Archive for HBTQ

Ledardagarna i Örebro

IMG_1140Nu har jag landat och är tillbaka i vardagslunken på kåren igen. Det har gett mig möjlighet att reflektera över Frälsningsarméns ledardagar i Örebro.

Till att börja med vill jag säga att det var ett par bra dagar, det var skönt att få möta kollegor och vänner ansikte mot ansikte istället för att enbart mötas via epost och facebook uppdateringar.

Undervisningen var till större delen bra och utmanande, det var speciellt  uppmuntrande att höra från Kommendör Eva Marseille som talade mycket om utmaningen att anpassa oss till vårt nya post-moderna samhälle. Eva citerade Brian McLaren flitidt genom hela sin första presentation och ställde den utmanande frågan: “En del av oss föddes inte i i det post-moderna samhället men vi lever nu idet, det är lite som att flytta till ett nytt land, frågan är vill du leva i ett ghetto eller vill du helt och fullt flytta in i det post-moderna samhället?”

Vi hade utöver bra undervisning ett fantastiskt samtal kring svåra etiska frågor, tex. HBTQ frågan, där tonen var respektfull och det gavs ordentligt utrymme för var och en att fundera högt.

Sista dagen lyssnade vi till Tommy Hellgren, Präst och Psykoterapeut, som utmanade oss att leva närvarande i nuet och att dekonstruera våra egon, lyssna till själens röst och finna vårt sanna jag.

Vad som slog mig under ledardagarna var att oavsett vår teologiska bredd så är vår liturgi och gudstjänst stil helt modernistisk/biblicistisk, vilket ger den enskilde individen möjlighet att vara hur post-modern som helst då vår tillbedjan och liturgi får lov att vara fundamentalistisk i vårt ställe. Jag antar att de flesta är helt bekväma i att låta det vara så, men kan tänka att det finns ånga av de församlade som liksom jag undrar var i vår liturgi vi ger uttrymme för frågor, tvivel, klagan och att helt ocensurerat uttrycka vår tro och våra tvivel inför gud.

1 Kor 6:19 – The message på Svenska

Sex är inte bara hud mot hud. Sex är lika mycket ett andligt mysterium som ett fysiskt mysterium. “De två blir ett” Som det står i skriften. Eftersom vi vill bli ett med Mästaren andligt sett får vi inte ägna oss åt den sortens sex som är utan överlåtelse och verklig närhet och som gör oss ensammare än någonsin – Den sortens sex där vi aldrig “blir ett”. I ett avseende skiljer sig sexuella synder från alla andra: när man syndar sexuellt vanhelgar man sin egen kropp, en kropp som är skapad för en helt annan sorts kärlek, gudagiven, gudsliknande, den som gör att “två blir ett”. Eller förstår du inte att din kropp är en helig plats, platsen där den Helige Ande bor? Fattar ni inte att ni inte kan leva hur som helst och göra vad som helst med det som Gud betalat så dyrt för? Den fysiska delen av er är inte en ägodel som tillhör den andliga delen av er. Gud äger rubbet. Låt därför alla människor se Gud i och genom era kroppar.

Vem är du? Vem är Jag?

Orden ekar i mitt huvud från ett åttiotal som aldrig kommer att lämna mig, jag är en produkt av åttiotalet för att jag formades i åttiotalet. Jag tillhör generationen som dök upp när festen var slut, eller kanske fick vi vara med på lite av efterfesten, men de flesta hade redan däckat, spytt eller gått hem.

I vilket fall som helst så är frågan berättigad. Vem är jag att säga vem någon annan får lov att älska, eller var, när eller hur mycket? Vem är jag att tala om för dig var gränsen går mellan omtanke och sexualitet (som om vi kunde dra den linjen)? Vem är jag att tala om för dig hur många, hur djupt eller hur passionerat du får älska ….

Vem är du? Vem är du att tala om för mig hur jag skall/får lov/borde känna? Vem är du att tala om för mig hur jag borde hantera dessa känslor som kommer, vem gav dig den rätten?

Levande charader, ja det är vi nog allihopa. Vi agerar ut samhällsnormen med otvivelaktig skicklighet. För det mesta tänker vi inte ens på det, vi bara gör, vi bara reagerar.

Jag satt i ett samtal häromveckan när det var någon som sa: Det är som det är en liten klocka som ringer. DING! DING! DING! Nu skall du reagera så här! Nu skall du tänka så här!

Vi formas av vår samtid, våra tankar, våra reaktioner är alla förprogramerade mönster från kultur, samhälle, religion etc. Ingen kan undkomma sin egen omgivning, ingen kan vara helt objektiv. Det är klart att vi kan försöka, men vi kan aldrig bli helt neutrala. Därför är det så viktigt med normkritik, det ifrågasätter vårt alltid närvarande filtersystem och tvingar oss till eftertanke.

Så tala inte om för mig hur jag borde rätta in mig i ledet och bli som alla andra, utmana mig istället med alla de sätt på vilket du tänker annorlunda. Ifrågasätt mig och min verklighets uppfattning, inte utifrån normen utan ifrån din egen avvikelse. Då tror jag att vi har goda föresättningar för ett spännande och utvecklande samtal.

