Så kan man inte göra, sa dom
Sådan kan man inte vara, sa dom
Så skall man inte tänka, sa dom
Gör så här, var sådan här, tänk så här, sa dom
och spelade mig ett väl inövat skådespel
När jag tittade bakom kulisserna var dom precis som jag.
Archive for helgelse
#9 Så kan man inte göra
Varför är vi så rädda för frihet?
Det är sommar, kyrkor står tomma landet över när Svensken tar semester från sina respektive religioner för den nationella soldyrkan som verkar vara ett tvång under de korta sommar månader vi får.
Här i Malmö har vi under juli haft café gudstjänster med ett kapitel från Galaterbrevet varje vecka. Om du är bevandrad i din bibel så vet du att Galaterbrevet handlar om lag och frihet. Paulus talar sig varm om friheten från lagen eftersom det finns några lärare som menar att man bara kan bli en del av vägen om man följer vissa traditioner. Nej, säger Paulus, vi skall inte återgå till den Judiska lagen, ni är fria, precis som jag inte får min lära från Jerusalem utan direkt från gud, så skall inte heller ni följa någon yttre tradition utan söka guds vilja, guds ledning.
Det är för frihetens skull som ni har satts fria!
Efter vi läst ur brevet samtalar vi om det vi läst. Det slår mig att man hinner inte ens säga fri, första stavelsen i frihet förrän någon höjer rösten och säger: Men det är en frihet under ansvar! Allt är tillåtet säger Paulus, men nåde den som utelämnar orden: men allt är inte bra för dig. Vi ÄR fria från lagen men vi är allt för snabba att lägga fram nya lagar, ny regler och nya restriktioner på friheten.
Varför är vi så rädda för friheten? Varför kan vi inte släppa taget och lita på att gud är större än våra små etiska dilemman; Varför kan vi inte lita på att guds kärlek förvandlar hjärtan och leder oss rätt? Varför kan vi inte inte bara se över bjälken i vårt eget öga och låta var och en hantera sin egen flisa? Varför måste vi se till att ingen annan får ta del av den frihet Kristus lovar.
Varför skrämmer detta oss så otroligt mycket?
Jag menar inte att vi skall vara oansvariga med vår frihet, men det är just det, VÅR EGEN frihet. Vi har ingen rätt att diktera någon annans frihet. Det är som om vi är oroliga för att andra skall få ha för roligt, skall få njuta för mycket, skall få göra något vi förnekar oss själva….
Avundsjuka… Kan det vara så enkelt? Kan det vara så att vårt lagstiftande, dömande och frihets berövande bara handlar om att vi har begär till vår nästas frihet? Som om friheten, lyckan, kärleken skulle kunna ta slut.
Tänk om vi kunde leva i en verklighet där vi helt enkelt unnar varandra full frihet. Där jag låter mig ledas av guds tilltal till mig utan att försöka göra gällande att vad gud sagt till mig måste min nästa också följa. Tänk om jag helt enkelt kunde vila tryggt i att min gud har mitt bästa i åtanke när jag lyssnar in guds vilja för varje ögonblick?
Posted with BlogsyEtiketter
Min goda vän och medresenär Mackan Andersson skriver om Kristna etiketter på sin blog. Å ena sidan beskriver han etiketter som bra när de tillåter en att känna tillhörighet men sen går det galet:
Men etiketter kan skada mer än de hjälper. Exempelvis beskriver en etikett en slags fast position, snarare än en resa eller process.
Först menar Mackan att en etikett föreslår en fast position snarare än de två etiketterna resa och process… Mackan fyller också etiketten resa med innehållet helgelse. Jag vet inte om jag skulle ha gjort det ordet helgelse i sig själv är ju så omtvistat att det inte ger någon tydlig distinktion i sig självt.
De nya kristna rörelser som växer fram är fulla av dessa rörliga etiketter låt oss titta på bara ett par av dom
Pilgrim – genom århundradena har det kristna budskapet inneburit att vara en pilgrim (dvs på en uppenbarelse resa).
