Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning.
För att bli frälsta måste vi uppriktigt ångra de fel vi begått och lita på Jesus. Då kommer den helige Ande att göra oss till nya människor.
Idag talar vi om Frälsningsarméns sjunde lärosats som handlar om omvändelse och frälsning. Mest om omvändelse för vi kommer att tala mycket mer om frälsningsbegreppet längre fram i den här predikoserien.
Ånger
Det är intressant att den Svenska versionen av Salvation Story (dvs. Full frälsning) talar om ånger och att Stridsklar tar denna ånger och uppgraderar den till uppriktig ånger. I den internationella versionen så står det så här:
We believe that repentance towards God, faith in our Lord Jesus Christ, and regeneration by the Holy Spirit, are nessecary to salvation.
Den engelska versionen talar inte om ånger (regret) utan om repentance vilket betyder omvändelse. Vidare så skriver man i Salvation Story att:
“omvändelse är en nådegåva från den Heliga Ande. Även om det (omvändelsen) ofta kan åtföljas av sorg, så är det i grunden en glädjefylld upplevelse, inte morbid sådan, eftersom det är vår respons till De goda nyheterna om frälsning.”
I denna beskrivning verkar det inte som om det är ånger det handlar om utan snarare att ta emot en gåva. Lite som Luther uttrycker det med sitt axiom Sola gratia, bara nåd.
Bilden av ånger kommer från Kung Davids psalmer om brustna och ångerfulla hjärtan. Problemet med att sätta upp ånger som frälsningskriterium är: hur mycket ånger krävs det? När har jag ångrat mig tillräckligt? Hur dåligt måste jag må innan jag kan ta emot Guds nåd? Måste jag be, måste jag gråta, måste jag fasta, måste jag tycka illa om det jag gjort?
Omvändelse
Vad är då skillnaden på omvändelse och ånger. Omvändelse betyder helt enkelt att vända om, att byta riktning.
Man kan beskriva det som att komma till insikt, att se på sitt liv och inse att detta är inte det livet jag ville ha, detta är inte den sorts berättelse jag vill leva ut. Och så bestämmer man sig för att leva ett annorlunda liv, att vandra åt ett annat håll att leva ut en annorlunda berättelse.
Ingen av dessa bilder förutsätter ånger, visst kan man ångra hur man har levt och må dåligt över hur man har skadat andra genom sitt liv. Och i vissa fall är denna ånger konstruktiv (även om ånger oftast är självdestruktivt och ofta leder till offer mentalitet och tycka-synd-om-sig-själv som inte leder till omvändelse utan ofta till apati eller andra självdestruktiva beteenden) så att den leder till omvändelse.
Om vi ett kort ögonblick tar och tittar på Jesus berättelse om den förlorade sonen, en berättelse som i sig själv är så rik på innehåll att den kan tyckas berätta hela Guds berättelse i en liten enkel historia.
Vad som är intressant i berättelsen är scenen då han sitter där i sin svinstia….
Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ (Lukasevangeliet 15:15-19 SB00)
Vad vi ser här är inte ånger… Han kom till besinning, säger texten. Han sitter där och inser att livet inte borde vara så här svårt, att han är hungrig och att hemma fanns det minsann alltid mat. Orden “Jag har syndat mot himlen och mot dig” är ett citat ur andra mosebok där farao (var han ångerfull?) släpper Israels folk ut i öknen (bara för att sätta efter dom med hela sin här kort därefter). Så det finns bibellärare som menar att sonen inte alls var ångerfull utan istället hade ett inövat tal som skulle still faderns vrede.
Till sonens stora förvåning finns där ingen vrede att stilla. Fadern krävde ingen ånger, ingen ödmjukhet utan bara att sonen kom hem i ett stycke. Omvändelse är således inte ånger även om ånger kan leda till omvändelse.
Omvändelse då är att komma till insikt, att se med klarhet på sin situation och resa sig upp och, ja vadå kanske lita på Gud att det finns en annan väg ett annat sätt att leva ut en annan verklighet.
