I helgen var jag och Hanna på “assessment conference” på Sunbury court i London. Assessment conference är som en tre dagar lång arbets intervjuv där Frälsningsarmén tar ställning till om dom vill att man har “what it takes” att träna till och bli officer i FA.

När vi kom till vackra Sunbury Court i London kändes det som om vi hade kommit till en lugn och fin oas och att det skulle bli en trivsam upplevelse, denna villfarelse skulle man snabbt krossa då vi såg schemat för våra tre dagar, med möten och interviver från klockan åtta på morgonen till klockan elva på kvällen, dessutom skulle vi hitta tid i detta tajta schema att färdigställa ett grupparbete och två skrivna project á 750 ord (och inte på några lätta ämnen heller).

Under intervjuverna har man granskat varje vrå av vår barndom, uppväxt, frälsning och andliga liv, i uppsatserna vår teologi, i grupparbeten och diskussions panel om vi är teamplayers och genom ett särdeles skrämmand psykologiskt test (McQuaig) har man letat fram hur emotionellt balanserad man är.

Tillbaka i Riga känner man sig som en gammal kalles kaviar tub som blivt klämd, skrapad och manglad för att få ut den allra minsta hemlighet.

Det enda som bär en framåt nu är det faktum att efter allt detta ville de ändå rekommendera oss till kandidat nämnden för officersskap och minnet av att vandra fram på William Booth college. Ett litet universum för sig självt mitt i södra London. Det susar av gamla böner och väckelse möten i de gamla byggnaderna och när man går in i den stpra salen känner man fysiskt den historiska och andliga tyngd som vilar över den botbänk där 10.000 officerer har knäböjt och vigt sina liv till Gud. När jag vände mig om från botbänken och vandrade längst fanborgen, där alla kadett ringarnas fanor stod i stram givakt längs väggen ovanför de stolta namn som dessa kadett ringar gått ut med för att vinna världen för Jesus, kunde jag inte hjälpa de tårar som letade sig ner min kind.

Jag längtar tills dess att vi tar nästa steg och flyttar in på vad som nu i mitt sinne är det vackraste college campus jag någonsin sett.