Archive for Kärlek

#4 Älskad

Jag satt på strandkanten då gud dök upp

Du är älskad

Vattnets vågor guppade förbi när jag lade mig ned i hennes famn.

Låt mig få röra vid dig

Vågor av extas svallade genom min kropp.

Här är frid

När jag slöt min ögon var där tystnad och stillhet

Länge satt jag kvar på strandkanten, ensam, omfamnad, älskad.

Lyckliga gatan hela dagen, eller?

Wedding_rings

Dagen fortsätter att publicera statistik resultat från en undersökning gjord av en kristen dejting sajt. Den frivilliga enkäten frågar om äktenskap, sex och singelliv.

Dagen slår på stort och annonserar högt att Svenska Kristna är nöjda med och i sina äktenskap.

Jag undrar vilken värld de bor i? De människor jag möter och de själavårdssamtal jag sitter i visar en helt annan bild. Äktenskapet är i kris både innanför och utanför kyrkan (vilket skiljsmässostatistiken tydligt visar).

Även om man varnar för att man skall ta resultaten med en nypa salt eftersom det är en frivillig enkät och bara de som valt att svara deltagit. Själv undrar jag vilken evangelikal kristen som frivilligt skulle erkänna i en profan undersökning (även om den är anonym) att äktenskapet gungar. Man har ju et evangelistiskt ansvar … är det inte så tankarna går?

Jag vet att när mitt eget äktenskap stormade vilt för ett gäng år sedan så ville varken jag eller Hanna erkänna för någon att vi hade problem (vilket naturligtvis var ett jätte misstag och ledde till mer olycka än vi behövde) varken inom eller utom kyrkan.

Så Dagen, istället för att låtsas att allt är bra och fortsätta hylla myten om det lyckliga kristna äktenskapet (ja jag vet att det finns dom som lever i lyckliga äktenskap, men de fölesta som gör det, gör så för att de investerar i sina äktenskap och arbetar hårt för att få det att fungera) och erkänna att äktenskapet är precis som mycket annat i livet en kamp. För inget värt att ha i livet kommer utan att vi har kämpat för det.

 

Det gudomligt feminina

Det gudomliga feminina

Idag är det pingst dagen och lustigt nog Mors dag på samma dag. Mors dag är en dag på året som vi skall hedra vår moder, är inte det litet lustigt i sig självt? Borde vi inte hedra vår moder varje dag?

Pingst är dagen då guds härlighet (Shekinah) föll över folket, guds ande korsade gränslandet mellan ande och materia, mellan gudomligt och vardagligt och guds ande föll över allt folket, kvinna som man i en utjämnande inkluderande handling. Det är dagen då kyrkan föds och den heliga-ande är kyrkans moder.

Idag firar vi i dubbel bemärkelse, vi firar det kvinnliga det feminina och vi firar när gud korsade alla gränser för att genom blod och eld föda fram det vi idag kallar för den kristna kyrkan. Kristi kropp.

Och var är då mer naturligt en mors dag då vi talar om mödraskap än att börja än med Maria guds moder?

Maria som översittare eller asexuellt spöke

Ave Maria guds moder…. så börjar bönen som beds om och om igen av miljoner Katoiliker världen över. Genom århundradena har Maria varit symbolen för det feminina i Kristen tro, som en balans mot den annars manligt dominerade treenigheten.

Men är det verkligen så? Är Maria verkligen en symbol för moderskap, eller ens för kvinnlighet?

Om man tar fram förstoringsglaset och tittar extra noga på Maria så verkar det nästan som skenet bedrar. Den Maria som visas på ikoner och medaljonger är inte en historisk person och för att vara helt ärligt knappast kvinna.

Jungfru Maria, bara där får vi problem bland kvinnor i allmänhet men bland fattiga kvinnor i synnerhet är det svårt att förhålla sig till en ikon som symboliserar asexualitet (såvida man inte råkar vara en asexuell kvinna). Kyskhet är ovanligt idag och ännu mer ovanligt bland fattiga där sex, våld och kaos är del av vardagen. För även om bibeln är tydlig med att Maria Jesus moder åtminstånde senare (om Maria verkligen var jungfru med betydelsen, har aldrig haft sex är diskutabelt) har sex med sin man Josef och föder fler barn så är Jungfru Maria guds moder, ikonen bibehållen jungfru i ikonografin och Maria mytologin. Maria guds moder är en asexuell flicka som efter en natt med gud-fader blir gravid och föder ett gudabarn.

Och så blir Maria neutraliserad som frigörande kraft för kvinnokampen avsexualiserad, bestulen på sin kvinnliga kraft, betvingad av gud till att stadfästa guds manlighet och kvinnans underlägsenhet. Hur skall vi kunna läsa födelse berättelserna på ett sätt som ger Maria kraften tillbaka? Om vi tillåter att Maria blir gravid med Josef så är hon i alla fall en kvinna istället för flicka. Kanske förför hon Josef (som hagar förför Abraham) för att guds vilja skall ske? Eller om vi vill bibehålla jungfru Marua som oskuld kanske hon förför gud, kanske njuter hon då gud planterar sitt gudsliv i henne, kanske njuter gud? Om vi låter vår fantasi få fritt spelrum så kanske gud som kvinna besöker Maria ….

När kvinnor istället vänder sig till den andra Maria för att finna en stark kvinna som äger sin egen kropp så raseras det försöket av att Maria från Magdala utmålas som prostituerad, synderska, oren i en läsning där man felaktigt förustätter att den Maria som fick sju demoner kastade ur sig (vilket också sammanfaller med en hednisk invigningsrit för prästinnor) är samma som den kvinna av befläckat rykte (prostituerad) som tvättar Jesu fötter. På så sätt sätt Maria från Magdala ur spel som stark kvinnomodell. På samma sätt Junia aposteln blir omdöpt till Junias och suddas därmed ut som kvinnlig förebild ur historien.

