Archive for April 2012

Salvationism 110 – Helgelse

Vi tror att det är alla troendes förmån att bli helgade till hela sin varelse, så att ande, själ och kropp “bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer” (Full Frälsning)

Frälsta människor får möjligheten att användas av Gud för att hjälpa honom. När de fullkomligt överlåtit sig åt honom får de kraft att tjäna honom och att avhålla sig från synd. (Stridsklar)

Helig – Vad betyder det?

qadash, kaw-dash´; a primitive root; to be clean(ceremonially or morally):—appoint, bid, consecrate,dedicate, defile, hallow, (be, keep) holy(-er, place), keep,prepare, proclaim, purify, sanctify(-ied one, self), xwholly.

Till en början så kanske man skall säga att hela idén med helighet handlar om gud. Gud är helig. Helig, helig, helig är Herren Sebaot sjunger änglavarelserna kring tronen. Vad betyder det egentligen.

Jo det syftar till guds olikhet, Gud är helt olik oss, gud är särställd från oss och helt annorlunda. Detta är egenskapen som beskriver guds transcendens. Det vill säga hur gud överstiger vårt förstånd, hur gud är större, högre och bättre än vi ens kan föreställa oss. Gud är helt enkelt avskild.

Men vad hände med guds avbild, och guds immanens?

Men om gud nu är så annorlunda hur kan vi då vara skapade i guds avbild? Hur kan gud då vara emmanuel, gud med oss?

Om guds transcendens beskriver hur gud är olika så, beskriver guds inkarnation hur vi är lika. Gud låter sig födas som människa och lever som människa fullt ut. Så gud som var helt olika (åtminstone i form) blev helt lika.

Hela varelsen?

Så där är det, guds tanke är inte att vi skall bli lika gud utseendemässigt utan att vi skall bli lika gud i vår vision för världen, att vi skall ta del i “missio dei” guds egen mission eller vision för skapelsen. Ett annat sätt att säga det är när gud blir kung. Eller skapelsen så som det var tänkt.

Kan vi ta ett litet avbrott och leka den här leken, Vänd dig om till den som sitter bredvid dig och säg “När gud blir kung så….” och fyll i meningen.

Nu talar våra doktriner bara om vår egen person (individen) men jag tror att guds idé om helighet inte är begränsat till individen utan är ett större begrepp om mäniskan, djuren och naturen och skapelsen vi lever i. Det betyder alltså att gud gör skapelsen till sin egen eller “När gud blir kung…”

kraft att tjäna honom och att avhålla sig från synd.

Jag vet inte, jag kan ha fel, men för mig känns det som om helighet, definierat som allt ställt till rätta eller världen som den borde vara. Så är det inte det som ger oss kraft att tjäna eller att inte synda (det gör det naturligtvis också) utan snarare någonting mycket större.

Utan fläck?

Det viktiga här är nog att inse att helighet kommer ifrån gud. Helighet är inte någonting jag kan producera eller klämma fram på egen hand. Helighet är helt enkelt hur mycket gud har fått lov att göra mig och min värld till sin. Helighet är inte lika med syndfrihet och syndfrihet är inte det samma som helighet. Tänk på några helgon du känner till….

Paulus
Petrus
Franciskus
Moder Theresa
William Booth

Var någon av de här trons hjältar syndfria? Nej, Paulus kallar sig själv den störste bland syndare. Och om vi studerar dessa människors liv så inser vi att de kämpade med synd, nöd, depression, sjukdom etc. precis som alla andra.

  1. Scott Peck skriver (jag parafraserar): “Om du någonsin har mött ett helgon så har du mött en helt unik människa, deras mål och passion kan vara likartade men deras personligheter är helt unika, för ett helgon är en människa som helt har blivit sig själv.”

Thomas Merton skriver: “För mig att bli ett helgon betyder att vara mig själv. Därför är problemet med helgelsen och frälsningen problemet att ta reda på vem jag är och hitta mitt sanna jag”

Så hur blir jag helig/mig själv då?

Ett talesätt säger att självupptäckten är den längsta resan. Det svåraste som finns är att gräva sig igenom lagren av personlighet, minnen och uppgörelser för att finna mig, den jag var en gång och som jag var menat att vara.

Vi hittar en vink i första mosebok, när Adam inser att gud är på ingång i edens lust gård. Han tar fikonlöv för att dölja sin nakenhet (sitt sanna jag) och gömmer sig i en buske. På samma sätt skapar vi masker, roller och förklädnader, dagligen för att gömma våra tillkortakommanden och våra felsteg. Problemet är att ju mer vi gömmer oss desto mindre är vi oss själva och ju längre bort kommer vi ifrån den vi var ämnade att vara?

