Det gudomliga feminina

Idag är det pingst dagen och lustigt nog Mors dag på samma dag. Mors dag är en dag på året som vi skall hedra vår moder, är inte det litet lustigt i sig självt? Borde vi inte hedra vår moder varje dag?

Pingst är dagen då guds härlighet (Shekinah) föll över folket, guds ande korsade gränslandet mellan ande och materia, mellan gudomligt och vardagligt och guds ande föll över allt folket, kvinna som man i en utjämnande inkluderande handling. Det är dagen då kyrkan föds och den heliga-ande är kyrkans moder.

Idag firar vi i dubbel bemärkelse, vi firar det kvinnliga det feminina och vi firar när gud korsade alla gränser för att genom blod och eld föda fram det vi idag kallar för den kristna kyrkan. Kristi kropp.

Och var är då mer naturligt en mors dag då vi talar om mödraskap än att börja än med Maria guds moder?

Maria som översittare eller asexuellt spöke

Ave Maria guds moder…. så börjar bönen som beds om och om igen av miljoner Katoiliker världen över. Genom århundradena har Maria varit symbolen för det feminina i Kristen tro, som en balans mot den annars manligt dominerade treenigheten.

Men är det verkligen så? Är Maria verkligen en symbol för moderskap, eller ens för kvinnlighet?

Om man tar fram förstoringsglaset och tittar extra noga på Maria så verkar det nästan som skenet bedrar. Den Maria som visas på ikoner och medaljonger är inte en historisk person och för att vara helt ärligt knappast kvinna.

Jungfru Maria, bara där får vi problem bland kvinnor i allmänhet men bland fattiga kvinnor i synnerhet är det svårt att förhålla sig till en ikon som symboliserar asexualitet (såvida man inte råkar vara en asexuell kvinna). Kyskhet är ovanligt idag och ännu mer ovanligt bland fattiga där sex, våld och kaos är del av vardagen. För även om bibeln är tydlig med att Maria Jesus moder åtminstånde senare (om Maria verkligen var jungfru med betydelsen, har aldrig haft sex är diskutabelt) har sex med sin man Josef och föder fler barn så är Jungfru Maria guds moder, ikonen bibehållen jungfru i ikonografin och Maria mytologin. Maria guds moder är en asexuell flicka som efter en natt med gud-fader blir gravid och föder ett gudabarn.

Och så blir Maria neutraliserad som frigörande kraft för kvinnokampen avsexualiserad, bestulen på sin kvinnliga kraft, betvingad av gud till att stadfästa guds manlighet och kvinnans underlägsenhet. Hur skall vi kunna läsa födelse berättelserna på ett sätt som ger Maria kraften tillbaka? Om vi tillåter att Maria blir gravid med Josef så är hon i alla fall en kvinna istället för flicka. Kanske förför hon Josef (som hagar förför Abraham) för att guds vilja skall ske? Eller om vi vill bibehålla jungfru Marua som oskuld kanske hon förför gud, kanske njuter hon då gud planterar sitt gudsliv i henne, kanske njuter gud? Om vi låter vår fantasi få fritt spelrum så kanske gud som kvinna besöker Maria ….

När kvinnor istället vänder sig till den andra Maria för att finna en stark kvinna som äger sin egen kropp så raseras det försöket av att Maria från Magdala utmålas som prostituerad, synderska, oren i en läsning där man felaktigt förustätter att den Maria som fick sju demoner kastade ur sig (vilket också sammanfaller med en hednisk invigningsrit för prästinnor) är samma som den kvinna av befläckat rykte (prostituerad) som tvättar Jesu fötter. På så sätt sätt Maria från Magdala ur spel som stark kvinnomodell. På samma sätt Junia aposteln blir omdöpt till Junias och suddas därmed ut som kvinnlig förebild ur historien.

Varför Gud och Gudinna inte är varken feminism eller jämlikhet

I modern tid försöker man förgäves trolla fram ett gud-gudinne par ur de kristna skrifterna. Men det låter sig inte göras. I populär media så lyfter Dan Brown fram det heliga feminina och försöker sälja Maria (från Magdala) som Jesus älskarinna, detta med hjälp av gnostiska källor (vilket är lustigt eftersom gnostikerna verkar vara mer sexistiska än den katolska övermakten).

Problemet är att ett gud-gudinne par bara förstärker den heteronorma dualism som upprätthåller rådande samhällsordning. På samma sätt som gudsfamiljen beskriven som Gud Fader, Helig ande (eller till och med Jungfru Maria som moder) och Bebis Jesus en modern kärnfamilj om man någonsin såg en. Men var någonstans i bibeln är kärnfamiljen instituerat som sakrament?

Så kanske är det inte helt ofarligt att lyfta fram det gudomligt feminina då vi bara förstärker polariteten mellan manligt och kvinnligt, något som verkar vara motsatsen till vad gud gjorde på pingstdagen i det att gud inte gör någon skillnad vem som får ta emot guds ande.

Gud är transgender

Men trotts detta är det viktigt att vi förstår att gud inte är en man och därför inte vår fader på något biologiskt sett, lika lite som gud biologiskt är Jesus fader. Gud är inte Gandalf, hur mycket vi än skulle vilja göra det så enkelt. Den långa staven och det vita skägget får falla undan för gud som är ande.