Varför Gud och Gudinna inte är varken feminism eller jämlikhet

I modern tid försöker man förgäves trolla fram ett gud-gudinne par ur de kristna skrifterna. Men det låter sig inte göras. I populär media så lyfter Dan Brown fram det heliga feminina och försöker sälja Maria (från Magdala) som Jesus älskarinna, detta med hjälp av gnostiska källor (vilket är lustigt eftersom gnostikerna verkar vara mer sexistiska än den katolska övermakten).

Problemet är att ett gud-gudinne par bara förstärker den heteronorma dualism som upprätthåller rådande samhällsordning. På samma sätt som gudsfamiljen beskriven som Gud Fader, Helig ande (eller till och med Jungfru Maria som moder) och Bebis Jesus en modern kärnfamilj om man någonsin såg en. Men var någonstans i bibeln är kärnfamiljen instituerat som sakrament?

Så kanske är det inte helt ofarligt att lyfta fram det gudomligt feminina då vi bara förstärker polariteten mellan manligt och kvinnligt, något som verkar vara motsatsen till vad gud gjorde på pingstdagen i det att gud inte gör någon skillnad vem som får ta emot guds ande.

Gud är transgender

Men trotts detta är det viktigt att vi förstår att gud inte är en man och därför inte vår fader på något biologiskt sett, lika lite som gud biologiskt är Jesus fader. Gud är inte Gandalf, hur mycket vi än skulle vilja göra det så enkelt. Den långa staven och det vita skägget får falla undan för gud som är ande.

Gud är således varken man eller kvinna utan både-och; och mer än. Gud är helt enkelt transgender, dvs. mer än man, mer än kvinna, samtidigt.

Eftersom gud är transgender är gud också transsexuell inte som i det att gud är på väg från det ena till det andra utan gud har passerat , inte hetero, gay utan alltihop men mer ändå.

Eller som Augustinus sa: Om du förstår det är det inte gud.

Gud som kvinna

Nu har vi mer än nog bilder av guds manliga sida, guds styrka, guds handlingskraft. Kankse är det för att, som Paul Young skriver i Ödeshuset och som Richard Rohr skriver i Adams återkomst: “Det finns för lite fader i världen”.

Men nu är det Mors dag och vi skall tala om det gudomligt feminina.

Gud presenterar sig aldrig som man i gamla testamentet, när Moses frågar: Vem är du svarar gud lite smått retsamt, Jag är den jag är.

Gud kallas ofta I GT för el-shaddai och det har oftast översatts den allsmäktige. Men bibelforskare är oeniga, det kan nämligen också översättas som den storbröstade, inte en man som slår sig för bröstet som en hormonstinn gorilla utan som en kvinna vars bröst är sprängfyllda av mjölk för sitt barn. Vi får då helt plötsligt en helt ny bild av denna gud som älskar oss, som håller oss ömt i famnen och vyssjar oss till sömns.

Gud är barmhärtig står det om och om igen i gamla testamentet och där har vi det igen BARMhärtig. På svenska är barmen bröstet där hjärtat bor, men på hebreiska är det livmodern. Att gud är barmhärtig betyder att gud älskar oss som en moder älskar de barn hon burit i sin egen livmoder, de är en del av henne.

Den här bilden återkommer om och om igen i psaltaren där vi får skydd under guds vingar som en moder skyddar hon oss.

Den helige ande som kvinna

Det är svårt för oss ibland att skilja gud skaparen, livgivaren, fadern, modern från den helige ande men bibeln både gör en distinktion och inte. I nya testamentet kallas anden för hjälparen (parakletos) I gamla testamentet finns hjälpare omnämnt i två olika bemärkelser, kvinnan kallas för ezer kanego, hjälpare i nöden på andra ställen kallas gud för ezer den som hjälper. När gud är närvarande i GT så beskrivs det som guds shakaina vilket kan beskrivas som guds härlighet.

Shakaina, är i GT en tydlig kvinnlig närvaro som viskar till oss, beskyddar oss leder oss; i NT har pneuma och parakletos inget kön utan är neutrum.

Jesus som kvinna

Det svåraste är nog att se Jesus som kvinna. Jesus var ju utan tvekan man, eller?

Om vi skall tro den biblicistiska läsningen av vår heliga text så avlades Jesus utan någon mans inblandning (det finns en förklaring att detta är för att arvssynden förs vidare från människa till människa via den manliga säden) om detta är sant så måste Jesus därför vara genetiskt Kvinna (XX) och inte man (XY). Detta gör Jesus till transgender eller transsexuell, inte bara teologiskt utan även fysiskt. Det finns många queer-teologer som yrkar för en bild av Kristus som queer eller bi-sexuell.

Hur det än är med detta så är språket om Kristus till exempel i Johanne 1.1 snarlikt det språk som används om guds visdom i GT. Många briljanta teologer har dragit parallellen och därför slutsatsen att “Jesus” må vara man men Kristus som existerat i evighet är Sophia, guds visdom en tydligt kvinnlig personifiering av gud i GT.

Om vi tittar på Jesus undervisning så framstår han helt klart som en visdomslärare och budskapet om guds rike är guds visdom för världen.

So what?

Vad drar vi för nytta av det här? Vad har vi för användning av denna komplexa/förvirrade gudsbild?

Kanske kan vi en dag som denna, Mors dag, Pingstdagen, dagen då gud korsade gränsen (inte för första gången) mellan gudomligt och världsligt och utgjöt sin ande över allt folk för att sudda ut gränserna, det som separerar dem och göra dom till ett folk för att på nytt föda (inkarnera) kristi kropp; Kanske kan vi en dag som denna ifrågasätta patriarkatet, och vår polariserade heteronorma syn på verkligheten, och våga se gud, inte som fader utan som mångfacetterad outgrundlig, transgender.

Inte man, även om gud är allt vad en man kan vara och en perfekt förebild för vad det innebär att vara man. Inte kvinna även om gud är allt vad en kvinna kan vara och en perfekt förebild för vad det innebär att vara kvinna.

Kanske kan vi ta till oss Paulus ord: “Här är ingen jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna” och låta guds ande, guds shakaina sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt, mellan dig och mig. Målet att vi skall bli en kropp, kristi kropp varken manlig eller kvinnlig utan som gud själv transgender och queer.