Tro
För vi säger ju att det kräver tro. Och jag “tror” att det är viktigt här att inte hamna i en definition av tro som innebär ett försanthållande. Dvs. Att tro på Jesus är inte bara att “tro att Jesus fanns” eller ens att “Jesus är Guds son”, utan som vi har sagt många gånger tidigare, att lita på Gud, att vara trygg i Gud. Det svenka ordet tro kommer just ifrån ordet trygg precis som det Engelska ordet believe kommer ur ordet belove.
Pånyttfödelse
I en hemlig nattlig konversation med Jesus frågar Nikodemus, mästare hur skall jag få evigt liv? Och Jesus säger att han måste födas på nytt. Nikodemus frågar om han måste klättra tillbaka in i sin moders sköte? Nej, du måste födas av anden, svarar Jesus.
Vad betyder då detta, hur går det till. Kan det vara så enkelt att det är när Anden uppenbarar för oss att vår livssituation inte är optimal (omvändelse var ju en gåva från anden) och vi väljer att lita på Guds vision istället för vår egen, det kanske är då vi föds av Ande, när vi litar till Guds vision (vågar jag säga Guds rike) istället för vår egen (vårt eget rike).
Kanske är det så att det är här knuten är. Det är inte bara så att vi måste “ångra våra fel” utan vi kanske till och med måste tänka om “våra rätt”. För det är när vi låter Anden leda oss in i Guds vision (rike) för stunden som vi får uppleva aionos zoe, det eviga livet, eller livets fullhet. När vi lämnar dödens väg, och börjar vandra på livets väg som Didaché utrycker det.
Frälsning
Då lovas vi frälsning, dvs, att räddas ur våra små berättelser, vi lovas att svepas in i Guds berättelse som handlar om den här världen, men inte så som vi är vana vid att tänka på världen utan en värld där Guds vision om kärlek och ömsesidig respekt inte bara till människor utan hela skapelsen.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Johannesevangeliet 3:16, 17 SB00)
Kanske kan vi uttrycka vår sjunde lärosats så här:
Vi tror att när vi kommer till insikt om vårt tillstånd och börjar, i den helige andes kraft, lita på och därför leva ut Guds verklighet så får vi uppleva Gud, dvs. liv och liv i överflöd. Då räddas vi och världen runtomkring oss från oss själva, ondskan och allt som förstör.
Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst. (Full Frälsning)
Jesus led och dog på korset för allas synder, så att alla som vill kan bli frälsta. (Stridsklar)
Ett tortyrredskap för kärlek
Idag talar vi om korset, jag tror att det är viktigt att börja med att säga att korset som vissa av oss bär runt halsen är ett romerskt tortyrredskap. Jag vet att jag har både sagt och skrivit det här förut: Om Jesus hade levt och dött idag så skulle vi haft en snara, en elektrisk stol eller en spruta runt halsen. Vad vi bär på är ett mord redskap!
Jag säger inte att vi skall ta bort korset eller sluta använda korset. Däremot så säger jag att vi måste förstå korset för vad det är. Dvs. inte glömma bort vad korset är och vad det står för.
En av kyrkans stora dilemman har sedan länge varit hur man vänder ett fult, äckligt, skrämmande tortyr och mordredskap till en smakfull symbol för kärlek.
Svaret vi hör är att det är på grund av det som hände på korset som korset är vackert …. Frågan blir då följaktligen: vad hände på korset?
Klassiska försonings teorier
Här kommer några av de klassiska sätt vi har förklarat vad som hände på korset, så kallade försonings teorier.
Lösenteorin (objektiv)
Lösenteorin är en av de äldsta försonings teorierna som går ut på att djävulen har världen i sitt våld, ondskan har makt över världen och kräver en lösensumma för att släppa sitt grepp om världen och människorna i den.
