tror jag att detta är hörnstenen. Det är dags att vi omvänder oss från vår avgudadyrkan (där vi har gjort bibeln till den fjärde medlemmen i treenigheten) och inser att bibeln inte är guds ord utan att bibeln är inspirerad av gud för att vi skall kunna få kunskap om och få en relation till det inkarnerade gudsordet Jesus Kristus.

Tags: Böcker | Bibeln | Det Kristna livet | Dialog | emergent | församlingen | framtid

En Gud

I våra lärosatser står det följande:

Vi tror att det endast finns en Gud och att han är alltings skapare, upprätthållare och styresman samt allena värd att tillbedja.

Chick Yuill skriver följande i stridsklar:

Det finns bara en Gud och han är alltigenom fullkomlig. Han är skaparen, beskyddaren och härskaren över allt. Vi bör inte tillbe någon annan eller något annat.

Inga andra gudar

Den Judiska grunden till den Kristna tron är tydlig med detta monoteistiska budskap, dvs, det finns bara en Gud. Vad som är interesant är att se hur denna form av monoteism växer fram i skriften. I de allra äldsta skrifterna är gud den störste av alla gudar (el-elohim). För att i senare texter bli den ende guden.

Det kanske bara är en semantisk skillnad mellan att var den högste av många gudaväsen eller den ende guden i universum. Men det kan få en del oväntade konsekvenser.

Om det tillexempel finns många gudar, då kan man ju tillbe fel gud. Hur vet jag att den jag tillber är den rätta? Bara för att den gudens präster säger det, har dom inte betalt för att säga det?

Däremot i ett sant monoteistiskt tänkande så är det gud man tillber om man tillber gud. Visst kan man skaffa sig en avgud och tex. tillbe det skapade istället för skaparen, men den som söker gud med hela sitt hjärta kommer att finna gud. Oavsett vilket tempel man går in i och vad det är för titel på boken jag läser.

“När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden — och det finns ju många gudar och många herrar — så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.” (1 Cor 8:4–6 SWED2K)

Men frågan kvarstår vem är denne gud?

Alltings skapare

John Eldredge menar att om man vill veta något om en konstnär skall man titta på dennes konst och därifrån få en uppfattning. På samma sätt så tror vi att gud, i begynnelsen formade himmel och jord ur djupet.

“Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem;” (Rom 1:19–20 SWED2K)

Allting som är skapat är skapat av gud och vittnar om guds, kärlek, försyn, humor, känsla för detaljer och skönhet.

Det är också när vi får reda på att gud skapat människan till sin avbild som vi förstår att gud är inte nån gammal gubbe på ett moln, gud är barnet i krubban, och gud är den unga mannen som jagar i skogen, gud är den vackra kvinnan vid brunnen, gud är den äldre mannen på kaféet.

Jag menar naturligtvis inte att alla människor är gud, men att gud speglas i alla människor, för vi är alla skapade i guds avbild. Jesus gör detta klart när han säger att när vi betjänar de minsta, de utstötta, de föraktade, då betjänar vi gud.

Vi är alla i gud och gud är sannerligen i oss. Gud verkar på så sätt hela tiden i allt och runtomkring oss.

Upprätthållare

Eftersom gud är runt omkring oss hela tiden, så är gud också aktiv i alla situationer, alla ögonblick över allt.

“Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.” (Col 1:15–17 SWED2K)

Faller världen sönder om gud lämnar den, eller försvinner den bara? Hur skulle din värld se ut utan gud, skulle där vara någon skillnad?

Styresman

Men om gud är närvarande i varje ögonblick styr gud då allt som händer? Har gud verkligen förberett och förplanerat alla de ögonbblick som någonsin hänt och kommer att hända?

“Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.” (Psa 139:16 SWED2K)

Eller är det så att gud lockar oss i varje ögonblick men att vi som människor faktiskt styr våra egna liv?

Men är detta allt?

När man läser denna beskrivning av gud blir gud någon slags politiker eller VD för världen, är gud inte mycket mer än så? Guds makt är väl ändå inte anledningen att vi tillber, lovsjunger gud?

