Förnyelse

Jag har just spenderat två dagar i Halmstad på Nordisk Pionjärträff. I två dagar har människor från Frälsningsarmen i Norden träffats för att samtala och be över Frälsningsarméns pionjära arbete i Norden.

En av de stora saker som diskuterats har varit förnyelse. Vi behöver nya former och nya tankar, om och om igen citeras bibelorden om förnyelse

Eph. 4:23 Se till att ni förnyas i ande och förstånd

2Cor. 4:16 Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.

Col. 3:10 och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare.

Så talar man om nyplanteringar, nya former, ny liturgi och nya uttryck. Det som slår mig är att i allt prat om nytänkande så ligger tonvikten hela tiden på form, uttryck. Nytänkandet verkar inte innefatta ifrågasättandet och utvärderandet av vår teologi, vår gudsbild och hur dessa informerar våra strukturer, former och uttryck.

Vi lever i en ny tidsålder och jag undrar om vi inte som samfund måste påbörja ett samtal som leder till omvändelse (att tänka om, att utvärdera vår nuvarande position och riktning, och överväga en ny riktning), ett samtal som leder till nya tankar, nya vägar att förmedla Jesus kärlek och nåd till en ny generation i en ny värld.

Jag säger inte att vi måste bryta ned och återuppfinna hjulet varje år. Men jag undrar om vi inte kan öppna samtalet, tala om vår tro, våra lärosatser och låta vår förståelse förnyas.

Jag efterlyser ett öppet samtal, fyllt med kärlek och respekt. Respekt för varandras tro och olikheter. Ett samtal där vi kan lära av varandra och växa tillsammans.