En bön

Må guds heliga-andes andedräkt omfamna dig

Må hennes vindar förvandla dig

Må hennes eld rena dig och stärka dig

och må den vilda gåsen leda dig till platser du aldrig skulle funnit på egen hand, Amen.

 

Let’s talk about sex, baby ….

I write poetry on your skins, my tongue is a stylus.Alla hipster predikanter behöver ha nån form av positiv sexual undervisning. Det är nästan ett måste för nya framväxande församlingar och samfund att göra sig av med gammal stigmatisk undervisning om sex och ta fram en ny strömlinjeformad (porche) version av sexualundervisning. Rob Bell skrev boken Sex God, Mark Driscoll, boken real sex osv. Nästan alla hipster kyrkor har kört igenom höga visan en eller två gånger.

Måste vi verkligen göra det här? Jag menar behöver vi en predikan till om att sex är bra och att gud skapade sex?

Nej, verkligen inte!

Vad vi behöver är till/stånd! Vi behöver till/stånd att vara sexuella varelser, att tänka på sex, att ha sex, att tala öppet om sex, att se sex som till/bedjan, lov/sång.

När du kom in genom dörren och du fick höra att dagens samtal skulle handla om sex, hur kände du då?

Trotts att vi lever i ett av världens kanske friaste länder när det gäller sexualitet så har vi fortfarande väldigt svårt att tala om det som är så naturligt för oss som människor.

Innan vi ger oss in i den fuktiga snåriga djungel som är vår sexualitet vill jag lämna en brasklapp eller två:

För det första så kan man varken dekonstruera den historiska eller den bibliska bilden av vår sexualitet i en predikan/en bloggpost därför kan det här samtalsunderlaget verka både spretigt och oborstat, det är ok.

Det finns en del av mig som inte vill publicera det här, det är alldeles för ofärdigt, ogenomtänkt, ovårdat som kläder som faller på hallgolvet bortglömda i stundens hetta. Passion driver oss alla till att vara vårdslösa ….

Allt vi gör idag är att glänta på dörren till denna garderob fylld med damm och gamla lik.

För det andra: Även om vi kommer att hävda en del saker i slutet så är detta långt ifrån ett avslutat kapitel eller ens färdigtänkt. För att repetera vi gläntar bara på dörren, vi kikar in i kaninhålet för att se hur djupt det är …..

Biblisk-Historisk syn på Sexualitet

Innan vi blickar framåt så måste vi blicka bakåt. Inte för att fastna i gamla mönster, torrt och dammigt tänk, utan för att förstå lite av hur vi hamnade här …

Vad jag tror är viktigt att förstå är att världen har inte alltid sett ut som den gör idag, vi glömmer ofta att den text vi läser i bibeln (och de övriga förhistoriska bilder vi hittar i våra historieböcker) kommer från en värld son ser väldigt annorlunda ut än vårt post-moderna samhälle, det är inte bara det att man trodde annorlunda saker man trodde på annorlunda sätt…

Därför är den syn vi har idag på sexualitet ett hopkok av många olika filosofiska, politiska och religiösa röster, Vad vi måste förstå är att det har inte alltid varit så här och även om det alltid hade varit så här så betyder inte det att: Så här, är en bra sak.

Till att börja med så är det lätt att försöka få klarhet i frågor om sexualitet genom linsen av vår post-moderna genus debatt. Då måste vi genast tänka om (Även om den post-moderna genusdebatten faktiskt kan ge oss en del ledtrådar till en korrekt historisk genus syn). Det blir snabbt en filosofisk – politisk debatt. Vi kan helt enkelt inte tala om sex utan att tala om politik. Vi kan inte tala om sex utan att tala om religion. Vi kan inte tala om sex utan att tala om filosofi. Så inser vi att sex inte är en bifråga eller sekundär fråga. Sex är frågan vi alla måste ställa: Vem är jag? Vem är du? Vem är Gud?

När de gammaltestamentliga texterna sattes samman så talade man inte om två kön (manligt kvinnligt) utan en person var mer eller mindre människa dvs. man. Detta blir tydligt i 1 mos där vi har ish (man/niska) och isha (från man/niskan). Mannen döps till Adam (från jorden eller jordling) för att han skapas ur jorden, och när kvinnan skapas ur Adams revben döps hon till isha (manling) för hon skapades ur mannen.

Sexualitet var starkt förknippat med samhällsordning, det finns top-människor som penetrerar och det finns botten-människor som blir penetrerade (Cheng, 2011). Detta är bilder av maktpositioner och samhällsstruktur snarare än kön och sexualitets frågor. Detta är vad som skrivs in i den levitiska lagen som visar vad man kan tycka vara en ganska negativ bild av sexualiteten (Murphy et al. 1999:242).

Mycket av vår nytestamentliga syn på sexualitet är till viss del en motreaktion till de Romerska orgierna och den sexuella marknad som orgniserades av de hedniska templen i den hellenistiska världen.

Vi tror ofta att vårt samhälle är översexualiserat och moraliskt förfallet, men om man jämför med Korint i det första århundradet så är vi som samhälle ganska tama (även om man tittar på samhällen som Nederländerna och eller japan) till och med om vi tar hänsyn till Sveriges “Queer-sida” med fetishklubbar och swingerparties. Det var mot denna organiserade religiösa sexhandel i första hand som Paulus riktar sina ord i tex. Korinterbreven.

Vidare så har en av de mest inflytelsrika teologerna genom alla tider varit Augustinus som i sina skrifter kämpar med sin egen sexualitet och väljer att förtrycka den som botemedel mot sina egna lustar.