Gud ropar Adam var är du? Kom fram ur ditt gömställe så att jag får älska dig (joh 3.16). Problemet med masker är att så länge jag bär den är det bara masken som kan ta emot kärlek. Det är bara kärlek som kan leda mig till den jag är menad att vara.

Berättelsen om vinden och solen som tävlade om vem som var starkast.

Bara värmen, nåden och den villkorslösa kärleken kan locka fram vårt sanna jag!

Nakenhet
Det är nog här vi måste börja, vi måste klä av oss fikonlöven. Alla de sätt som vi har skyddat och gömt vårt ego, vårt sanna jag. Jesus sa “Sanningen skall göra er fria”. Precis så är det, Sanningen om oss själva gör oss fria men precis som i berättelsen så kräver det ett varmt och nådefullt klimat.

Ödmjukhet
Om det är något som sanningen gör så är det att göra oss ödmjuka. Det Svenska ordet ödmjuk kommer från det isländska authr som betyder enkelt eller lätt, så ödmjuk betyder den som lätt blir mjuk (formbar, flexibel, tillåtande). Det engelska ordet humility kommer från latinets humus (samma rot som human) som betyder jord. Att vara ödmjuk betyder då att vara nära jorden, att böja sig ned inför, men också att inte komplicera saker och ting att vara jordnära. Intressant nog kommer ordet human (människa) från humus och betyder jordling vilket är en rak översättning av Adam (från jorden)

Enkelhet
Jordnära alltså, kanske är det dags att inse att alla prylar vi äger till slut äger oss. När vi komplicerar livet alltför mycket och det handlar om att jaga efter villa, volvo, vovve, så fastnar vi iätt ekorrhjul där det blir omöjligt att vara sig själv. Det är ett jagande efter vind skriver predikaren. Vi fyller då våra liv med oro, oro för morgondagaen istället för det som Jesus säger “Titta på djuren och blommorna, de är klädda med mer swag än Salomo själv, oroa dig inte, lita på Gud”

Lydnad
Bibeln talar om trons lydnad, och det kan låta underligt när de goda nyheterna handlar om Frihet. Men ordet lyda kommer ifrån Lyssna precis som engelskans Obedience (lydnad) kommer ifrån latinets obedere att lyssna.

Här är hemligheten, lyssnar ni nu? När du klär av dig alla konstruktioner och lögner, när du blir mjuk, böjlig, formbar när du gör dig av med all oro för saker du äger eller vill ha, dvs. när du hittar det enkla livet då är du på rätt plats för att höra guds röst och därmed leva ut din roll i guds vision.

Eller som det står i brevet till Kollossus:

Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan. Dess tjänare har jag blivit, enligt det uppdrag som Gud har gett mig för er skull: att låta Guds ord nå sin fullbordan. Detta är den hemlighet som har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga. Gud ville låta dem veta vilken härlig skatt hedningarna har i denna hemlighet: Kristus finns hos er, hoppet om härligheten. Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus. Det är för detta jag strävar och kämpar med den kraft som han så mäktigt låter verka i mig.

Hemligheten är denna: Kristus bor i dig, du ÄR helig, du är ett helgon. Det är ingenting du först måste göra, ingenting du först måste tro, ingenting du först måste leva upp till.

DU ÄR ÄLSKAD PRECIS SOM DU ÄR JUST NU!

DU ÄR HELIG!

Vårt jobb är att leva ut den verkligheten, att låta den sanningen forma oss och leda oss. I alla våra val och våra tankar!

One post to rule them all – #piratkyrkan

I helgen blev det alltså piratkyrkan för hela slanten, en liten grupp sanningssökare samlades på Kår 391 – Frälsningsarmén i Malmö för att samtala om tro och kristendom.

Om du är nyfiken på vad piratkyrkan eller piratteologi är kan du läsa lite på piratteologi.nu eller hoppa in på piratkyrkan på facebook, det finns även en facebook grupp för mer slutna samtal, dock på engelska och du måste bli inbjuden av någon i gruppen.

Mackan och Patrik förde även ett samtal på podden Holy Cow BBQ och här är både Patriks och Mackans inledande blogpost (Mackan postade även programmet).

Det blev många bra samtal, de bästa samtalen måste nog erkännas hände antingen runt matborden eller på knytiskonferensen. För egen del ser jag det som att vi har lyckats hitta ett format som inbjuder till samtal och fungerar för framtida event.

Om du vill lyssna in på lite av konferensen kan du göra det på Bambuser där många av storsamlingarna streamades.