Gud är väl också…

• Vår fader
• vår moder
• Vår vän
• Vår brudgum
• Vår hjälp i nöden
• Vår coach
• Vår läkare
• Vår seger
• Vår fasta klippa
• Vår försörjare
• Vår varma famn

Listan kan göras mycket längre än så … det är ju i den relationen till gud som tillbedjan, lovsång och mystisk förening äger rum.

Tags: doktriner | Frälsningsarmén | Gud | gudsbild

Kolportören bloggar om det samtal som just nu pågår i Dagen. Jag tror att detta är samtalet som kommer att rama in alla teologiska och kyrkliga debatter det närmaste årtiondet om inte århundradet. Jag skrev själv en kort bit om detta nyligen.

Här är min avslutande kommentar om bibelsyn och bibelns trovärdighet.

Var landar vi då? Vi landar med bibeln som vår första anhalt men inte enda källa, vi landar i en skrift inspirerad av gud men inte dikterad. Helt sann i sitt budskap men inte utan fel och brister.

Just nu läser jag “The Bible Made Impossible” av Christian Smith, en tänkvärd översyn av den rådande Biblicismen. Han menar bland annat att:

“Short of a divine miracle, the Bible therefore cannot function as an authority today,”

Anledningen till detta är att om bibeln var “en bok” som gick (och var menad) att läsa och förstå bokstavstroget så skulle alla som läste den komma fram till samma sanningar om Gud. men:

Whatever biblicist theories say ought to be true about the Bible, in their actual, extensive experience using the Bible in practice, Christians recurrently discover that the Bible consists of irreducibly multivocal, polysemic, and multivalent texts (polysemy means “multiple meanings” and multivalence means “many appeals or values”).[36] This means that the Bible often confronts the reader with “semantic indeterminacy.”[37]

Vidare beskriver han bibelns röst så här:

“We are listening, not to a single voice, not even to a single choir in harmony, but to several choirs singing different songs with some protest groups jamming in the wings.”

Kanske måste då bibeln få en annan roll i vår kristna gemenskap (den rollen bibeln mest populärt har verkar vara den rollen som var menad åt Jesus: Kyrkans överhuvud och ledare), kanske måste vi återupptäcka det teologiska samtalet i den kristna gemenskapen och göra Jesus uppenbarelse i den kristna gemenskapen central och auktoritär.

Tags: Bibeln | biblicism | samtal | teologi

Förra veckan pratade vi om teologi (gudssnack) och det var de som menade att teologi måste börja i/vara centrerat runt guds ord (och med detta menar man bibeln.

Så här säger full frälsning om vår bibelsyn:

Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv

I boken stridsklar har Chick Yuill parafraserat det så här:

Gud hjälpte goda människor att tala och skriva det som står i Bibeln, så att vi av den lär oss hur Gud vill att vi ska leva.

Vad och vem talar vi om?

Innan vi diskuterar, skriften/bibeln kanske vi måste reda upp lite ibland orden vi använder. Det finns många olika ord som används om “guds ord”

Sophia - Guds visdom, kan oftast användas på samma sätt som logos

Logos - Guds ord, är utbytbart med sophia och kan också många gånger vara liktydigt med Jesus

Jesus – Gud inkarnerad – eller guds ord som blev människa, kan ofta refereras till som logos eller sophia (guds visdom)

Gramma – Skriften, refererar till gamla testamentets texter eller den Judiska bibeln. Vi vill ofta läsa detta som “bibeln”.

Bibeln talar alltså aldrig om sig själv så som vi förstår och definierar bibeln både till vardags och i våra lärosatser. Det kan vara viktigt att komma ihåg.

Givna av gud genom inspiration

Vad betyder det här? Vad säger bibeln?

“Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften (hieros gramma) är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.” (2 Tim 3:14–17 SWED2K kursiv tillagt)

Att en text är inspirerad eller som grekiskan uttrycker det utandad av gud (theopnuestos God-breathed). man kan naturligtvis läsa detta stycke på två sätt.

antingen att gud har andats ut (dikterat) varje bok i skriften, eller att gud har andats på (inspirerat) varje bok i skriften.