Vi ser tidigt att Augustinus i sitt brottandes med Bibeln i sann platonistisk anda neutraliserar och rationaliserar bort allting som inte är rent och perfekt. Med en början i första mosebok kapitel ett. Den djupa och bördiga modersbilden av det sexuellt laddade djupet ersätts snabbt av ett kliniskt ex nihilo (Keller, 2010). Det är som om det mörka djupet är för mycket för Augustinus att klara av. Arvet från Augustinus anti sexualisering av bibeln följer oss in i medeltiden där promiskuös sexualitet förföljdes i medel och den fattiga underklassen men i värsta fall hyllades när den utövades av överklassen

Under medeltiden skapades listor med vad som var förbjudet och till vilken grad. En sådan lista visar tex. att det är mycket värre att onanera än att våldta en nunna. Detta för att även om sexualitet vid det här laget ansågs helt syndigt så kunde man inte släppa guds befallning att föröka sig, en uppgift som naturligtvis delegerades åt kvinnan som skulle ställa upp på sex närhelst mannen ville det för att gud befallt henne att vara fruktsam.

Den här synen på sexualitet biter sig fast i människors medvetanden och sent in på nittonhundratalet så får kristna par fortfarande instruktion att öppna fönstret om de skall ha sex (för att släppa ut de onda andarna)

Sexualiteten står fortfarande för en viss samhällsordning, en viss samhällsstruktur. Ifrågasättandet av den vedertagna synen på sex och sexualitet stör oss för att det ifrågasätter vår samhällsordning. Det är därför som heteronorma kulturer har svårt att acceptera HBTQ beteende därför att det överskrider gränser…

Det föreslår att de vedertagna gränser och kategorier som vi är vana vid kanske inte är de enda kategorierna, kanske har vi levt i en illusion.

att omformulera en Bilblisk (!?) syn på Sexualitet

Jag är väl medveten om att det är problematiskt att kalla en doktrin, dogm eller teologi för biblisk. Men vi kan väl vara överens om att vårt mål att formulera ett synsätt som harmoniserar med vår bästa förståelse av bibelns vittnesbörd.

Vår första anhalt för att omforma vår syn på sex och sexualitet är att titta på skapelseberättelsen i början av bibeln.

I en episk öppnings scen som får Hollywoods block-bisters att verka billiga plast kopior vibrerar Guds ande över ett varmt, bubblande bördigt djup. guds ord planteras in i djupet och producerar liv. Språket och bilderna är dränkta i sexuellt innuendo. Det är en stökig, jordnära, skapelse berättelse som når sitt klimax när människan kommer in på scenen härligt naken.

Skapelse sången i 1 Mos har många fler viktiga budskap men det viktigaste är kanske det att skapelsen, naturen och djuren är av godo. Den materiella världen är i grunden naturligt god. Vidare ser vi i berättelsen om de första människorna en bild på hur vi borde vara. Vårt naturliga tillstånd. Nakna och utan skam.

Vår teologi kan inte klara det fria naturliga tillstånd som föreslås så vi klär Adam och Eva i oskuld och inbillar oss att sexualiteten bara existerar efter fallet. Men tänk om ….

Det är Edens frihet som den levitiska lagen binder upp och försöker kontrollera för att upprätthålla en samhälls ordning av huvud och svansar. Alfa och Beta. Vi inser snabbt varför feminism kräver sexuell frihet. Den samhällsordning som förtrycker kvinnor är samma samhällsordning som kräver att sexualiteten betvingas.

Vi kan inte tala om sexualitet och bibeln utan att stanna till i höga visan.

While many scholars have asked how the Song came to be canonised it seems that it has been settled into the canon with no room left for uncertainty by Rabbi Aquiba who stated that “all the ages are not worth the day on which Song of Songs was given to Israel, for all the writings are holy, but the Song of Songs is the Holy of Holies” (Hess, 2005: 20f). With this the Song was accepted into the Jewish canon (Hess, 2005: 21).

Höga visan sjunger erotikens lov, även om de som månar om den rådande samhällsordningen argumenterar för en allegorisk läsning av Höga Visan. Att vi skall förstå den som en beskrivning av guds kärlek för sin kyrka. Men hur vi än vrider och vänder på den sjudande erotipoetiska text som är Höga visan så kommer vi inte undan den ohämmade erotik som ligger gömd i textens bildspråk … Om det är en allegori vad är det då för en gud som älskar sin kyrka så sexuellt, så köttsligt. Om det inte är en allegori vad säger det då om den sexuella kärleken? Erotiken?

Att dechiffrera Höga Visan tar längre tid än vi har här idag, kanske en hel livstid. Höga Visan är en samling sexuella kärleks poem som drömlikt byter fokus och bildspråk från ett stansa till nästa. författaren står förundrad utanför och beskriver passionen och sedan penetrerar (hon) sin egen metafor och tar del av passionen. Varje ord har en dubbel mening och en glimt i ögat, vi som läser tvingas att sluta försöka förstå och istället ryckas med. Höga visan kan inte läsas utan måste upplevas … Mitt i sången hör vi guds röst viska: “Ät ni älskande, och drick! Berusa er av kärlek!” (HV 5.1).

De unga älskande i Höga Visan lever ut sin Passion utan den återhållsamhet och blygsamhet som vår sexualsyn verkar kräva. Vad som är anmärkningsvärt är att de verkar njuta fullt ut av varandra innan de är gifta.

Hur kommer det sig att vår bibel mitt i allt moraliserande och lagstadgande kastar denna erotiska vårvind av frihet och obehärskad erotik rakt i ansiktet på oss?

Det verkar som om Höga Visan är en korrektion, en motvikt mot den annars frigida sexualsyn som råder i gamla testamentet. Det har föreslagits att HV 7.10 “Jag är min älskades och hans lust skalla vara efter dig” står som motvikt till 1 Mos 3.16 “Till din man skall din lust vara och han skall råda över dig”. Om så är fallet så faller det sig naturligt att feminismen återerövrar sexualiteten för att befria kvinnan ur det rådande förtrycket. Vad som ofta förloras är att när kvinnan tar sin plats som kronan i guds skapelse så befrias även mannen från den begränsande alfa positionen, till att återgå till Edens laglösa tillstånd: Full frihet.

“Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”-Galaterbrevet 3:28

Att vara ett, det är det vi längtar efter. Att återförenas, försonas med varandra och med gud.

