Förändringens vindar blåser på Malmökåren och reaktionerna går åt alla håll och kanter spridda som höstlöv som dansar en frenetisk virvlande dans.
En av de kommentarer som jag oftast hör är att “Dom kan inte göra så här mot oss”. Dom är Frälsningsarméns ledning i Stockholm, oss är den tappra Soldatskara som har funnits här på kåren sen kåren var ung. Argumentationen delar sig sedan i flera grenar ett av argumenten är att kåren tillhör Soldaterna och därför kan inte Frälsningsarméns ledning bara tillsätta Officerer som har en annorlunda vision än Soldaterna.
Då undrar jag stilla vems är kåren? Är det ändå inte så att det är Guds församling på jorden vars enda existens berättigande är att utföra Guds verk, att vara en del av “Missio Dei”, Guds mission? Om man är Soldat i Frälsningsarmén så har man då skrivit under ett löfte till Gud att man tror på att Frälsningsarmén är grundad på Guds befallning och att man skall följa Frälsningsarméns ledarskap.
Om det är så, då är det ju inte Soldaternas kår, det är inte ens Officerens eller Frälsningsarméns kår utan Guds kår. Förhoppningsvis har Frälsningsarméns ledning lyssnat till Gud då dom tillsätter kårledare och förhoppningsvis så följer kårledarna Guds ledning då de försöker leda kåren in i framtiden. Om detta är sant är det då inte Soldatens uppgift att istället för att hävda sin rät och säga, min kår, säga Gud hjälpe Frälsningsarmén och våra ledare att leda oss rätt i denna svåra tid.
Jag är övertygad om att den enda vägen framåt är bönens väg, bara i bön och med Den Helige Ande kan vi komma samman, bara i bön och med Den Helige Ande kan vi hitta vägen framåt. Bara i bön och genom Den Helige Ande kan vi hitta varandra.
Därför låt oss be utan uppehåll till den levande Guden att Hans vilja får ske i Malmökåren och i Malmö stad!