Christos Victor (objektiv)
Detta är en av de mest använda teorierna genom kyrkohistorien. I Kristos Viktor teorin så är fienden döden och Jesus vinner över döden och bevisar en gång för alla att kärleken (Gud) är starkare än döden.
Juridisk straffteori (objektiv)
I den juridiska försoningsläran så är människorna skyldiga (syndiga) och står inför rätta. Ett straff måste utmätas för att still Guds (rättfärdiga vrede). Men i sista sekund tar Jesus (den oskyldige) på sig straffet istället för oss, så att vi kan gå fria.
Perfekt botgöring (objektiv)
Denna teori var C.S. Lewis favorit teori (Mclaren, The story we find ourselves in so far) och bygger på tanken att det krävs ett fullständigt rent sinne för att få förlåtelse. Människan som aldrig kan uppnå den typen av renhet på egen hand är därför hopplöst förlorad. Jesus går in och ber om förlåtelse istället för oss och hans bön är accepterad eftersom han är helt ren.
Moralexempel (subjektiv)
Av de teorier vi tittar på idag så är moralexempelteorin den första subjektiva teorin, dvs. Här handlar det inte om att stilla Guds vrede (Gud är inte objekt i försoningen) utan Gud som på grund av sin kärlek till människan, sänker sig till människans nivå och möter människan där. I moralexempel teorin så visar Gud genom Jesus ett bättre exempel hur vi kan hantera våld och synd. Vägen är att säga inte min vilja men din.
Kraftfull svaghet (subjektiv)
Nära besläktat (eller så är det samma som exempelteorin) är detta. Genom att acceptera våld och lidande i människans händer istället för att orsaka våld och lidande visar Gud sitt hjärta. Det handlar om att acceptera lidande och förvandla det till försoning. På detta sätta kallar korset oss till att sluta tvinga fram Guds rike genom kraft och våld, utan genom ödmjukhet, svaghet och självuppoffring.
Vart tar vi vägen nu?
Så då har vi flera olika försoningsteorier, alla dessa teorier har bibliskt stöd (mer eller mindre) men ingen av dem kan sägas vara, så här är det (eller så här var det). Lösenteorin och Kristus Viktor är de teorier som används längst och mest även om man i dagens evangelikala kyrkor oftast hör Den juridiska straffteorin.
Behövs verkligen korset?
Men tänk om vår försoningslära kommer ifrån en felaktig läsning av den bibliska texten? Tänk om vi på grund av våra förutfattade meningar om hurdan Gud är har extrapolerat denna försoningslära.
En av de förutbestämda meningar vi har haft är tillexempel denna: Eftersom Gud är allsmäktig så måste Gud ha planerat korset. Men tänk om människan verkligen har en fri vilja. Gud måste naturligtvis ha varit medveten om att ifall han blev människa och predikade ett kärleks budskap så skulle det kunna resultera i våld mot Guds egen person, men Gud bestämde att det var värt det i alla fall, för kärlekens skull.
Tänk om Jesus inte dog för vår synd utan på grund av vår synd? Tänk om uppståndelsen (som faktist var vad de tidiga kristna predikade, inte korset) var Guds sätt att förvandla vår syndfulla handling (korsfästelsen) till Guds seger!
Tänk om korset aldrig var meningen? Tänk om korset aldrig var poängen? Tänk om Jesus budskap var: Älska Gud och älska din nästa, då blir Guds rike en verklighet här och nu.
Då måste vi ställa frågan igen, skall vi ta bort korset? Eller kanske vad får korset då för innebörd?
Man skulle kunna tänka att korset då blir en pinsam påminnelse om vår egen trasighet, om människans bräcklighet och systematiska ondska. Korset är vårt misslyckande men också platsen där Gud bevisar sin kärlek trotts våra brister. Om detta är fallet är korset inte något att stolt paradera utan en självkritisk påminnelse vad människan gör med Guds kärlek, men också att Guds kärlek är starkare än döden. Ja korset behövs nog för att påminna oss, påminna oss om hur fel det kan bli när vi insisterar på att lösa världens problem med kraft och våld istället för Jesus kärleks prioritet.