Eller om frekvensen stämmer så kommer vi fram!

 

Vi har det bra här bak i bilen …

wpid-Photo-26-sep-2011-1800.jpg

Läser i Dagen idag att man fortfarande kämpar med HBTQ frågor i USA artikeln avslutas med:

Diskussionen om samkönade äktenskap är sedan flera år en av de mest kontroversiella i USA. Konservativa grupper, däribland många kristna, vill ha ett förbud medan liberala grupperingar verkar för att homosexuella ska få laglig rätt att ingå äktenskap.

Någonstans i den här texten och särskild i den här sista paragrafen finns ett avståndstagande. In a galaxy far away …. Tänk att långt därborta i USA är detta en kontroversiell fråga. Samtidigt här i gamla vanliga Sverige så marginaliserar den svenska Kristenheten HBTQ personer genom att försöka tiga ihjäl dom. Kanske försvinner dom om vi låtsas att dom inte finns.

Dagen har ju valt att inte tillåta EKHO annonsera sina ungdomsläger i tidningen och förra veckan när man rapporterade om Kristna nätverk med rubriken: Kristna nätverk, framtidens sätt att påverka så lyser EKHO och andra HBTQ nätverk med sin frånvaro. I Papperstidningen talar man om alla sakfrågor där man kan välja att aktivt göra sin röst hörd men HBTQ frågan är inte en av dom.

Jag undrar, när skall Dagen och den Svenska frikyrkliga Kristenheten förstå att det är nu framtiden skapas och detta är en av de fronter där kampen för frihet, rättvisa och guds kärlek utgjuten för alla folkslag utkämpas.

Det gudomligt feminina

Det gudomliga feminina

Idag är det pingst dagen och lustigt nog Mors dag på samma dag. Mors dag är en dag på året som vi skall hedra vår moder, är inte det litet lustigt i sig självt? Borde vi inte hedra vår moder varje dag?

Pingst är dagen då guds härlighet (Shekinah) föll över folket, guds ande korsade gränslandet mellan ande och materia, mellan gudomligt och vardagligt och guds ande föll över allt folket, kvinna som man i en utjämnande inkluderande handling. Det är dagen då kyrkan föds och den heliga-ande är kyrkans moder.

Idag firar vi i dubbel bemärkelse, vi firar det kvinnliga det feminina och vi firar när gud korsade alla gränser för att genom blod och eld föda fram det vi idag kallar för den kristna kyrkan. Kristi kropp.

Och var är då mer naturligt en mors dag då vi talar om mödraskap än att börja än med Maria guds moder?

Maria som översittare eller asexuellt spöke

Ave Maria guds moder…. så börjar bönen som beds om och om igen av miljoner Katoiliker världen över. Genom århundradena har Maria varit symbolen för det feminina i Kristen tro, som en balans mot den annars manligt dominerade treenigheten.

Men är det verkligen så? Är Maria verkligen en symbol för moderskap, eller ens för kvinnlighet?

Om man tar fram förstoringsglaset och tittar extra noga på Maria så verkar det nästan som skenet bedrar. Den Maria som visas på ikoner och medaljonger är inte en historisk person och för att vara helt ärligt knappast kvinna.

Jungfru Maria, bara där får vi problem bland kvinnor i allmänhet men bland fattiga kvinnor i synnerhet är det svårt att förhålla sig till en ikon som symboliserar asexualitet (såvida man inte råkar vara en asexuell kvinna). Kyskhet är ovanligt idag och ännu mer ovanligt bland fattiga där sex, våld och kaos är del av vardagen. För även om bibeln är tydlig med att Maria Jesus moder åtminstånde senare (om Maria verkligen var jungfru med betydelsen, har aldrig haft sex är diskutabelt) har sex med sin man Josef och föder fler barn så är Jungfru Maria guds moder, ikonen bibehållen jungfru i ikonografin och Maria mytologin. Maria guds moder är en asexuell flicka som efter en natt med gud-fader blir gravid och föder ett gudabarn.

Och så blir Maria neutraliserad som frigörande kraft för kvinnokampen avsexualiserad, bestulen på sin kvinnliga kraft, betvingad av gud till att stadfästa guds manlighet och kvinnans underlägsenhet. Hur skall vi kunna läsa födelse berättelserna på ett sätt som ger Maria kraften tillbaka? Om vi tillåter att Maria blir gravid med Josef så är hon i alla fall en kvinna istället för flicka. Kanske förför hon Josef (som hagar förför Abraham) för att guds vilja skall ske? Eller om vi vill bibehålla jungfru Marua som oskuld kanske hon förför gud, kanske njuter hon då gud planterar sitt gudsliv i henne, kanske njuter gud? Om vi låter vår fantasi få fritt spelrum så kanske gud som kvinna besöker Maria ….