Sex, ordet kommer från latinets secare vilket betyder avskuren, urkopplad, inte en del av helheten. Det är i sexualakten som vi överskrider gränsen. Jag blir du, du blir jag, vi blir ett med varandra och med gud. Det är inte konstigt att de Kristna mystikerna beskriver sina gudsupplevelser i erotiska termer. Eller att människor som beskriver sina bästa sexuella upplevelser som religiösa.

G.K. Chesterton skriver att “varje man som någonsin knackat på dörren till en bordell har sökt gud”

Det är därför Rob Bell beskriver sex som “Alla de sätt som vi försöker återförena oss med världen, till varandra och med gud”

Att vara sexuell är att överskrida gränser. Jesus gjorde det hela tiden. Han talade med kvinnor så som han talade med män. Han lät en prostituerad tvätta sina fötter med sina tårar. Han lät sig smörjas in av en kvinna. Han höll lärjungen han älskade tätt intill sitt bröst. Vare sig Jesus hade sex eller inte (låt oss låta det vara osagt tills vidare), så var han en aktivt sexuell människa.

Vad får detta för konsekvenser för oss?

Om gud hittade på sex, om gud är positivt inställd till sex och ser sex som en kreativ handling av tillbedjan och bön. Hur skulle det förändra hur du hanterar din sexualitet?

Kan vi prata om det här?

Vad gjorde du i helgen?

Jag hade underbart sex, själv?

Jaha, själv gick jag på bio och såg en bra film.

Jag vet vad du tänker (mest för att jag tänker samma sak, vad har du med mitt sexliv att göra? Men för att vara ärlig, vad har du med mitt biobesök att göra.

Vi fortsätter att täcka för vår sexualitet med alla möjliga konstiga saker, inte bara fikonlöv. Vi sitter i soffan med händerna för ögonen och censurerar bort sexuellt innehåll i TV-programmen (medans vi tjuvkikar i glipan mellan fingrarna, törstiga efter eros) och förnekar att vi är sexuella varelser. Vi skäms. Det är nog här vi har tappat bort vägen, vi skäms så för vår sexualitet vare sig vi är straight, homo, bi, trans, queer ….

Det är våra egna hang-ups som gör det sexuella till hemligt. I hemlighet tror vi att vi är osunda, perverterade och konstiga. Kanske är det dags, som queer-teologen Marcella Althaus-Reid föreskriver, för oss heterosexuella att komma ut ur garderoben och bekänna att vi är sexuella varelser, att vi överskrider gränser hela tiden i tanke och i handling. Kanske är det dags att bekänna att vi alla är lite queer och att det är bara när vi för ut vår queerness i ljuset, när vi talar om det, som gud kan förvandla det till den underbara erotiska frigörande kraft som det var menat att vara.

Vi som sexuella varelser behöver lite PRIDE, vi behöver släppa fikonlövet och vara härligt nakna. Öppna våra innersta och släppa in vår nästa, överskrida varandras gränser, penetrera varandras innersta.

Om eros är ett av de sätt gud älskar så kanske måste vi återinföra “erotiken som ett av de sätt vi älskar gud för vad han har givit oss och genom detta älska vår nästa”.

“I whispered an offer softly in the ear of your playful heart.
I closed my mouth and spoke to you in a hundred silent ways,

you know what’s on my mind, you’ve heard my thoughts.” -Rumi

 

Salvationism 109 – Att bevara tron

Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus. (Full frälsning)

För att bli bevarade goda måste vi lita på att Jesus hjälper oss, och vi måste fortsätta att göra det han vill att vi ska göra. (Stridsklar)

Problemet med en gång frälst alltid frälst

Det finns en klassisk kristen linje som hävdar att om man än gång blivit frälst är man för alltid frälst. Tankegången går ungefär så här: Jesus dog för alla våra synder både de som varit och de jag kommer att göra. När jag ber om förlåtelse (syndarens bön) så förlåts jag fullständigt, Jesus rättfärdighet är nu min och jag har så att säga en inträdes biljett till himlen/det eviga livet (du kan läsa en annan utläggning här). Den här tron är nog tydligast uttryckt inom reformert och ny-reformert tro (eftersom predestination kräver en gång frälst alltid frälst).

Den här typen av tro tar korset och nåden på allra största allvar. Man kan tycka att den kanske tar lite lätt på synden men så är inte fallet, man menar helt enkelt att Jesu offer är större än alla synder du kan tänkas göra. Guds blod är nog.

Vad är då problemet, här har vi en soteriologi (frälsningslära) som inte daltar med synden utan krossar den, en lära som sätter Kristus i centrum. Dels så kan man tycka att den här frälsningsläran obemärkt flyttar fokus från här och nu till där och då, dvs. “Pie in the sky when you die”. Men framför allt, tycker jag, att den slarvar med den fria viljan (what do you mean i can’t get out?) och att den inte tar omvändelsen på allvar.

Om vår bild av gud menar att gud har gett oss en fri vilja, där vi dessutom kan välja vad gud inte vill, då måste vi ju kunna välja att inte vara frälsta också. Om frälsningsvalet (valet att leva i guds vision/rike för mitt liv och för världens frälsning i varje ögonblick) inte är ett enda ögonblick utan ett liv i ständig omvändelse, ett liv där jag ständigt konfronteras med förändring, tillväxt och förvandling, då är det inte en engångsföreteelse utan en ständigt pågående process. Då kan jag dessutom i varje ögonblick välja en annan väg en väg som inte hjälper processen utan stjälper den.

Frälsningen, en process, en vandring på livets väg

Så om frälsnings ögonblicket är varje ögonblick, då måste utmaningen vara att välja frälsningens väg i varje ögonblick. Inte en gång, inte på ett frälsningsmöte i kyrkan. Vi måste välja livets väg på måndag morgon, tisdag eftermiddag och lördag kväll.

Det är kanske det här författaren till filipperbrevet menade när han sa:

“Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord.” (Phil 2:12–16a SWED2K)

Vi skall alltså arbeta på vår frälsning, det är ett pågående verk, eller en verklighet att leva i. Man kanske skulle kunna uttrycka det så här. Att leva i frälsningen är att leva ut en annorlunda verklighet mitt i vardagen idag, att leva ut en profetisk verklighet, guds verklighet. Att förverkliga (förkroppsliga) guds vilja, eller helt enkelt att inkarnera guds tankar i skapelsen.