Gud är således varken man eller kvinna utan både-och; och mer än. Gud är helt enkelt transgender, dvs. mer än man, mer än kvinna, samtidigt.

Eftersom gud är transgender är gud också transsexuell inte som i det att gud är på väg från det ena till det andra utan gud har passerat , inte hetero, gay utan alltihop men mer ändå.

Eller som Augustinus sa: Om du förstår det är det inte gud.

Gud som kvinna

Nu har vi mer än nog bilder av guds manliga sida, guds styrka, guds handlingskraft. Kankse är det för att, som Paul Young skriver i Ödeshuset och som Richard Rohr skriver i Adams återkomst: “Det finns för lite fader i världen”.

Men nu är det Mors dag och vi skall tala om det gudomligt feminina.

Gud presenterar sig aldrig som man i gamla testamentet, när Moses frågar: Vem är du svarar gud lite smått retsamt, Jag är den jag är.

Gud kallas ofta I GT för el-shaddai och det har oftast översatts den allsmäktige. Men bibelforskare är oeniga, det kan nämligen också översättas som den storbröstade, inte en man som slår sig för bröstet som en hormonstinn gorilla utan som en kvinna vars bröst är sprängfyllda av mjölk för sitt barn. Vi får då helt plötsligt en helt ny bild av denna gud som älskar oss, som håller oss ömt i famnen och vyssjar oss till sömns.

Gud är barmhärtig står det om och om igen i gamla testamentet och där har vi det igen BARMhärtig. På svenska är barmen bröstet där hjärtat bor, men på hebreiska är det livmodern. Att gud är barmhärtig betyder att gud älskar oss som en moder älskar de barn hon burit i sin egen livmoder, de är en del av henne.

Den här bilden återkommer om och om igen i psaltaren där vi får skydd under guds vingar som en moder skyddar hon oss.

Den helige ande som kvinna

Det är svårt för oss ibland att skilja gud skaparen, livgivaren, fadern, modern från den helige ande men bibeln både gör en distinktion och inte. I nya testamentet kallas anden för hjälparen (parakletos) I gamla testamentet finns hjälpare omnämnt i två olika bemärkelser, kvinnan kallas för ezer kanego, hjälpare i nöden på andra ställen kallas gud för ezer den som hjälper. När gud är närvarande i GT så beskrivs det som guds shakaina vilket kan beskrivas som guds härlighet.

Shakaina, är i GT en tydlig kvinnlig närvaro som viskar till oss, beskyddar oss leder oss; i NT har pneuma och parakletos inget kön utan är neutrum.

Jesus som kvinna

Det svåraste är nog att se Jesus som kvinna. Jesus var ju utan tvekan man, eller?

Om vi skall tro den biblicistiska läsningen av vår heliga text så avlades Jesus utan någon mans inblandning (det finns en förklaring att detta är för att arvssynden förs vidare från människa till människa via den manliga säden) om detta är sant så måste Jesus därför vara genetiskt Kvinna (XX) och inte man (XY). Detta gör Jesus till transgender eller transsexuell, inte bara teologiskt utan även fysiskt. Det finns många queer-teologer som yrkar för en bild av Kristus som queer eller bi-sexuell.

Hur det än är med detta så är språket om Kristus till exempel i Johanne 1.1 snarlikt det språk som används om guds visdom i GT. Många briljanta teologer har dragit parallellen och därför slutsatsen att “Jesus” må vara man men Kristus som existerat i evighet är Sophia, guds visdom en tydligt kvinnlig personifiering av gud i GT.

Om vi tittar på Jesus undervisning så framstår han helt klart som en visdomslärare och budskapet om guds rike är guds visdom för världen.

So what?

Vad drar vi för nytta av det här? Vad har vi för användning av denna komplexa/förvirrade gudsbild?

Kanske kan vi en dag som denna, Mors dag, Pingstdagen, dagen då gud korsade gränsen (inte för första gången) mellan gudomligt och världsligt och utgjöt sin ande över allt folk för att sudda ut gränserna, det som separerar dem och göra dom till ett folk för att på nytt föda (inkarnera) kristi kropp; Kanske kan vi en dag som denna ifrågasätta patriarkatet, och vår polariserade heteronorma syn på verkligheten, och våga se gud, inte som fader utan som mångfacetterad outgrundlig, transgender.

Inte man, även om gud är allt vad en man kan vara och en perfekt förebild för vad det innebär att vara man. Inte kvinna även om gud är allt vad en kvinna kan vara och en perfekt förebild för vad det innebär att vara kvinna.

Kanske kan vi ta till oss Paulus ord: “Här är ingen jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna” och låta guds ande, guds shakaina sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt, mellan dig och mig. Målet att vi skall bli en kropp, kristi kropp varken manlig eller kvinnlig utan som gud själv transgender och queer.

En bön

Må guds heliga-andes andedräkt omfamna dig

Må hennes vindar förvandla dig

Må hennes eld rena dig och stärka dig

och må den vilda gåsen leda dig till platser du aldrig skulle funnit på egen hand, Amen.