Kanske är det detta som är de goda nyheterna: Kärleken är starkare än döden, hur mycket död vi än sprider så kan Guds kärlek övervinna den och vi kan bli förlåtna, inte på grund av korset utan trotts att vi förkastat och korsfäst Gud själv.
Vi tror att i Jesu Kristi person den gudomliga och den mänskliga naturen är förenade, så att han är sann Gud och sann människa. (full frälsning)
Jesus är både sann Gud och sann människa. Han har både Guds natur och vår. (stridsklar)
Så har vi i vår predikoserie kommit fram till Jesus, ordets kärna och stjärna enligt Luther. Svaret på alla frågorna i Söndagsskolan. Jesus vår vän, frälsare, förebild, Messias, guds son. Men vem var/är Jesus/Kristus? Är den Jesus vi tillber samma Jesus som vandrade längst genesarets strand 2000 år sedan?
Jonas Gardell provocerar oss med en anna bild av den historiske Jesus i sin bok “Om Jesus” (jag har skrivit om den boken och Jonas Gardell I följande poster)
Kan det verkligen vara så att vi missar den äkta Jesus för den blonde blåögde Jesus som vi har hittat på? Kan det vara så att vi alla någonstans har bilden av super Jesus (lite grann som om Einstein skulle ta ett matte test tillsammans med 7-åringar i första klass). En jesus som är allvetande och allsmäktig och på så sätt bara låtsades vara människa?
Ta en minut och tänk efter vem är Jesus för dig?
Så vad kan vi egentligen veta om Jesus?
Länge har historiker, forskare och teologer försökt måla upp en historiskt riktig bild av Jesus. Var och en av dessa stora tänkare har gjort så med olika motiv: Remarius till exempel (som anses vara den som startade sökandet efter den historiska Jesus) menade att om man kunde påvisa något om den historiska Jesus så skulle det bevisa att den Jesus kyrkan trodde på inte var sann. (Wright, 1996: 17)
Wrede som var nästa teolog att anta utmaningen menade att man inte kan veta något om den historiska Jesus och att därför hela sökandet var meningslöst. (McGrath, 2007a: 314)
Albert Schwitzer (tillsammans med Remarius) hävdade senare att om man plockar ut Jesus ur sin historiska context (dvs. ur sin Judiska tillhörighet) så har man våldfört sig både på det historiska arvet och på skriften. Schweizer argumenterade också för att alla som har sökt efter den historiska Jesus har till slut hittat en Jesus som märkligt nog liknar den som påbörjade sökandet och istället för att ha hittat Jesus har var och en som påbörjat vandringen hittat en reflektion av sig själv, eller den man önskade att Jesus var istället för Jesus själv. (Forward quoting Schweitzer, 1998: 38).
Schweizer och Wredes akademiska verk är så tongivande att nästan alla efterkommande historiker kan delas upp i de som håller med Wrede (De nytestamentliga texterna reflekterar den tidiga kyrkans övertygelser och inte en historiskt riktig Jesus) eller de som håller med Schweizer (De nytestamentliga texterna kan förstås ur ett Judiskt/apokalyptiskt perspektiv). (Wright 1996: 20f).
Bultmann och Käsemann drar vidare i samma hjulspår och banar väg för Geza Vermes, E Sanders, Dominic Crossan, Marcus Borg och N.T. Wright som är nutida Jesus forskare (Wright 1996: 20f). som alla alltjämt försöker vaska fram en historiskt riktig bild av Jesus ur historiens grumliga vatten. Idag finns det tre spår (jag vet att jag förenklar det hela men vi kan väl låtsas att det är så här enkelt)
Det första spåret menar att hela Bibeln (GT och NT) är helt korrekt, historiskt, faktamässigt och teologiskt. Därför kan vi veta om Jesus precis det som står i evangelierna och dessutom allt det som kan vaskas fram ur GT i form av profetior och förspeglingar (fundamentalistisk Kristen höger). Problematiken med denna bibel syn bör vara uppenbar då man måste acceptera motsägelsefulla bilder av både historien och av Jesus som absolut sanning (tex. Två olika födelse berättelser, eller fyra olika om man räknar med det faktum att Markus utelämnar Jesus födelse som oviktig och Johannes målar en kosmisk skapelse bild.)