Emergent Church – själva uttrycket Emerging betyder, framväxande och lutar sig stark på ‘emergence theory’ som menar att summan av är större än de individuella delarna i ett organiskt system, dvs. det som växer fram (emerges) är något helt nytt och annorlunda men på intet sätt statiskt eftersom processen fortfarande pågår.
Process theology – en systematisk teologi som inte är statisk utan lägger ramarna för ett trepartsamtal mellan religion, filosofi och vetenskap där allting (inklusive Gud) utvecklas och förändras med tiden.
Piratteologi – en öppen, kaotisk samling av oliktänkare som ändå för ett samtal där det enda som inte kompromissas är friheten i laglösheten. I samtalet formas man av varandra, kanske särskilt av de man inte kommer överens med. Man kanske borde kalla det kaosteologi.
Mackan börjar sin post med att sätta en etikett på sig själv: postkarismatisk missional ortopraktiskt neosalvationist. Jag kan gissa till viss del vad det betyder, men jag undrar om en etikett som kommer med ett tillhörande lexikon gör någon som helst nytta.
Nu kan det låta som om jag polariserar samtalet direkt, men jag har också brottats med etikett problematiken. Om jag skulle följa Mackans formulering så är jag: en karismatisk post-liberal, progressiv, teopoetisk, piratteolog anställd som Frälsningsofficer. Hjälpte det? Trodde inte det. På facebook står min religiösa inställning som: on a journey towards god. På en bra dag innebär det helgelse (min definition av ordet betyder, jag blir mer lik den person som Gud drömmer om när Gud visionerar om mitt bästa jag.) men på en dålig dag innebär det att jag faller uppåt, dvs. Gud arbetar med mig genom mina tillkortakommanden och misslyckanden.
Frågar du mig efter min etikett brukar jag använda lite olika beroende på vem du är och varför jag tror att du frågar, men kanske framför allt vem jag är den dagen.
Det holistiska livet
Hittils har vi talat om ett Heliga äventyr i ett öppet universum där vi står fria att skapa vår framtid utan ett förskrivet manus. Vi har talat om att vara ett konstverk skapade av gud, Imago Dei, guds avbild eller guds skugga, eikons skapade att representera guds närvaro här på jorden. Vi har talat om att vi är världens ljus när guds liv får fylla oss.Vi har också talat om Inspirationens källa, Immanuel, gud med oss., Det meningsfyllda livet Och nu slutligen är det dags att tala om:
Ett helt/heligt liv
Frälsningsarmén är och förblir en helgelse rörelse. Helighet är något som inte bara ligger oss varmt om hjärtat utan är inskrivet i vårt DNA. Man kan inte vara frälsningssoldat utan att ha seriöst övervägt vad det betyder att leva ett helgat liv.
Vad är helgelse?
The hebreiska ordet Quadosh betyder att vara ren/avskiljd. Detta framkallar genast en upsjö av bilder på de helgon vi känner till rena, oklanderliga och med glorian hårt påskruvad för att de inte skall få några för höga tankar om sig själva.
Frestelsen är väl att man i sådana fall skulle börja kopiera dessa helgon, försöka vara som de var, härma deras verk, göra vad de gjorde.
Och när vi tittar på dessa idealiserade helgon är det lätt att sammankoppla detta med skriftens “Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:48 SWED2K). Vi missar ofta då att Jesus talar om hur vår kärlek till vår nästa skall vara. Men vi kan också få ett hälsosamt perspektiv på den här versen genom att lyssna till vad Wesley har att säga om perfektion.
John Wesley menar, att vara perfekt är att vara precis på rätt platts, vid rätt tillfälle, med rätt färdigheter. Jämför med hur vi ser på en nyfödd bebis, han eller hon är helt perfekt om hjärtat slår, bebisen skriker och den har 10 fingrar och tio tår. Vi förväntar inte oss att bebisen skall kunna stå, gå eller kommunicera. Men om Bebisen växer upp och blir tonåring utan att ha lärt sig gå eller tala då anser vi inte att det är perfekt längre. Men av en tonåring förväntar vi inte oss den överlåtelse, noggranhet och dedikation man hittar hos en vuxen människa. Vi kan fortfarande säga att vår tonåring är perfekt.
