Emerging church

Det är mycket snack just nu om post-modern tro och emerging church. Stefan Svärd har just skrivit en lång artikel i dagen om post-modern tro. Där han bland annat skriver att

Att vara kristen är oförenligt med att vara både modern och postmodern, i ordens strikta betydelse. Det moderna utesluter det övernaturliga, och det postmoderna utesluter Jesu sanningsanspråk. Evangeliet får inte bara bli kulturanpassat, det måste också konfrontera den rådande kulturen.

Även om jag måste hålla med om ovanstående, så kan jag inte hålla med om att Rob Bell och Brian Mclaren¹ på något sätt kompromissar Jesus sanningsspråk, jag skulle vilja påstå att dessa författare på ett genuint sätt gör allt som står i deras makt för att bibehälla Jesus Sanningsspråk.

Detta länkar in med Peter Baranowskys svar till Stefan Swärd där han framhåller att omformuleringen and evangeliet (för att anpassa det till dagens kutur) leder till ett annat evangelium. Ja, jag kan till viss mån hålla med om att det leder till ett annat evangelium. På samma sätt ifrågasätter Swärd att vi faktiskt lever i en post-modern tid och menar att vi kanske mer skall tala om Globalisering än om post modernitet. Han menar också att om vi nedmonterar (deconstruct?) den kristna tron så öppnar vi portarna för liberala tolkningar.

Jag undrar om herrarna Swärd och Baranowsky har tänkt igenom detta fullt ut. Om Bell och Mclaren har rätt, dvs, att vi faktiskt har tolkat Jesus sanningsspråk i ljuset av vårt moderna samhälle eller genom vårt rika, västerländska perspektiv; Och om Bell och Mclaren vidare försöker att förstå vad Jesus ord bettydde i Jesus egen miljö och kultur, för att sedan se hur det kan appliceras i vår nutida miljö och kultur, då rör vi ju oss i riktning mot en mer biblisk, en mer evangelikal läsning av evangelium.

Trots detta menar jag inte att man skall svälja Bells och Mclarens ideermed hull och hår. Fast om man läser både Bell  ((tex. Velvet Elvis: Repainting the Christian Faith)) och Mclaren  ((tex. The Secret Message of Jesus: Uncovering the Truth That Could Change Everything)) så menar inte de detta heller. De ser båda två sina böcker som inlägg i en pågående conversation där vi alla kan komma till en djupare relation till Jesus, Guds ord och Guds dröm.

1. de två författare som Swärd framhåller som representanter för emerging church [↩]

Tags: bibel, Konverstion, post-modern, utveckling

Resan inåt

Att söka ‘Terra Nova’ är förstås ingenting du kan göra innan du gjort resan inåt. En resa där du upptäcker vem du är (inte för att detta är en resa som avslutas innan nästa resa påbörjas). Thomas Merton påstår att detta borde vara vårt första och enda fokus. För bara när vi är helt tillbaka till vårt sanna jag kan vi ära Gud på det sätt vi var skapade till att göra¹.

Reasn inåt är en svår, hård resa. En skrämmande resa. När St. Johannes av korset talar om själens mörka natt så är det denna resan han beskriver. Brian Mclaren beskriver detta som det första steget in i Guds rike. En position där du blir återfödd² och måste tänka om, eller möjligtvis omvärdera allt du har hållt för sant i ljuset av Kristus budskap.

Ett samtal jag hade med en av våra ungdomar i Lettland när vi var där senast reflekterade detta.

Hon berättade för mig att hon inte vill komma till Boothcamp för att hon visste att om hon åkte på detta läger så skulle hon vara tvungen att släppa in Gud igen, tvungen att omvärdera sitt liv igen. Och det är lättare att inte göra detta, det är lättare att inte behöva stå på frontlinjen; Framför allt är det lättare att inte behöva tänka om, omvärdera … Men det är just det som omvändelse betyder, att vända om i tanke och sedan med resten.

Det är där resan inåt börjar… Det är en hård ensam resa, men vid vägens slut står Gud och kallar ditt namn!

1. Merton, Thomas. Seeds of Contemplation (London:Hollis and Carter,1950) p. 16f [↩]
2. inte att förväxlas med den populära uppfattningen om frälsning och att bli “born again”, dvs du ber en kort bön och på något mgiskt sätt är du helt plötsligt frälst [↩]

Tags: Gud, resa

Alltid driven?!

introvert egopost varning!