Det andra spåret menar att Bibeln är ett pussel och informationen är lagrad i flera lager där den äldsta informationen är historiskt korrekt, och de ovanliggande lagren reflekterar den tidiga Jesus traditionen och där de yngsta lagren reflekterar gnostisk eller medeltida revision av budskapet. Problematiken med den här modellen är att man måste ha en färdig bild av vem man tror att Jesus är för att lägga fram kriterier för vad som är det äldsta respektive det yngsta materialet. (Borg & Wright, 2009: 295ff)
Det tredje spåret som är snarlikt det andra är byggt på vetenskaplig modell, där man lägger fram en hypotes för hur man tror att den historiske Jesus var och verkade, sen ser man hur väl hypotesen stämmer överens med alla tillgängliga fakta eller tillgängliga dokument. Problematiken här är att man inte kan enas om vilka dokument som skall användas och att man inte har någon måttstock att jämföra med när det gäller Jesus. (Borg & Wright, 2009: 418ff)
Så är vi tillbaka på ruta ett. Det verkar som om ingen modell är vetenskaplig nog, eller trogen (respektfull) mot vår kristna tradition. Här krävs något utöver det vanliga för att komma till botten med problematiken med de olika modellerna för förståelse. Vi behöver ett expert vittne. Eftersom vi kan vara tämligen säkra på att de fyra evangelierna inte är skrivna av ögonvittnen utan snarare av grupper som varit lärjungar till apostlarna. Nej vi behöver ett ännu pålitligare expert vittne.
Jag kallar till vittnesbåset: Jesus från Nasaret eller som han nog kallades på den tiden Jehoshua (på svenska skulle vi nog säga Josua eller Jeshva). Men påpekar vän av ordning, kan vi lita till vad vi hör i bön, skulle det vara mer pålitligt än bibeltexten? Om nu Jesus är uppstånden, och detta är vad alla Kristna är rörande överens om (eller åtminstonde borde vara det). För att citera Jonas Gardell i boken “Om Jesus”: “Utan påskdagens morgon, ingen kristendom“ (Gardell, 2009: 500). Om detta nu är sant så måste ju Jesus kunna vägleda oss i arbetet med bibel texten på ett alldeles ypperligt sätt. Om vi släpper taget om bibel berättelsen som faktamässig historiskt korrekt text och istället läser den som ett vittnesbörd från de tidiga kristna, vad de trodde, vad de upplevde, berättelserna om Jesus som de berättade. Om vi inser att Jesus om och om igen vägrar bli katalogiserad, stämplad och sorterad. Om vi inser att Jesus är såpass komplex att inget enstaka vittnesbörd kan göra honom rättvisa. Om vi inser att alla vittnesbörd är subjektiva och därför sanna ur författarens synvinkel. Då är vi fria att fördomslöst ta en ny titt på Jesus att utvärdera Jesu liv och lära ur ett nytt perspektiv. Som Marcus Borg säger:
“Att möta Jesus för första gången igen” (Borg, 1994)
Jesu födelse
För att ha en utgångspunkt, någon slags grund att stå på börjar vi där Matteus och Lukas tar vid, Jesus födelsedag.