Vad tror vi egentligen?

De allena utgör rättesnöret för kristen tro och kristet liv

Är det så att bibeln är vår non-stop-shop för sanning, rådgivning etc? Behöver jag inget mer än bibel texten? Behöver man inte be då? Och vidare vad är ett rättesnöre? En avspärrning, en fotled? Ett sjökort? Hur förstår vi det här?

Det är intressant att se hur det inte står detta i 2 tim utan där står det att skrifterna (gramma, dvs den Judiska bibeln) är nyttiga (ophelimos) för undervisning om rättfärdighet. Författaren till andra Timoteus verkar mena att skriften, tillsammans med Timoteus andra lärare är ett av verktygen som används för denna undervisningen.

Om man skall dra någon slutsats av den här texten så är det nog att man inte skall bortse ifrån eller lättvindigt avfärda skrifterna. men inte att de skall vara den enda källan för undervisning. Därutöver så utger sig inte bibeltexten själv för att vare sig vara auktoritär eller det sista ordet (utom möjligen sista versen i Johannes uppenbarelse). Hur kommer det sig då att vi tillsammans med den evangelikala kyrkan behandlar bibeln som den fjärde personen i treenigheten?

Martin Luther och Sola Scriptura

En del av förklaringen finner vi i det faktum att vi är en del av den protestantiska kyrkan, där man tog avstånd ifrån påvens (kyrkans) auktoritet och tolkningsföreträde. Och menade att skrift tolkar skrift. Dvs. det är genom bibeltexten vi förstår bibeltext. Luther tog påvens auktoritet och placerade den auktoriteten hos bibelläsaren, men eftersom man under historiens gång inte har kunnat lita på varje enskilt bibelläsare har man försökt göra bibeln till en självständig auktoritet.

Sola scriptura förutsätter att bibel ordet är tidlöst, och på så sätt tillgängligt för varje individ oavsett kultur, nationalitet, århundrade och andra kulturella faktorer.

Denna bibel hållning kallas för biblicism (från Wikipedia):

Bokstavstro är en kritisk beskrivning av tro på den exakta ordalydelsen hos en text, vanligen en religiös urkund. Bokstavstro ställs då emot en kontextuell förståelse av textens innebörd, det vill säga dynamisk tolkning utifrån det sammanhang texten skrevs i. Bokstavstro är också en kritisk beskrivning av verbalinspiration, det vill säga tanken att Bibeln,Koranen eller annan helig skrift är inspirerad av Gud ord för ord, det vill säga mer eller mindre dikterad.

Biblicism (eng. biblical literalism), bibeltrohet eller traditionell konservativ hermeneutik (bibeltolkning) betecknar kristen bokstavstro i denna bemärkelse.

Grunden till biblicismen lades av Luthers betonande av Bibeln som Guds ord snarare än religiösa traditioner, och förstärktes av läsarväckelserörelserna, delvis på grund av reformertinflytande.

Problemet med biblicismen är att det inte är en hållbar position. Skrifterna som utgör gamla och nya testamentet är i bästa fall en kör av olika röster och teologiska vittnesbörd (i värsta fall en kakafoni av idéer) om guds natur, väsen och det kristna livet).

Utöver det så är det otroligt svårt att läsa det bibliska vittnesbördet utan att göra det utifrån vår egen kulturella kontext och utan att väga in våra egna kunskaper och erfarenheter.

Låt oss ta ett enkelt exempel. Vad betyder ordet pappa för dig? Jag är säker på att vi alla har både olika erfarenheter av våra egna fäder, en också olika idéer om vad en pappa är och bör vara. Så helt plötsligt får orden “Vår fader …” helt olika innebörd beroende på vem läsaren är.

Prima scriptura

Problemet med Sola Scriptura är att det inte fungerar, ingen läser bibeln utan att läsa in sin egen världsbild och sina egna förutfattade meningar i texten. Så även när vi inte gör det medvetet så läser vi bibel ordet med valda delar av Wesleyan Quadrilateral och på så vis gör vår egen tolkning baserad på hur vi ser världen och hur vi ser bibel ordet.

