Archive for April 2009

Kårledare i Malmö med inriktning att starta nytt

Så har vi äntligen fått våra order på papper. Dessutom är det nu officiellt och vi tillåts att ropa från hustaken att vi skall flytta till Malmö i Augusti!

Det är nu många år sedan Jag såg jesus i en vision vandra över fälten i Skåne, det är många år sedan profetian som uttalades på frostavallen om hur vi skulle gå Catherine och William Booths fotspår.

Det är många år sedan vi stod utanför Malmö kåren (fortfarande inte medlemmar i Frälsnings Armén) och sa: Tänk vad vi kunde göra om vi hade de här lokalerna!

Det är många år sedan Gud sade, det är här jag vill att du skall tjäna och lika många år sedan vi beslutade oss för att ta Soldat löften och gå med Frälsnings armén.

Vi letar nu efter bostad i Malmö och ber intensivt till Gud att han skall ge oss en vision för Malmö kåren. Vi har så klart en del idéer redan och letar med ljus och lykta efter människor som vill vara med och bygga en ny Frälsningsarmé i Malmö.

Vi är så glada inte bara att vara i Malmö utan också över det unika upplägg som Fa skickar in oss i. Där vi har fria händer att starta ett nytt visionärt arbete i centrala Malmö!

Nu mer än någonsin behöver vi förbön för att föbereda oss för den stora uppgift vi står inför.

Påskveckan

Så var den över, påskveckan alltså! Vi har gjort vår “Easter Specialing” i New Addington och det kändes som ett härligt avslut på påsken.

Jag predikade på Söndags Gudstjänsten om Liv, Nytt Liv och Liv i Överflöd! Det gick väl ok även om jag hade feber, ingen mikrofon och som grädde på moset var barnen med inne i mötet och hade aktiviteter uppe på plattformen samtidigt som jag predikade. Det var lite som att vara tillbaka på Nackademin. Det är svårt att undervisa när alla i rummet har en dator med internet framför sig, på samma sätt som det är svårt att predika när barnen är så mycket sötare och roligare att titta på.

Den bästa predikan jag hört den här påsken predikades dock av min dotter Anja. På långfredags mötet så var jag Jesus i påsk dramat (för andra året i rad, detta säger ingenting om min kristuslikhet, jag tror mer att mina lärare njuter av att korsfästa mig). Vi spelade dramat bakom en skärm, så det var ett skugg drama. När jag kom ner bland åskådarna efter första halvan fann jag Anja strogråtande. När jag frågade henne varför hon grät så sa hon:

- Jag vill inte att du skall korsfärstas pappa!

Och så började hon gråta igen. Anja har snappat upp budskapet, hon har förstått vilket otroligt offer Gud gjort då Guds Son korsfästes för oss alla. Det finns ju så många aspekter av korset vi måste förstå. Jag tror att jag alltid har funderat över hur Jesus bar vår synd och sjukdom på korset. Men jag har nog aldrig riktigt förstått faderns offer och sorg då sonen gav allt på korset.

I Anjas djupa sorg och förtvivlan fick jag se en reflektion av Guds oändliga kärlek. Jag var också tvungen att omvärdera mina egna känslor inför korset. När vi ser Jesus där i Getsemane ropar vi ut i våra hjärtan de ord som lärljungarna måste ha ropat … Nej, gör det inte!!!

Min Jesus, Min Gud, Jag vill inte att du skall behöva korsfästas!

Hur mycket måste jag tro?

Det surrar i Bloggosfären, många samtal om tro och jag undrar lite smått över det här med frälsning. Hur mycket måste jag tro för att vara Kristen. Stefan Swärd menar att Gardells Jesus syn inte är evangelikal kristen (och det kan jag hålla med om, så långt som jag har förstått av Gardells Jesus bild) men måste man vara evangelikal Kristen för att vara frälst? Ulf Ekman menar att Gardell hädar eftersom han inte följer de traditionella trosbekännelserna. Michael menar att Brian Mclaren och Rob Bell inte är Kristna detta trots att både Mclaren och Rob Bell i sina böcker beskriver en tro på Jesus som Guds son. Något som enligt mig i grunden är evangelikal Kristendom.

Jonas Lundström ställer samma frågor på den radikal reformatoriska bloggen, och härom dagen läste jag följande fråga på Deep Church bloggen efter att ha blivit ombedd att offentligt ta ställning för sin tro:

The statement I am asked by premier to declare is:

“I affirm publicly that I believe in the life, teaching, death, and resurrection of Jesus Christ as recorded in scripture and expressed in the historic creeds of the Christian faith.”

I like the idea of encouraging Christians to connect their belief to public life, but wonder why it reduces christianity to beliefs, and not practices. To be a christian in public, is more than stating your private beliefs in public.

Jag måste hålla med. Hur kan Kristen tro krympas ner till att ta ställning i ett par doktrin frågor utan att ta hänsyn till ett liv av efterföljelse. Är jag Kristen om jag tror att jesus är Guds son, som dog för mina synder och uppstod på tredje dagen, men lever ett liv där jag inte älskar min nästa? Räckerdet att vara en ordets hörare och inte en ordets görare?