Inte många kristna är medvetna om att vi har två helt olika skapelse berättelser i första mosebok, ännu färre verkar veta om att vi har två födelse berättelser som skiljer sig från varandra avsevärt (om man inte borde räkna det som fyra olika om man räknar att den inte finns med i Markus och att den är en kosmisk evig Kristus som poetiskt presenteras som världens ljus i Johannes). Så om vi kortfattat skall summera Kristus födelse och kanske utvärdera utifrån de fyra evangelierna två av våra kristna traditioner, Jungfrufödseln och Jesus, Guds son.
Markus: Ingen födelse berättelse alls, detta antyder att Författaren till Markus evangeliet inte ansåg att Jesus födelse ögonblick varken var märkvärdigt eller viktigt att återberätta, Markus berättelse tar vid vid Jesus dop (Jesus andliga födelse enligt Gardell (Gardell, 2009: 528))
Matteus: Berättelsen berättad ur Josefs perspektiv (tydligt influerad av Moses berättelsen). De är redan i Betlehem (bor de där?), Ängeln meddelar Josef inte Maria … Maria föder Jesus i familjens hem (inte något stall) där de vise männen besöker Jesus (två år inom Jesus födelse), Herodes dödar alla gossebarn i området. Jesus flyr till Egypten och flyttar tillbaka efter Herodes död men väljer då att bosätta sig i Nasaret istället för Betlehem av rädsla för Herodes ättlingar (att Herodes ättlingar också regerar i Nasaret verkar inte vara något problem).
Lukas: Berättelsen berättad ur kvinnornas perspektiv. Börjar med Sakarias och Elisabeth. Stadfäster Johannes döparen och Jesus som kusiner. Ängeln besöker Maria. Maria besöker Elisabeth, bebisarna bekräftar varandra i mammas mage. Josef och Maria reser till Betlehem från Nasaret. Jesus föds och läggs i en krubba eftersom det inte finns plats på värdshuset. Herdarna besöker krubban. Omskärelse i Jerusalem (där herodes regerar??!!), och prästerna välsignar Jesus.
Johannes: Jesus var innan tidens begynnelse, Jesus är världens ljus, ordet blev kött.
Vad för slutsatser kan man dra av detta? De flesta forskare är överens om att Markus är den äldsta texten, dvs närmast Jesus faktiska födelsedag (de texter som är äldre är Paulus brev som lustigt nog inte heller talar om jungfru födslar …). Författaren till Markus verkar inte tycka att Jesus födelse är särskilt märkvärdig senare säger byborna “Är inte det snickaren, Marias son?” Detta skulle kunna tolkas som att Jesus är oäkting (att vara moderns son istället för faderns son), I Matteus säger de: “”Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria?” Till sist i Lukas säger de: “Är inte det Josefs son?” (Gardell, 2009: 586) Detta visar tydligt att traditionerna bygger vidare på varandra. En historiker under två tempels perioden var inte intresserad av historiska fakta,målet var inte att förstå vad som hade hänt, utan vad vi kan lära av det som hänt.
Så vem är Jesus fader? Enligt Markus har han ingen fader värd att nämnas, Matteus och Lukas visar Gud som fader men Matteus envisas också med att i släkttavlan visa att Jesus är släkt med David genom Josefs faderskap. Trotts detta dubbla faderskap skriver författaren till Matteus att jungfrufödseln var för att profetens ord skulle gå i uppfyllelse, Profeten ifråga är Jesaja (“och jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Emmanuel” Is 7.14).
I den hebreiska bibeln är ordet för jungfru: almah (ung kvinna, kan också betyda jungfru både i betydelsen kammarjungfru och i betydelsen oskuld), det är först i den grekiska översättningen av TANAK (den judiska Bibeln), som kallades för septuaginta som ordet blir parthenos som betyder jungfru som i oskuld (Gardell, 2009: 610). Det kan vara värt att nämna att både orden almah ochparthenos också användes om kvinnor som blev havande första gången dom hade sexuellt umgänge (Bell, 2005: 296).