Jonathan Brink på Emergent Village föreslår dock inte att vi överger bibel ordet eller att vi slutar brottas med bibel ordet utan föreslår att vi byter ut Sola Scriptura med Prima Scriptura. Detta innebär att vi låter bibelordet vara vår primära auktoritet istället för vår enda auktoritet. Detta tillåter oss att läsa bibel ordet i ljuset av kyrkans tradition, vad den helige ande uppenbarat, vad kyrkans tradition lär oss och vad vårt eget intellekt och våra egna resonemang tillför.

http://www.olterman.se/blog/?p=183

Bibeln som en aktad medlem i vår gemenskap

Om teologi är “gudssnack” och vi hämtar grunden till vår teologi i bibeln filtrerat genom vår kulturella kontext, vårt samfunds lärosatser och den kristna gemenskapen eller samtalet som ständigt pågår runt omkring oss då kan vi om vi lyssnar försiktigt kanske särskilja de olika rösterna och höra bibeln som en röst i ett pågående teologiskt samtal.

Doug Paggit skriver följande om Bibeln i sin bok community in the inventive age:

we try to treat the Bible like a best friend to whom we have to give the benefit of the doubt. At some point you have to shrug your shoulders and say, “I don’t know what she was thinking, but I’m sure she meant well.” Just because there are parts of the Bible that seem unpalatable or incomprehensible in our time doesn’t mean we should step away from it or ignore it.

Kanske är det här i vår kristna gemenskap där samtalet skall hållas, ibland går vågorna högt, ibland säger någon något som sårar, ibland är det bibeln som säger det där obegripliga. Då får vi säga: “Ja jag vet inte vad hon tänkte men jag är säker på att det var menat väl från början”.

Var landar vi då? Vi landar med bibeln som vår första anhalt men inte enda källa, vi landar i en skrift inspirerad av gud men inte dikterad. Helt sann i sitt budskap men inte utan fel och brister.

Tags: Bibeln | Frälsningsarmén | teologi

“Helt plötsligt händer det!” Jag efterlyste samtal om HBTQ frågorna och nu har samtalet tagit fart i HBTQ serien. En av de saker som slår mig är att Mackan andersson har helt rätt när han säger:

Det känns också som att vi inte, egentligen, tillåts att diskutera och fundera någonstans. Utan att vi måste komma fram till en slutsats innan man riktigt får uttala sig.

Det är många som kommer till samtalet med en helt färdig åsikt (även jag själv, som i flera år har brottats med frågan och nu har börjat närma mig var jag står i frågorna). Man vill hålla med eller “hålla mot”. Men väldigt få för att ställa ytterligare frågor eller trevande försök att klura ut sin egen inställning, då är man hellre tyst och väntar.

En av mina favorit bloggare Rachel Held Evans (om du inte följer hennes blog borde du göra det) har skrivit boken “Evolving in monkeytown” (Amazon UK paperback, kindle international) där hon talar mycket om tro och tvivel, hon skriver bland annat:

“At our best, Christians embrace this quality, leaving enough space within orthodoxy for God to surprise us every now and then.”

“I believe that the best way to reclaim the gospel in times of change is not to cling more tightly to our convictions but to hold them with an open hand.”

“The longer our lists of rules and regulations, the more likely it is that God himself will break one. The more committed we are to certain theological absolutes, the more likely we are to discount the work of the Spirit when it doesn’t conform to our presuppositions.”

“the idea of a single, comprehensive biblical worldview to which all Christians can agree is a myth and that it’s okay to ask questions about people’s interpretations. I would tell them that this doesn’t diminish the beauty and power of the Bible but rather enhances it and gives Christians something to talk about.”

“Maybe God wants us to have these discussions because faith isn’t just about being right; it’s about being a part of a community.”

För att ta några citat ur en helt fantastisk bok om tro och tvivel i USAs bibelbälte. Carl-Henric Jaktlund skriver idag något liknande i Dagen idag:

Kristen tro är att ha en berättelse om en hel del svar där de som kretsar kring Jesus är de allra tydligaste. Men kristen tro är även att inse sin litenheten inför en stor Gud, det är att få slappna av i att någon annan bär bortom det jag inte behärskar eller förstår.

