OBS, varning för introvert, ganska personligt svammel i en något morbid riktning.

Jag sitter och pratar med en man på kaféet, han är kraftigt påverkat av någon drog. Han berättar för mig hur han har försökt ta livet av sig förra veckan. Men han lyckades inte ta tillräckligt många piller.

Det är dyrt att dö, säger han.

Det slår mig hur mycket här i världen som är ett privilegium för de som har pengar. Det är dyrt att ta hand om sina medmänniskor, det kostar mer att handla fairtrade. Det är dyrt att äta nyttigt och ta hand om sin kropp, grönsaker, frukt och ekologiska varor kostar mer. Vitaminer är JÄTTE dyrt.

Det är billigt att äta dålig processad mat. Det är billigt att äta skräp och att ta livet av sig långsamt och samtidigt betalas det i andra änden för sjukvård för människor som inte har råd att ta hand om sig.

Det är dyrt att ta livet av sig med piller (smärtfritt), skall man köpa många starka piller kostar det skjortan. Jag suckar lite över en värld där allting är dyrt, där det är de rikast privilegium att ha hälsa och där det till och med är de rikas privilegium (om det nu är ett privilegium) att ta livet av sig på ett smärtfritt sätt.