Så här efteråt har det bloggats lite

Mina favorit tweets:

Från @dreadnallen

@olterman @samuelvarg #piratkyrkan – är det något av en anarkistkyrka; “kom som du är – tro som du vill”? #hoppfull

Från @standupmackan

“Va – har jag ett val?” @lignell förklarar hur #didache lästes i första generationen #piratkyrkan

Är vi samma kropp, så kan jag inte strunta i om du har exempelvis dålig ekonomi. Din ekonomi är min. #didache #piratkyrkan

@andtol Gud hjälpe oss att leva i det. Verkligt. Det måste få vara på riktigt, annars går jag under. #piratkyrkan

“Sexualitet är mer än vem som stoppar vad var någonstans” @lignell Alla rodnar… #piratkyrkan

36 år gammal, gift i 15 år och fortfarande obekväm att prata om #sex… So I keep quiet. #piratkyrkan

Från @samuelvarg

“Varför ska jag förtrycka och gömma mig själv för att bli accepterad i kyrkan?” En “Jesus-Bög” talar på #piratkyrkan

 

Från @louisebergdahl

Nu vet jag vad frälsning är #piratkyrkan

Från @olterman

om bara alla gudstjänster kunde vara så här #piratkyrkan

Vill du se Bilder från piratkyrkan föreslår jag att du tittar här!

Salvationism 109 – Att bevara tron

Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus. (Full frälsning)

För att bli bevarade goda måste vi lita på att Jesus hjälper oss, och vi måste fortsätta att göra det han vill att vi ska göra. (Stridsklar)

Problemet med en gång frälst alltid frälst

Det finns en klassisk kristen linje som hävdar att om man än gång blivit frälst är man för alltid frälst. Tankegången går ungefär så här: Jesus dog för alla våra synder både de som varit och de jag kommer att göra. När jag ber om förlåtelse (syndarens bön) så förlåts jag fullständigt, Jesus rättfärdighet är nu min och jag har så att säga en inträdes biljett till himlen/det eviga livet (du kan läsa en annan utläggning här). Den här tron är nog tydligast uttryckt inom reformert och ny-reformert tro (eftersom predestination kräver en gång frälst alltid frälst).

Den här typen av tro tar korset och nåden på allra största allvar. Man kan tycka att den kanske tar lite lätt på synden men så är inte fallet, man menar helt enkelt att Jesu offer är större än alla synder du kan tänkas göra. Guds blod är nog.

Vad är då problemet, här har vi en soteriologi (frälsningslära) som inte daltar med synden utan krossar den, en lära som sätter Kristus i centrum. Dels så kan man tycka att den här frälsningsläran obemärkt flyttar fokus från här och nu till där och då, dvs. “Pie in the sky when you die”. Men framför allt, tycker jag, att den slarvar med den fria viljan (what do you mean i can’t get out?) och att den inte tar omvändelsen på allvar.

Om vår bild av gud menar att gud har gett oss en fri vilja, där vi dessutom kan välja vad gud inte vill, då måste vi ju kunna välja att inte vara frälsta också. Om frälsningsvalet (valet att leva i guds vision/rike för mitt liv och för världens frälsning i varje ögonblick) inte är ett enda ögonblick utan ett liv i ständig omvändelse, ett liv där jag ständigt konfronteras med förändring, tillväxt och förvandling, då är det inte en engångsföreteelse utan en ständigt pågående process. Då kan jag dessutom i varje ögonblick välja en annan väg en väg som inte hjälper processen utan stjälper den.

Frälsningen, en process, en vandring på livets väg

Så om frälsnings ögonblicket är varje ögonblick, då måste utmaningen vara att välja frälsningens väg i varje ögonblick. Inte en gång, inte på ett frälsningsmöte i kyrkan. Vi måste välja livets väg på måndag morgon, tisdag eftermiddag och lördag kväll.

Det är kanske det här författaren till filipperbrevet menade när han sa:

“Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord.” (Phil 2:12–16a SWED2K)

Vi skall alltså arbeta på vår frälsning, det är ett pågående verk, eller en verklighet att leva i. Man kanske skulle kunna uttrycka det så här. Att leva i frälsningen är att leva ut en annorlunda verklighet mitt i vardagen idag, att leva ut en profetisk verklighet, guds verklighet. Att förverkliga (förkroppsliga) guds vilja, eller helt enkelt att inkarnera guds tankar i skapelsen.

När texten ber oss att arbeta med fruktan och bävan så insisterar den på att detta är allvarligt, det är inte en hobby vi kan välja att delta i, inte en klubb. Frälsningslivet måste hela tiden aktivt ta ställning, i varje ögonblick.