Teologen Stanley Huerwas menar att poängen är inte att Maria var oskuld, det är helt enkelt inte det som bör fylla oss med förundran, det är ju bara Gud som skapar, något han har gjort sen tidernas begynnelse (dessutom kryllar det av jungfru födslar vid den här tiden, Caesar, Appollo, Mithras etc … ) Nej det är det faktum att Gud blir människa som är det otroliga (Huerwas, 2006: 404), det var otroligt då och det är lika häpnadsväckande nu, två millenium senare!
I evangelikala kretsar har jungfrufödelsen blivit en sådan stor sak, man har hittat på geniala teologiska förklaringar till varför jungfrufödseln är så viktig, varför Jesus var Guds son bokstavligen, fysiskt. Man menar att arvssynden färdas i mannens Y kromosom och att Jesus därför bara kan vara utan synd om han fått Y kromosomen inplanterad genom Guds DNA (SERIOUSLY!!). DVS. Om Josef var far till Jesus så ärvde Jesus arvssynden och kan därför inte vara syndfri, i sådana fall var Jesus offer på korset inte oskyldigt och vi är inte förlåtna och friade på grund av den “kosmiska lag” (som tydligen står över Gud) som kräver ett blodsoffer för att en skyldig skall gå fri ….
Eller så var kanske Jesus Guds son på samma sätt som han var Guds lamm eller världens ljus. Inte bokstavligt utan symboliskt, en metafor för en djupare och mycket viktigare sanning. En levande bild, en levande, vandrande, talande liknelse (Borg, 1994: 2082ff).
Kanske var Jesus Guds son för att Gud sade att han var det! På samma sätt som du är ett Guds barn för att Gud har sagt det! ‘ Om Jesus var människa född av en man och en kvinna, och Guds son genom Guds uttryckta vilja, betyder det att vi har samma status som Jesus? NEJ, Jesus är unik i universum, precis som Johannes vittnesbörd föreskriver, Jesus är den förste, den som går före, det är honom som vi följer. Jesus är den förste som smakat det nya uppståndelse livet. Den förste som sitter vid Guds högra sida.
Eller kanske om vi uttrycker det så här, Jesus som var 100% människa hade en unik kallelse (precis som vi var och en har en unik kallelse som är helt och hållet våran, dvs. inte samma som Jesus) att vara historiens klimax, vändpunkten då gud inkarnerades i mänsklighetens historia så att vi kunde vandra i hans fotspår och bli Guds barn.
Vad det betyder är att Jesus var 100% människa precis som våra trossatser föreskriver. Det betyder att allt Jesus gjorde i den helige andes kraft kan vi också göra! Som Paul Young skriver i ödehuset:
“Han har levt ut sin relation till mig, på samma sätt som jag vill att alla människor skall leva.Han är helt enkelt den förste som lever i relationen med mig fullt ut – Den förste att helt överlåta sitt liv till mig och lita fullt ut på mitt liv i honom – Den förste som trodde på min kärlek och godhet utan att se till hur saker och ting verkar vara eller konsekvenser. … Han [helade] som en som var beroende av mig, en begränsad människa som litade på att mitt liv och min kraft skulle verka genom honom. Jesus, som människa hade ingen kraft inom sig att hela någon.” (Young, 2007: 1394 förf Övers.).
Jesus säger själv till sina lärjungar ni skall göra ännu större saker än ni har sett mig göra!
Detta är Goda nyheter! Gud valde att bli människa och därigenom visa oss hur vilken potential vi har hur vi skulle kunna vara om vi följde Guds ledning helt och fullt!
Jag presenterar för dig Jesus, 100% människa född av man och kvinna. Men allt är inte vad det verkar, Jesus är Gud inkarnerad, inte genom andlig sperma donation utan genom Guds proklamation!
“Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: “Du är min älskade son, du är min utvalde.”” (Mark 1:9–11 Bibel 2000)
Jesus var därför människa på alla sätt som räknas och är viktiga, men Jesus är också Guds son eller gudomlig på alla sätt som räknas och är viktiga!