Den här posten har försvunnit fyra gånger från min blog antingen var det inte meningen att jag skulle posta den eller så är det lite motstånd, så posta gärna en kommentar om den här posten var nyttig för dig på något sätt.

Jag skapade en wordle bild baserad på “OM” texten från den här bloggen. Det blev en fin bild med många stora ord, en del på latin. Men när man tittar på bilden slås man av att i mitten på bilden står det “Alltid driven”.

Jag inser att det är sant, jag är driven, men har jag alltid varit det eller fanns det en tid när jag inte var det? Det var en gång en liten pojke som kunde flanera ned för gågatan med tummarna i byxfickorna förlorad i en dagdröm.

Någonstans förändrades jag, eller min världsbild. En av de händelser som bidrog till detta var när min far talade om för mig att jag inte kunde bo kvar hos honom. Det var ett djupt sår. Ur detta började tankar som blev min dom: Du är ensam. Flera andra händelser förstärkte budskapet och en resolution formades djupt i mitt hjärta: Jag är ensam, ingen kommer att hjälpa mig, jag måste hjälpa mig själv.

Alltid driven.

Domen är min styrka, den har tagit mig hela vägen hit, den skapade min framgång inom GA, min lärar karriär och min prediko plattform. Min drivenhet har byggt det liv som jag lever. Drivenheten är till för att dölja min rädsla. Rädslan att bli avslöjad, rädslan att det skall visa sig att jag inte har det som krävs.

Alltid driven.

Men nu när jag vet om det kan jag ju välja en annan väg, för drivenheten är min största styrka. Men det är inte lätt att leva ut det.

Just nu väntar Hanna och jag på beskedet om vilken stad och vilken kår vi skall tjäna som Frälsnings offcerer. Varje dag varje timma måste jag kämpa mot frestelsen att ta saken i egna händer, att ringa ett samtal och försöka skapa min egen framtid.

I mina händer är drivenheten en katastrof, men i Guds händer är det en välsignelse för andra. Det är bra att vara driven, driven av kärlek, driven av passion för en bättre värld. I mig själv är jag driven av rädsla, i Kristus är jag driven av kärlek.

Alltid driven.

Gud jag ber att jag alltid skall drivas av kärlek och bara av Kristi kärlek, jag ber att den kärleken skall driva bort rädslan och hela mina sår.

Alltid driven

Tags: Bön, Sår

Kaffe kaffe kaffe

Idag börjar fastan. Charlotte Therese på A Catholic Renewal och Mackan har kört igång en humorstafett under fastan och Jag fick en pinne under första sträckan.

Kaffe Kaffe Kaffe

Det är första dagen på fastan…

Kaffe … ja jag tänkte att jag skulle ge upp kaffe. Det är väl helt rätt, kanske lite svårt, men vad vore livet utan lite utmaning. Klart att jag kan vara utan mitt aromatiska, välbryggda, super goa ….. nej sluta nu. Så kan jag ju inte tänka …..

Nu tömmer jag mina tankar och tänker på ingenting, ett svart vacum fyller mitt sinne, svart, svart med en distinkt och fyllig arom. NEJ!

….

Det går ju riktigt bra jag har inte tänkt på Kaffe på jätte länge, jag saknar inte alls min latte.

….

kaffekaffekaffekaffekaffekaffekaffeKAFFEKAFFEKAFFEKAFFEKAFFE!

Nej det går helt enkelt inte, jag ger upp, det är dags att kravla sig ur sängen och brygga en kopp. Jag kan alltid börja fastan imorgon.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Stafett pinnen går vidare till Peter Baranowsky

Tags: fasta, humor

Att våga fråga

Det var ganska mörkt i rummet för en minut sedan, morgon solen hade hittat ett eller två hål i fönsterluckorna. Fär ett par minuter sedan var rummet fyllt av rädsla, nu utbytt mot förundran.

Han står där mitt ibland oss, för tre dagar sedan såg vi honom misshandlad, torterad och sedan död. Men här står han.

Jag vet inte pm jag vågar tro på det, jag vet inte om jag kan, det är ju omöjligt. Nej jag behöver mer, jag måste fråga….

Tomas tvivlaren har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Jag tycker vi borde kall honom Tomas sökaren. Och Jesus har inga problem med det. Fär att citera min gode vän Johannes Amritzer: “Är man uppstånden så är man!”