En annan bild kan vara när jag skall skruva fast en dörr som trillat av gångjärnen hemma och jag ber om en skruvmejsel, när jag får en stjärnskruvmejsel av rätt dimension i handen utbriaster jag perfekt, för att det är rätt verktyg, i rätt tid på rätt plats. Inte för att det är den bästa skruvmejseln som finns på vår planet. På samma sätt om jag hade fått en hammare, oavsett hur fantastisk hammaren var, det skulle till och med kunna vara Tors hammare mjölner med guda kraft, det skulle fortfarande inte vara “perfekt” för det är helt enkelt fel verktyg för den här stunden.
Tillbaka till våra helgon, inget av dessa helgon var fullkomliga i bemärkelsen syndfria eller så bra att ingen förbättring kan göras utan de var rät människor, på rätt plats, som hade lärt sig att lyssna till gud och agera på guds vision för ögonblicket.
Författaren M. Scott Peck gör följande betraktelse i sitt verk “The road less travelled”
”If one ever has the good fortune to meet a living saint , onewill have met someone absolutely unique. Through theirvisions may be remarkably similar, the personhood of saints isremarkably different. This is because they have become utterlythemselves ” (M. Scott Peck)
Den du var skapad att vara
“For me to be a saint means to be myself. Therefore theproblem of sanctity and salvation is in fact the problem offinding out who I am and of discovering my true self” (Merton,1950: 16).
Thomas Merton försöker visa på att det inte är genom uniformitet som vi uppnår helgelse utan genom mångfald, att istället för att se på andra för att skapa något slags ideal för helgelsen så manar Merton oss att söka Gud, och därigenom finna eller kanske till och med tillsammans med gud skapa vårt sanna jag.
Rob Bell uttrycker samma tanke i sin bok “Velvet Elvis”
“If people where taught more about who they are, they wouldn’t have to be told what to do. It would come naturally. When we see religious communities spending most of their time trying to convince people not to sin, we are seeing a community that has missed the point. The point isn’t management. The point is who we are now” (Bell, 2005: 144).
Detta kan verka väldigt själv centrerat och personligt, men jag tror att även om resan mot helgelse är en resa som varje person gör genom självkännedom så är det en resa som till slut leder till min plats i cirkeln dv. som lär mig vilken min uppgift är, vilken del av kristi kropp jag utgör.
Din plats i cirkeln
Thomas Merton beskriver det så här när han skrivet om öken fäderna:
“The Coptic hermits who left the world as though escaping from a wreck, did not merely intend to save themselves. They knew that they where helpless to do any good for others as long asthey floundered about in the wreckage. But once they got a foothold on solid ground things where different. Then they had not only the power but even the obligation to pull the whole world to safety after them” (Merton, 1960: 23).
Dvs. För att kunna finna oss själva måste vi lämna världen, lämna vårt jag och vårt go och tillsammans med gud finna eller uppfinna vårt sanna jag, hitta vår plats i cirkeln så att vi då kan återvända och ta del i missio dei som kanske lättast uttrycks med det Judsiska begreppet Tikkun Olam, Att reparera världen. Teologen och Biskopen N.T. Wright beskriver guds rike som en värld ställd till rätta, eller kanske möjligtvis en hel värld.
Kan det vara så att en hel värld är en helig värld, en hel människa en helig människa.
This is what it means to live out of your place in the body of Christ, in which, like the human body, health and illness radiate immediately and completely throughout the whole organism and can never be restricted to just one part of the divine matrix of love and light. Our joys and sorrows are joined with those of our planetary companions. We are artists of our experience, cocreators with God, and we are called to heal the world by the poetry of our lives. – Bruce G. Epperly, Holy Adventure: 41 days of Audatious Living