Efter en genomgång av de bibel verser som traditionellt har använts för att beskriva och fördöma homosexuella handlingar känns det viktigt att väga in Jesus obekväma tystnad i frågan. Det är inte oviktigt att Jesus inte uttalar sig i den här frågan. Jesus är kyrkans överhuvud och den individuella lärjungens läromästare. Därför måste ett trovärdigt Jesus perspektiv lyftas fram innan man kan ta ställning i någon fråga från kyrkans sida.
Det finns många som tolkar Jesus tystnad på den här frågan som ett godkännande och till och med ett välsignande av HBT personer. Det är en felaktig exegetik av bibeltexten att hävda att tystnad i en fråga är lika med en positiv inställning till frågan. På samma sätt som det är felaktig exegetik att hävda motsatsen.
John D. Caputo menar att om Jesus åsikt gick isär från den rådande judiska inställningen i frågan så skulle det ha stått med i evangelierna och menar i samma andetag att Jesus åsikt låg i linje med moselagen och den åsikt som senare uttrycks av Paulus och andra nytestamentliga bibel författare. Dock argumentar Caputo vidare att om Jesus visste vad vi vet idag, om Jesus kunde ta del i vår tids debatt i den här frågan, så hade Jesus troligen tagit den utstöttes och marginaliserades sida (Caputo, 2007:108f). För även om Jesus inte delger sin åsikt i frågan om män som har sex med män så är Jesus övertydlig i sitt engagemang för den svage och utstötte. Gång på gång tar Jesus parti med de som inte får lov att vara med i och utesluts ur den religiösa gemenskapen.
Även i vårt Svenska, toleranta samhälle är HBTQ personer fortfarande utstötta. Trotts att media trycker på, och att det är PC att vara pro HBTQ, så är Sverige fortfarande ett heteronormt samhälle. Dessutom kan man argumentera att tolerans, även om det är ett steg i rätt riktning, vare sig är jämlikhet eller särskilt kärleksfullt. Ponera följande uttalande:
“Det är helt ok med mig att du är homo, jag har faktist flera vänner som är homo och jag tycker att det är ok. Även om jag aldrig skulle drömma om att vara det, så har jag inga problem med att du är homo”
Detta är toleransens språk. Det är tydligt att den som tolererar anser sig vara bättre eller i alla fall mer korrekt, den som tolereras är med på nåder, eller på den tolererandes villkor. Den som tolererar verkar ha fått för sig att han eller hon har rätten att avgöra vad som är ok eller inte. Om vi skall vara mer lika Jesus måste vi vara bättre än toleranta, vi måste vara inkluderande och kärleksfulla.
Det är troligt att mannen som befallde lärjungarna att älska varandra (Joh 15:17) skulle ifrågasätta vår tids kyrka för sin exklusiva och nedervärderande inställning mot HBT personer samtidigt som kyrkan villigt låter bli att uppmärksamma tydliga och frekvent förekommande synder som girighet, lust, småsinthet, gluttoni, avgudadyrkan, avundsjuka, förtal, stolthet etc.
Kanske är det just här som man måste väga in några välkända bibeltolkningsprinciper. Med enbart ett halvdussin verser som ens åsyftar till huvudfrågan och enbart ett fåtal av av dem kan vid närmare undersökning sägas vara om enkönad sexualitet och ingen av verserna talar om överlåtna kärleksfulla relationer; Detta ställt mot de hundratals verser som talar om för oss att inte hata, inte fördöma och att inte förtrycka. Kanske är det här vi måste låta centrala bibelord förklara perifera eller svårtolkade bibelord. Kanske måste Jesus ord “älska varandra) eller Paulus ord “därför finns det inte jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna” få lov att styra debatten, kanske måste vi låta dygd-teorin (Childress et al. 1967: 648f) styra i den här frågan och därför överväga om inte kärleken är den största dygden och därför överväga om inte kärleksbudet väger tyngre än den handfull verser som vi normalt sett hänvisar till i frågan.