Tomas är väl som folk är mest, Han undrar, har svårt för att tro, så han frågar Gud. Och Gud ger svar på tal.

jag vet inte hur du är, men jag har en del frågor angående tro, bibeln och kyrkan. Frågan är om jag vågar ställa frågorna, vågar släppa taget, vågar släppa söndagskole klasserna och tro att Gud faktiskt har riktiga svar på mina frågor. Intellektuellt ärliga svar. Svar som håller, svar som man kan ta på.

För att få svar måste vi våga fråga, fär att våga fråga, måste vi först våga tvivla.

Nu släpper jag taget, och litar på att Gud har svar på tal!

Tags: Frågor, Gud, post-modern, tvivel

Har olterman blitt liberal?

Jaha, så har det hänt då, det regnar jordgubbar, grisar flyger och helvetet har frusit till. Olterman argumenterar mot fundamentalisterna i Blod och Elds Bibel forum, vart o vart är världen på väg?

Stilla dig litta nu va!
Jag har inte blivit liberal! Jag har aldrig tagit Bibeln så alvarligt som jag gör nu, jag har aldrig varit så förankrad i Guds ordet som jag är nu, och jag inser att jag har nog aldrig varit fundamentalist (om man med fundamentalist menar att man tror att bibel ordet är helt ofelbart till varje komma och punkt).

Bibel ordet är mitt bröd! Men Kristus är mitt levande vatten! Fundamentet jag bygger på är Gud, Skaparen, Jesus och Helig Ande. Men jag undrar om fundament är rätt ord. Vilket fundament vilar Jorden på?? Precis så hålls min tro stadig av Bibel ordet, Guds direkta tilltal, Guds folks vittnesbörd och det vittnesbörd som livet ger mig.

Dessa otroligt starka krafter (vissa starkare än andra) håller mig stadigare än något betongstycke någonsin skulle kunna…. När allt skakar så skakar betong sönder, men jag, fritt flytande i Guds händer vilar tryggt!

Jag vägrar placera mig på linjen mellan konservativ och liberal, jag vill vara med Jesus utanför eller kanske ovanför den normala diskursen.

Vänner låt oss söka Jesus och Skapelse symfonin, Guds dröm, Guds revolution med hela vårt hjärta! Låt oss äntligen skala av oss tillhörigheter och etiketter och söka Gud för Guds skull.

Jag har påbörjat resan, vill du följa med?

Tags: bibel, frihet, post-modern, resa

Resan till Terra Nova.

Det var ett tag sedan nu jag satte segel, rakt ut från kusten för att söka efter “Terra Nova”¹. Resan planerades utifrån frustration och en genuin längtan efter ett liv som fungerar, ett helt liv istället för ett splittrat liv.

Båten vaggas sakta fram och tillbaka i vinden, ibland tycks land skymta i fjärran, då och då tycker jag mig se botten genom de blå gröna vågorna.

Ibland kommer en båt förbi, oftast åt andra hållet man hojtar från den andra båten:

- Vänd om, vänd om! Det finns inget land på andra sidan.

Men jag kan inte vända om nu, jag kan inte återupta det livet. Ideen om det nya livet är vad som bär mig genom dagen, ideen om det nya landet är vad som driver mig.

Vad är Terra Nova?

Terra Nova är det nya land där Guds tro inte sticker ut som gammalmodig vidskepelse utan är levande och äkta. En tro som genomsyrar hela vår gemenskap och formar allt vi gör, säger och tänker. Det är en plats där vi inte är tvugna att tvinga in världen i en gammalmodig världsbild, utan en tro som förklarar, informerar och transformerar den världsbild vi nu har.

En tro där traditionsskapande inte har avstannat och stagnerat utan där vi lever i en gemenskap där nya historier och nya traditioner uppstår naturligt i mötet med det gudomliga.

Ibland stannar en båt på väg åt samma håll, vi samtalar och skrattar igenkännande vi är av samma slag, vi har samma ideer och för en stund inser vi att det finns fler som vi. Men av någon underlig anledning fortsätter vi sedan var och en för sig. Kanske för att vi har olika ideer om var Terra Nova finns, kanske för att det är rn resa som måste börja innåt före den kan gå utåt eller gemensamt.

Jag fäster blicken mot horisonten och seglar vidare, än kan jag inte se land men jag vet att det finns där och jag är glad att jag är på väg.

1. Terra Nova är en term som används av Brian Mclaren i hans book A new Kind of Christian, för att beskriva post-modern tro och den nya kyrka vi måste skapa för att nå nutida människor med evangelium. [↩]

Tags: framtid, post-modern