Men hur skall vi veta? Didaché uttrycker det så här:

1 Det finns två vägar: livets väg och dödens väg, och du ska veta att skillnaden mellan de båda vägarna är stor.

2 Detta är livets väg. För det första; du ska älska Gud som skapat dig och för det andra; du ska älska din nästa som dig själv. Dessutom: allt du inte vill att någon ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot någon annan. (Didaché 1.1-2)

Vi förnekar frälsningen när vi vandrar på dödens väg.

Så om vi nu skall ta omvändelsen på allvar, om vi skall “arbeta på vår frälsning” Då måste vi leva ett liv i omvändelse, och som ordet antyder räcker det inte att tänka annorlunda, att reflektera, att komma till insikt. Nej, vi måste också inse att “tron är bara halva sanningen” vi måste agera i enlighet med insikten.

När vi istället väljer utefter vårt ego, när vi inkarnerar vårt rike istället för guds vision; När vi förtrycker andra (medvetet eller omedvetet) så förnekar vi frälsningen, och med den förnekar vi frälsaren.

Ta ett ögonblick och känn igen dig själv i följande beskrivning:

1 Detta, å andra sidan, är dödens väg: Först och främst är den ond och fylld av förbannelser, mord, äktenskapsbrott, begär, sex med fel person, vid fel tillfälle, på fel sätt eller av fel anledning*, stöld, avgudadyrkan, spådomar, häxkonster, plundring, falska vittnesmål, skenhelighet, svek, bedrägeri.Av att tro för mycket om sig själv. Full av elakhet, egoism, girighet, oanständigt tal, avundsjuka, oförskämdhet, överlägsenhet och skrytsamhet.

2 Dödens väg vandras på av dem som förföljer goda människor, de som hatar sanningen och älskar lögnen, som inte förstår rättfärdighetens belöning. De som inte håller fast vid det goda eller rättvisa och inte dömer rättvist. De som inte ligger sömnlösa för godhetens skull utan för ondskans skull; sådana som är långt ifrån ödmjukhet och tålamod. De som älskar meningslösa saker och söker belöning för allt de gör, som inte har medkänsla med de fattiga, inte hjälper den som är tyngd av arbete. De som inte känner Honom som skapat dem. De mördar barn ochförstör Guds skapelse, vänder sig bort från dem som är i nöd, de gör saken värre för de förtryckta, men de försvarar de rika och dömer de fattiga orättvist. Dödens väg är alltså full av dem som syndar i allt. Mina barn, låt er vara befriade från allt detta!

Det är när du upptäcker att du vandrar på dödens väg, när dina steg inte går i linje med din tro, det är då du måste omvända dig, det är då du måste hitta tillbaka till livet, till frälsningen.

Vad hände med ingenting kan skilja mig från Guds kärlek?

När man försvarar en gång frälst, alltid frälst så hänvisar man ofta till rommarbrevets intygan om att ingenting kan skilja en från guds kärlek (Rom 8.38-39).

Jag tror att det är sant, gud älskar oss passionerat, varenda en av oss. Men valet är fortfarande vårt. Vi kan vandra på livets väg, där vi vandrar i goda gärningar som gud har förberett för oss. På livets väg finner vi glädje, frihet och liv, liv i överflöd.

Vi kan också välja att vandra på dödens väg där varje steg, varje ögonblick urholkar oss och tömmer oss på den glädje och frihet gud önskar att ge oss. På dödens väg så strävar vi efter glädje och liv, men finner bara beroenden och tomhet.

Det är inte vad gud har menat för oss, nej, som profeten Jeremia intyger till Israels folk när dom lever i exil.

“Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” (Jer 29:11 SWED2K)

Men det är fortfarande vi som väljer, i varje ögonblick.

Att lyssna, ifrågasätta och överaska gud

Att bevara tron är alltså till sist att i varje ögonblick leva i frälsningen, genom att lyssna (lyda) till gud. Att låta sig inspireras av guds vision och kärlek och leva därefter. Att låta den kreativitet gud har givit oss få utlopp och liv i våra liv, när vi tävlar i att älska vår nästa.

Att vandra på livets väg och att vara medskapare (av guds rike) med gud. När vår grundinställning är att älska gud och vår nästa, ja då kan vi ju inte gå fel. Även om vi ibland väljer fel. Ja då vandrar vi fortfarande i guds återuppbyggande nåd.

Men om vi på riktigt har en fri vilja, om vi på riktigt har givits makten att utforma världen, om vi på riktigt är medskapare med gud då finns också möjligheten att ibland, blir det inte som gud vill, utan det blir ännu bättre!

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.