När texten ber oss att arbeta med fruktan och bävan så insisterar den på att detta är allvarligt, det är inte en hobby vi kan välja att delta i, inte en klubb. Frälsningslivet måste hela tiden aktivt ta ställning, i varje ögonblick.

Men hur skall vi veta? Didaché uttrycker det så här:

1 Det finns två vägar: livets väg och dödens väg, och du ska veta att skillnaden mellan de båda vägarna är stor.

2 Detta är livets väg. För det första; du ska älska Gud som skapat dig och för det andra; du ska älska din nästa som dig själv. Dessutom: allt du inte vill att någon ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot någon annan. (Didaché 1.1-2)

Vi förnekar frälsningen när vi vandrar på dödens väg.

Så om vi nu skall ta omvändelsen på allvar, om vi skall “arbeta på vår frälsning” Då måste vi leva ett liv i omvändelse, och som ordet antyder räcker det inte att tänka annorlunda, att reflektera, att komma till insikt. Nej, vi måste också inse att “tron är bara halva sanningen” vi måste agera i enlighet med insikten.

När vi istället väljer utefter vårt ego, när vi inkarnerar vårt rike istället för guds vision; När vi förtrycker andra (medvetet eller omedvetet) så förnekar vi frälsningen, och med den förnekar vi frälsaren.

Ta ett ögonblick och känn igen dig själv i följande beskrivning:

1 Detta, å andra sidan, är dödens väg: Först och främst är den ond och fylld av förbannelser, mord, äktenskapsbrott, begär, sex med fel person, vid fel tillfälle, på fel sätt eller av fel anledning*, stöld, avgudadyrkan, spådomar, häxkonster, plundring, falska vittnesmål, skenhelighet, svek, bedrägeri.Av att tro för mycket om sig själv. Full av elakhet, egoism, girighet, oanständigt tal, avundsjuka, oförskämdhet, överlägsenhet och skrytsamhet.

2 Dödens väg vandras på av dem som förföljer goda människor, de som hatar sanningen och älskar lögnen, som inte förstår rättfärdighetens belöning. De som inte håller fast vid det goda eller rättvisa och inte dömer rättvist. De som inte ligger sömnlösa för godhetens skull utan för ondskans skull; sådana som är långt ifrån ödmjukhet och tålamod. De som älskar meningslösa saker och söker belöning för allt de gör, som inte har medkänsla med de fattiga, inte hjälper den som är tyngd av arbete. De som inte känner Honom som skapat dem. De mördar barn ochförstör Guds skapelse, vänder sig bort från dem som är i nöd, de gör saken värre för de förtryckta, men de försvarar de rika och dömer de fattiga orättvist. Dödens väg är alltså full av dem som syndar i allt. Mina barn, låt er vara befriade från allt detta!

Det är när du upptäcker att du vandrar på dödens väg, när dina steg inte går i linje med din tro, det är då du måste omvända dig, det är då du måste hitta tillbaka till livet, till frälsningen.

Vad hände med ingenting kan skilja mig från Guds kärlek?

När man försvarar en gång frälst, alltid frälst så hänvisar man ofta till rommarbrevets intygan om att ingenting kan skilja en från guds kärlek (Rom 8.38-39).

Jag tror att det är sant, gud älskar oss passionerat, varenda en av oss. Men valet är fortfarande vårt. Vi kan vandra på livets väg, där vi vandrar i goda gärningar som gud har förberett för oss. På livets väg finner vi glädje, frihet och liv, liv i överflöd.

Vi kan också välja att vandra på dödens väg där varje steg, varje ögonblick urholkar oss och tömmer oss på den glädje och frihet gud önskar att ge oss. På dödens väg så strävar vi efter glädje och liv, men finner bara beroenden och tomhet.

Det är inte vad gud har menat för oss, nej, som profeten Jeremia intyger till Israels folk när dom lever i exil.

“Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” (Jer 29:11 SWED2K)

Men det är fortfarande vi som väljer, i varje ögonblick.

Att lyssna, ifrågasätta och överaska gud

Att bevara tron är alltså till sist att i varje ögonblick leva i frälsningen, genom att lyssna (lyda) till gud. Att låta sig inspireras av guds vision och kärlek och leva därefter. Att låta den kreativitet gud har givit oss få utlopp och liv i våra liv, när vi tävlar i att älska vår nästa.

Att vandra på livets väg och att vara medskapare (av guds rike) med gud. När vår grundinställning är att älska gud och vår nästa, ja då kan vi ju inte gå fel. Även om vi ibland väljer fel. Ja då vandrar vi fortfarande i guds återuppbyggande nåd.

Men om vi på riktigt har en fri vilja, om vi på riktigt har givits makten att utforma världen, om vi på riktigt är medskapare med gud då finns också möjligheten att ibland, blir det inte som gud vill, utan det blir ännu bättre!

Salvationism 108 – Frälsning

Vi tror att vi rättfärdiggöras av nåd genom tro på vår Herre Jesus Kristus och att den som tror har vittnesbördet inom sig. (Full frälsning)

Frälsningen är en gåva från Gud. Vi tar emot den när vi tror på Jesus, och när vi är frälsta vet vi det. (stridsklar)

“Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus — av nåd är ni frälsta — och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Eph 2:4–10 Bibel 2000)

Rättfärdig

Att vara rättfärdig, vad innebär det? Är det att vara rätt färdig? Blir vi någonsin färdiga?

Så här definierar Nationalencyclopedin Rättfärdighet:

rättfärdighet, ursprungligen en rättslig term, biblisk översättning av termerna tzedeq, tzedaqa (hebr.) och dikaiosynē (grek.), ‘det rätta förhållandet mellan Gud och människor och mellan människorna inbördes’.