Många av oss har en tydlig berättelse att dela och bekänna. Men man ska inte frestas tro att man har alla svaren om allt helt i sin hand, det går inte plocka bort att kristen tro till stor del är mysterium. Den är på många sätt konkret, ja, men den är mysterium samtidigt.

Vissa saker är svåra att se och begripa, och det är som det ska. 

Då tänker jag att det måste få vara så att vi kan föra samtalet innan vi har bildat en uppfattning. Kanske blir vi aldrig färdiga med vissa frågor. Kanske är det i samtalet som guds kärlek, tilltal och närvaro upptäcks.

Att på något sätt påstå att den kristna tron är färdig (trotts att den konstant förändrats så länge det har funnits skrivna dokument om Judisk och kristen tro) och att vi har kommit fram till de slutgiltiga svaren är väl ändå ganska arrogant? Min tolkning av skriften är ju bara så felfri som jag är och jag måste säga att det ger mig inte särskilt hög tilltro till min tolkning.

Jag hoppas att samtalet fortsätter, men jag hoppas också att vi kan göra plats för ofärdiga tankar och spekulationer. Göra plats för människor som inte har färdiga svar utan mer frågor och halvfärdiga formuleringar.

Tags: Bibeln | Dialog | Frågor | HBTQ | samtal | tvivel

Sitter och funderar på några av de samtal som har kommit ur HBTQ inläggen både här på bloggen och på blogg utan punkt. Det första som slår mig är att det är så få kommentarer i relation till den höga besöksstatistiken.

Jag tror att rädslan kanske är för stor, både för de som inte håller med (som är rädda att stämplas som trångsynta fundamentalister) och de som håller med (som är rädda för att råka i blåsväder i sina egna församlingar).

För en kristen kan det vara nog så svårt att “komma ut” och vara HBTQ bejakande. Jag vet att jag satt för inte så länge sedan i ett sammanhang där ett antal av mina officers kollegor var närvarande med bultande hjärta och svettiga handflator. Livrädd för vad som nu skulle hända när jag delade med mig av mina åsikter i HBTQ frågan. Det var flera närvarande som försökte medla “vad Patrik menar är att man måste älska syndaren och hata synden…” Åh vad lätt det vore att bara hålla tyst och glida tillbaka ned i det där diket, men nej, det är inte det jag menar. Jag menar att vi måste älska alla människor oberoende av deras handlingar (vare sig vi kategoriserar handlingarna som synd eller ej) och att vi måste få lov att bejaka, ja till och med glädjas åt HBTQ personerna i våra samlingar och inse att de är en guds gåva till oss. En del var nyfikna andra förstummade och ytterligare några med dömande blickar och hårda kommentarer. Nej, jag kan förstå rädslan. Det är inte lätt att “komma ut.”

Vad som också slår mig är att det är så svårt att föra samtalet utan att fastna i dömande, polariserande argumentation. Även på den positivt bejakande sidan, hur gör man för att vara fördomsfri mot människor med uttalade fördomar.

Men så inser jag återigen hur viktigt detta samtalet är och att det sker i det offentliga ljuset: “Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.”

Om vi inte vågar (eller inte får) “komma ut” och diskutera dessa svårhanterade frågor i öppenhet och ärlighet, hur skall vi någonsin kunna hitta, förstå, älska varandra! Så jag fortsätter blogga, fortsätter ställa frågor och belysa frågorna från så många perspektiv som möjligt, kanske lockar det någon mer ut ur garderoben där vi kan föra samtalet, i det öppna.

Psalm 90 – Blott i det öppna

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.Leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna ligger din möjlighet.

Text: Britt G Hallqvist 1972 efter J Kirkegaard 1971
Musik: O Widestrand 1974, 1980

Tags: Det Kristna livet | församlingen | HBTQ | Konversation

Så börjar vår djupdykning i Salvationism eller vad är Frälsningsarmén. När vi gick officers utbildningen i London så hade vi ett föredrag av Martyn Atkins ledare för metodist kyrkorna i England. Han sa att vi måste söka oss tillbaka till grundarens charism dvs. Vad var Guds tilltal till William Booth?