Så jag ställer frågan igen, hur mycket måste jag tro, och vad är det jag måste tro på? Att tron på Jesus är central i en Kristen tro är självklart, att jag måste tro att Jeus var Guds son, absolut men måste jag tro på jungfrufödseln (jag påstår inte att jag inte tror på jungfru födseln för det gör jag). Måste jag tro på Jesus mirakel och i sådana fall måste jag tro på alla miraklerna eller bara vissa speciella mirakel? Vad måste jag tro om Bibeln, den Helige Ande, Skapelsen,Moses, Röda havet, Jeriko, Sakrament, Himmel, Helvete?

Räcker det att jag tror på Söndagar eller måste jag tro hela tiden? Vad händer om jag tvivlar ibland (är jag fortfarande frälst då)?

Hur mycket måste jag tro, hur mäter man tro? Hur mycket trodde mannen som hängde på korset bredvid Jesus som blev lovad en plats i paradiset? Trodde han på jungfru födseln? Var han döpt?

Hur lite tro räcker för att vara frälst eller är det kanske som föreslås på Deep Church att det krävs mer än bara intellektuell dogmatisk tro för att få ta del av Guds rike. vad tror du?

Rob Bell, Bibeln och Tro

Jag har en pågående dialog med Michael angående Emergent rörelsen. och idag vill jag ta upp följande. Kan Rob Bell anklagas för att vara obibliska, och kan de anklagas för att vara ateister.

Rob Bell skriver följande i sin bok Velvet Elvis, eller Jesus som hötorgskonst på Svenska:

“Jag bekänner mig till den historiska kristna tron, som inkluderar både jungfrufödseln, treenigheten, Bibelns inspiration och mycket mer. Jag är en del av den tron och tänker föra den vidare till nästa generation. Jag tror att Gud har skapat allt, att Jesus är Herre och att Gud har planer på att ställa allt till rätta till slut”1.

Det här låter definitivt inte som ord från en ateist, utan låter mycket mer som ord från en djupt troende Kristen.

Vad gäller Rob Bells obibliskhet så finner jag att Bell är mer grundad i Bibeln än de flesta evangelikala predikanter och författare som ofta tar Bibel ord ur sin context och bygger hela argument och doktriner på fragment av bibel verser.

Jag antar att problemet de flesta har med Rob Bells bibelsyn är tron att det är vår uppgift som Kristna att tolka Bibel Ordet. Stefan Swärd skriver följande på sin blogg om Bells, bibelsyn.

Bell betonar våra tolkningar, man kan också kalla det för glasögon, när vi läser Bibeln. Jag tycker att han har en klar poäng när han betonar vårt ansvar för att tolka och tillämpa Bibeln. Självklart kan man så mycket betona det perspektivet, att Bibelns innehåll endast blir subjektivt och vad vi personligen gör det till, men jag tycker att det är att misstolka Bell om man hävdar att han drar sådana slutsatser.

Och visst har Bell rätt när han skriver att “skriften allena” blir en för smal doktrin, vi tror ju att Anden ledde de kyrkomöten som fastställde vad som skulle ingå i Bibeln, och då var det ju något utanför den skrivna Bibeltexten som avgjorde vad som var Guds ord.

Swärd uttrycker på ett så klart och enkelt sätt en av de poänger som jag också tycker att Bell uttrycker väldigt väl. Dvs. Vi tolkar alla Bibeln, de som kallar sig själva fundamentalister (som gärna skulle kalla Bell för liberal) tolkar också Bibeln genom sitt fundamentalistiska synsätt. Vad Bell och många andra i emergent gör är att försöka gå tillbaka till kulturen Jesus levde i, för att på så sätt förstå vad Jesus menade med det han sa utifrån sin egen kultur.

Personligen så finner jag att den Kristna tron blir mer levande och faktiskt blir mer trovärdig om man försöker förstå kulturen den uppstod i. När man väl förstår det perspektivet blir det mycket lättare att applicera det budskapet på vår egen kultur vilken den än må vara. Det handlar således inte om att vara Bibel kritisk som i att kritisera bibeln utan att vara Bibel kritisk, som i att ställa kritiska frågor för att komma till kärnan och så nära sanningen vi kan komma.

Så vi talar nu om en pastor i en evangelikal församling, som baserar sin tro på Bibel ordet, tror att Bibeln är inspirerad av Guds ande, bekänner Jesus som Herre och tror att vi behöver den Helige Andes kraft för att kunna förstå Bibeln och leva Jesus livet. I min åsikt är det inte Ok att kalla Bell för obiblisk och sannerligen inte Ateist.

Vi kan ha våra åsikts skillnader men inte avfärda någon annans tro bara för att den ser annorlunda ut, åtminstonde inte om vi kan enas om de viktigaste punkterna, Bibeln isnpirerad (utandad, Guds ande andad över bibelförfattarna) av Gud, Jesus som Herre och Guds son och att det finns en tid i framtiden när Gud kommer att ställa allt tillrätta (Gud rike, Guds dröm eller skapelsen pånyttfödd länkat med uppståndelsen och domen).

Är Rob Bell Ateist? Kanappas! Är Rob Bell obiblisk, nej. Det är möjligt att han tolkar Bibeln på ett annorlunda sätt men i grund och botten står han mitt i den evangelikala traditionen.

  1. Har klippt detta citat från Stefan Swärds blogg eftersom jag inte har Velvet Elvis på Svenska []

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.