Denna förklaring av rättfärdighet blir extra intressant om man definierar synd som brustna relationer (Myers, Walking with the Poor – Revised and expanded editon 2011). Tänk om det är precis detta som behöver räddas (frälsas) relationen mellan oss och gud. Kanske är det så att när relationen mellan mig och gud är ok, så börjar alla mina andra relationer reda ut sig, dvs till andra.

Fast det är nog här vi skall komma ihåg att “Gud så älskade kosmos” dvs, det är inte bara du och jag som skall räddas utan det är hela världen som skall räddas. Kanske är det här vi skall minnas Jesus ord om sin egen uppgift, för om det var Jesus uppgift att frälsa världen, ja då är det här en bild på hur det ser ut:

“Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Luke 4:18–19 SWED2K)

Kan det vara så att det inte bara är min relation till gud, och inte heller bara min relation till min nästa, utan även min relation till djur och natur runtomkring mig.

“Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.” (Rom 8:18–25 SWED2K)

Jag tror också att det är viktigt att i det globala perspektivet, att inse att rättfärdighet eller att ha rätt relation till gud handlar inte i första hand om min relation till gud, utan snarare om guds relation till kosmos, frälsningen är för kosmos, jorden, guds rike. Det är ett återställande eller rättställande av guds överenskommelse med mänskligheten, dvs. guds rike eller guds vision för kosmos.

Kanske är det därför som författaren till Markusevangeliet skriver:

“Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: “Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:14–16 SWED2K)

Nåd

Så det är alltså nåden som sätter oss i rätt relation. Det Svenska ordet för nåd kommer från senisländska och betyder att vila. Det Engelska ordet grace kommer från latinets gratia som är grunden för det Svenska ordet gratis.

Det vanligaste sättet att förklara nåd är “en oförtjänt gåva” dvs, en gåva jag inte har gjort något för att förtjäna. Att gud då i nåd ställer mig i rätt relation till honom utan att jag har gjort någon insatts: helt gratis.

Tro

Då är vi alltså tillbaka på det här med tro. Förra veckan definierade vi tro som att vara trygg i gud, att lita till gud.

Full frälsning är noga med att påpeka att denna tro inte bara är ett intellektuellt försanthållande utan det är en kärleksrelation till gud baserad på tillit, en trygghet i gud.

Att veta det

Till sist menar vår lärosats att om jag har blivit ställd i rätt relation till gud så vet jag det, eller kanske är det så att om jag står i rätt relation till gud så kan jag vara trygg i den. Eftersom det inte är baserat på något jag gör, eller baserat på hur mycket jag ångrar mig, eller hur mycket jag tror, eller ens vad jag tror. Min relation till gud, ligger helt i guds händer.

Det kan vara därför som Paulus så kaxigt säger:

“Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 8:38–39 SWED2K)

Jag menar om det var upp till mig så kan jag tänka mig så många sätt jag skulle kunna klanta till det, men nu är det inte upp till mig, utan gud. Jag förvandlas i enlighet med guds plan inte min egen.

Hur gick det då med den fria viljan?

Jaha, här står vi då gud ordnar det hela utan min inblandning för annars är det inte nåd… men om gud gör det hela utan min inblandning hur är jag då fri att välja? Personligen tror jag att nyckeln ligger i just hur vi ser på gud och guds inblandning i våra liv. I varje ögonblick kan jag välja att inte lyssna/lyda gud. I varje givet ögonblick, som är summan av alla de ögonblick som har förbigått det, utandas gud sin gudomliga utmanande kärlek (eros). Där står vi i ögonblickets tillblivelse omslutna av guds lockande kärleksfulla utmaning. Vi är fria att tacka nej och utforma ögonblicket efter vad vi själva tycker, eller så är vi fria att tacka ja till den möjlighet gud i sin nåd erbjuder. Hur vi än väljer så inandas gud det auktualiserade ögonblicket i sin oändlíga kärlek (agape) där gud accepterar (förlåter) vad som än har blivit och så börjar cykeln om i nästa ögonblick.

Frälsning

Frälsning är alltså att stå i rätt relation till gud, andra människor och skapelsen. Att leva i  frälsningen innebär att jag lever i guds vision inte min egen. Jag är en del av guds plan förr att återställa skapelsen (kosmos) till det som var meningen, det är detta judarna kallar för tikkun olam. Frälsning innebär alltså: Att, genom guds kärleks gåva, räddas från min egen själviskhet och ondska. Att finna min rätta plats gentemot gud, mina medmänniskor och naturen; Och att därför vara en aktiv del i guds verk, som är de goda nyheterna (evangelium) om skapelsens frälsning (räddning).

 

Fjällfunderingar om elefanter

Idag har jag tänkt mycket på elefanter, kanske försatt vi såg “Horton hears a who” igår på bussen. Det var en otroligt vig elefant som kunde göra simhopp och andra akrobat konster, jag tänker att när man är en elefant kunde man titta på den videon och tänka ja ja det där kan jag ju också göra och sedan idag i pisten så upptäckte man att, vänta lite jag är ju en elefant jag kan inte göra en double twist med en avslutande daffy. 

Igår på bussen lekte vi också en musik en lek med familjen Florin (om man var med i bussen är detta ett jätteroligt skämt). Namnet Florin betyder ju i sin grundform blomma. Det för mig helt naturligt att tänka på det medeltida manuskriptet fior di battaglia, eller flos duellatorum som manuskriptet heter på latin ochdet betyder ju som bekant stridens blomma.

Flos duellatorum säger följande om elefanter.

jag är elefanten jag bär stolt mitt torn, aldrig förlorar jag fotfästet eller viker av från den utstakade vägen.

Jag tänker att när man är uppe på fjället kan det Vara bra att inte vika av från den utstakade vägen (för att inte tala om hur viktigt det är att inte tappa fotfästet…

Psalmisten säger så här om att inte lämna den utstakade vägen…

Rikta blicken rakt framåt,se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten,så vandrar du alltid på fast mark. Vik inte av åt höger eller vänster,håll dig borta från det onda. (Ordspråksboken 4:25-27 SB00)

Vi måste alltså vara elefanter, både i skidbacken och i det kristna livet, att falla gör ont och ställer ofta till det för dom som åker båda framför och bakom dig.

hur skall det gå till då, hur blir vi elefanter, hur får vi en sådan tyngd en sådan stabilitet?

Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen. (Efesierbrevet 3:14-21 SB00)

All you need is Love!

1 Kor. 13:1-13 Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Men vad är det?

I have phrases and whole pages memorized but nothing can be told of love. You must wait until you and I are living together. In the conversation we’ll have then…be patient…then. – Rumi

Många olika försök till att förklara kärleken har gjorts genom århundradena för att inte tala om de mängder av bibelord som talar om kärleken.

Man skulle kunna tro att kärlek är det centrala budskapet i bibeln.

Om Joh 3.16 är evangelium i ett nötskall, då är guds kärlek poängen.

John 3:16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Sanning, Nåd & Rättvisa

Enligt Christian Swartz, bibelforskare, grundren av NCD och författaren av bland annat “3 Colors of Love och Color my world with NCD” säger att var du än letar i GT så hittar du följande treparts definition av kärleken: Sanning, Nåd och Rättvisa.

Vi hittar dessa tre ord seadquah (rättvisa), aemunah (sanning) och haesad (nåd) tillsammans överallt i bibeln för att beskriva gud och guds omsorg om oss. tex:

Psa. 119:75-76 Jag vet att dina domslut är rättfärdiga (sedaquah – Rättvisa), Herre, i din trofasthet (aemunah – Sanning) lät du mig lida. Låt din kärlek (haesad – Nåd) bli min tröst, så som du har lovat din tjänare.

  • Sedaquah/Rättvisa – guds barmhärtiga kärlek i handling
  • Aemunah/Sanning – guds trofasta kärlek i handling
  • Haesed/Nåd – guds förlåtande kärlek i handling

Rättvisa, många tänker att rättvisan är blind, att rättvisa är precis lika för alla. Det är inte så gud tänker på rättvisa. Guds rättvisa är partisk, guds rättvisa tar ställning för de svaga, halta och lytta, för änkan och den faderlöse. Guds rättvisa är att gud själv tar på sig faderskapet och ansvaret för de som hamnat utanför (Detta innebär inte att vi står utan uppgift, kom ihåg att du är guds händer och fötter här på jorden)

Sanning, Guds sanning är gud själv. Jesus säger: Jag är sanningen! Sanningen avslöjar vårt innersta, vår trasighet, vår natur, vårt innersta. Ibland kan det göra ont… Men kom alltid ihåg att guds sanning är gud själv. Det är inte vår uppgift att peka på sanningen (kom ihåg bjälken i ditt eget öga) det är vår uppgift att peka på Sanningen (dvs. Jesus).

Nåd, guds nåd tar aldrig slut, den är ny varje morgon och den är skandalöst förlåtande. Guds nåd ger altid en chans till därför att varje ögonblick är helt nytt. Guds nåd är helt ny inte bara varje morgon utan i varje ögonblick kallar gud dig och mig till den bästa möjliga möjligheten i just det ögonblicket.

Kärlekens frukt

Gal. 5:22 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.

Christian Schwartz menar att om det hade funnits skiljetecken i den ursprungliga texten så skulle det stå följande i Gal 5.22-23:

Men andens frukt är kärlek: glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

När du undrar ar jag kärlek i mitt liv leta då efter de här egenskaperna. Fråga dig själv:

  • Är jag glad/lycklig?
  • Har jag frid?
  • Har jag tålamod, kan jag hålla tillbaka min vrede?
  • Är jag vänlig, kan jag svara mjukt även när jag är arg?
  • Är jag trofast och sann?
  • Är jag god? Tar jag ställning för de som inte har?
  • Är jag ödmjuk, jordnära?
  • Har jag självbehärskning, kontrollerar jag mitt liv, mina reaktioner, min tillvaro eller låter jag mitt förflutna, mina omständigheter, mitt ego och eller andra människor styra hur jag mår och hur jag agerar?

Gud är kärlek

1 Joh 4:16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Om det är så, så måste vi till slut inse att 1 Kor 13 och Gal 5.22-23 inte bara är beskrivningar av gud men också på vad vi förvandlas till (och av) när vi är i gud.

Jesus säger själv att prioriteten, det största budet är att:

Mark 12:29-31 Jesus svarade: “Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.”

Detta är kärleksprioriteringen, detta är meningen med livet, meningen med att vara kristen, att vara människa.

Rumi skriver:

Love is from the infinite, and will remain until eternity. The seeker of love escapes the chains of birth and death. Tomorrow, when resurrection comes, The heart that is not in love will fail the test. – Rumi

Teologen och filosofen Peter Rollins påpekar att det intressanta med Kärleken är att den inte drar någon uppmärksamhet till sig själv, dvs kärleken är ingenting i sig själv. Kärleken är det som gör att jag kan se det fantastiska i en annan människa, det är inte kärleken jag älskar utan det underbara i den andre. Kärleken är inte det jag lever för utan det som tillåter mig att leva. Eller för att använda en annan bild (ljus) man kan inte se ljuset, ljuset är det som tillåter mig att se. På samma sätt kan jag inte se eller känna kärleken (eller Gud?) utan kärleken är det som tillåter mig att se och att känna för den andre.

Kanske är det därför Jesus säger där två eller tre är samlade i mitt namn (i kärlek) där är jag (kärleken) mitt ibland dem. Kanske är det därför som teologer, filosofer och poeter (teopoeter) menar att kärleken är allt vi behöver (allt vi behöver tro på, leva för, leva av).

“Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta, som ett sigill vid din arm. Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom?” (Song 8:6–7 SWED2K)

Shakespear skriver:

Love is not love, Which alters when it alteration finds, Or Bends with the remover to remove. O, no! It is an ever-fixed mark, That looks on tempests and is never shaken. It is the star to every wandering bark, whose worth’s unknown, although his height be taken. -Shakespear

I filmen Moulin Rouge är till slut detta vad som återstår.

“The greatest thing you’ll ever learn, is just to love and to be loved in return.”

Eller i Paulus ord:

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.