Vårt existens berättigande som rörelse ligger i den vision Gud gav Booths.

Så vad var det som de såg, vad var det som de hörde? Varför finns Frälsningsarmén fortfarande?

Världen för Kristus

William Booth hade fångat Guds hjärta för världen.

“Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (John 3:16 SWED2K)

William Booths vision var en vision som inte visste några gränser. en vision vars enda slut var välrdsherravälde inte för sig själv utan för Kristus. Booths byggde sin vision på en Dispensionel–premilienalism. Dvs. William Booth trodde att Kristus skulle komma tillbaka först när Guds rike fullt hade kommit genom vårt arbete här på Jorden och först när vårt fredsrike varat i tusen år.

Detta var en vision som fyllde den tidiga armén med överlåtelse och energi. Visionen var naturligtvis både formad och färgad av Brittisk imperialism.

Detta var också grunden för Frälsningsarméns militära metafor. Om det var vår uppgift att bygga guds rike så kräver det överlåtelse och hängivenhet, den sortens självuppoffrande hängivenhet man finner hos soldater.

“Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus.” (2 Tim 2:3 SWED2K)

Helhjärtad pragmatik

Inställningen var en helhjärtad “All or nothing” mentalitet. Det var denna mentalitet som gav Frälsningsarmén den pragmatiska inställning som tillät den tidiga armén att sluta med dop och nattvard när det stod ivägen för visionens fullbordan.

Det är viktigt att förstå att visionens fullbordan sattes före rätt tro eller passande uppförande. Kristus var allt, är allt!

Ungdoms organisation

Det var denna pragmatiska inställningen som tillät William Booth att sända en 16 årig flicka för att öppna Frälsningsarmén i USA. Hela den tidiga expansionen drevs av 16,17,18 åringar.

Frälsningsarmén är och bör vara en ungdoms organisation. Inte för att den bör utesluta de äldre generationerna, FRälsningsarmén måste vara en familj där alla får vara med, nej, vad som behövs är en organisation som gör plats åt ungdomligt ledarskap och underlättar för de äldre generationerna att utrusta den yngre generationens ledarskap.

Kreativ evangelisation

Det var samma pragmatiska inställning som gav den tidiga armén licens att skicka kvinnorna i nattlinnen till puben för att dra ut männen till frälsningsmötet. Samma pragmatism, som fick William Booth att hoppa ut ur en kista och predika för massorna, samma inställning tillät Frälsningsarméns general att anlita playboy flickorna för att samla in pengar.

Nutid

Linda Bond, vår nuvarande General har presenterat en vision för 2000 talet. Vad som är tydligt i denna vision är att den är inriktad på ortopraxi snarare än ortodoxi i samma pragmatiska fåra som William Booth. Det är i samma anda som Frälsningsarmén i Sverige har myntat uttrycket “Tron är bara halva sanningen”

EN ARMÉ: Vi ser en av Gud upprest, andefylld armé för 2000 talet – Övertygade om vår kallelse går vi framåt tillsammans.

Vi kommer att…

• Fördjupa våra andliga liv
• Enas i bön
• Identifiera och utveckla ledare
• styrka vår självförsörjning och självförsakelse

EN MISSION: In i en värld av sårade, nedbrutna, ensamma, fattiga och förlorade, för att nå dem i kärlek med alla medel.

Vi kommer att…

• Lägga vikt på vår integrerade tjänst
• Nå och involvera barn och ungdom
• Betjäne de utsatta, stå upp för och tala i deras sak.
• uppmuntra innovation i mission

ETT BUDSKAP: Med Jesus livsförvandlande budskap, bringa frihet, hopp och liv.

Vi kommer att…

• frimodigt förmedla Kristus
• bekräfta vår tro på livsförvandling
• evangelisera och lärjungaträna effektivt
• erbjuda undervisningsmaterial av hög kvalitet

Tags: preaching | Salvation Army | vision