När kvinnor istället vänder sig till den andra Maria för att finna en stark kvinna som äger sin egen kropp så raseras det försöket av att Maria från Magdala utmålas som prostituerad, synderska, oren i en läsning där man felaktigt förustätter att den Maria som fick sju demoner kastade ur sig (vilket också sammanfaller med en hednisk invigningsrit för prästinnor) är samma som den kvinna av befläckat rykte (prostituerad) som tvättar Jesu fötter. På så sätt sätt Maria från Magdala ur spel som stark kvinnomodell. På samma sätt Junia aposteln blir omdöpt till Junias och suddas därmed ut som kvinnlig förebild ur historien.

Varför Gud och Gudinna inte är varken feminism eller jämlikhet

I modern tid försöker man förgäves trolla fram ett gud-gudinne par ur de kristna skrifterna. Men det låter sig inte göras. I populär media så lyfter Dan Brown fram det heliga feminina och försöker sälja Maria (från Magdala) som Jesus älskarinna, detta med hjälp av gnostiska källor (vilket är lustigt eftersom gnostikerna verkar vara mer sexistiska än den katolska övermakten).

Problemet är att ett gud-gudinne par bara förstärker den heteronorma dualism som upprätthåller rådande samhällsordning. På samma sätt som gudsfamiljen beskriven som Gud Fader, Helig ande (eller till och med Jungfru Maria som moder) och Bebis Jesus en modern kärnfamilj om man någonsin såg en. Men var någonstans i bibeln är kärnfamiljen instituerat som sakrament?

Så kanske är det inte helt ofarligt att lyfta fram det gudomligt feminina då vi bara förstärker polariteten mellan manligt och kvinnligt, något som verkar vara motsatsen till vad gud gjorde på pingstdagen i det att gud inte gör någon skillnad vem som får ta emot guds ande.

Gud är transgender

Men trotts detta är det viktigt att vi förstår att gud inte är en man och därför inte vår fader på något biologiskt sett, lika lite som gud biologiskt är Jesus fader. Gud är inte Gandalf, hur mycket vi än skulle vilja göra det så enkelt. Den långa staven och det vita skägget får falla undan för gud som är ande.

Gud är således varken man eller kvinna utan både-och; och mer än. Gud är helt enkelt transgender, dvs. mer än man, mer än kvinna, samtidigt.

Eftersom gud är transgender är gud också transsexuell inte som i det att gud är på väg från det ena till det andra utan gud har passerat , inte hetero, gay utan alltihop men mer ändå.

Eller som Augustinus sa: Om du förstår det är det inte gud.

Gud som kvinna

Nu har vi mer än nog bilder av guds manliga sida, guds styrka, guds handlingskraft. Kankse är det för att, som Paul Young skriver i Ödeshuset och som Richard Rohr skriver i Adams återkomst: “Det finns för lite fader i världen”.

Men nu är det Mors dag och vi skall tala om det gudomligt feminina.

Gud presenterar sig aldrig som man i gamla testamentet, när Moses frågar: Vem är du svarar gud lite smått retsamt, Jag är den jag är.

Gud kallas ofta I GT för el-shaddai och det har oftast översatts den allsmäktige. Men bibelforskare är oeniga, det kan nämligen också översättas som den storbröstade, inte en man som slår sig för bröstet som en hormonstinn gorilla utan som en kvinna vars bröst är sprängfyllda av mjölk för sitt barn. Vi får då helt plötsligt en helt ny bild av denna gud som älskar oss, som håller oss ömt i famnen och vyssjar oss till sömns.

Gud är barmhärtig står det om och om igen i gamla testamentet och där har vi det igen BARMhärtig. På svenska är barmen bröstet där hjärtat bor, men på hebreiska är det livmodern. Att gud är barmhärtig betyder att gud älskar oss som en moder älskar de barn hon burit i sin egen livmoder, de är en del av henne.

Den här bilden återkommer om och om igen i psaltaren där vi får skydd under guds vingar som en moder skyddar hon oss.

Den helige ande som kvinna

Det är svårt för oss ibland att skilja gud skaparen, livgivaren, fadern, modern från den helige ande men bibeln både gör en distinktion och inte. I nya testamentet kallas anden för hjälparen (parakletos) I gamla testamentet finns hjälpare omnämnt i två olika bemärkelser, kvinnan kallas för ezer kanego, hjälpare i nöden på andra ställen kallas gud för ezer den som hjälper. När gud är närvarande i GT så beskrivs det som guds shakaina vilket kan beskrivas som guds härlighet.

Shakaina, är i GT en tydlig kvinnlig närvaro som viskar till oss, beskyddar oss leder oss; i NT har pneuma och parakletos inget kön utan är neutrum.

Jesus som kvinna

Det svåraste är nog att se Jesus som kvinna. Jesus var ju utan tvekan man, eller?

Om vi skall tro den biblicistiska läsningen av vår heliga text så avlades Jesus utan någon mans inblandning (det finns en förklaring att detta är för att arvssynden förs vidare från människa till människa via den manliga säden) om detta är sant så måste Jesus därför vara genetiskt Kvinna (XX) och inte man (XY). Detta gör Jesus till transgender eller transsexuell, inte bara teologiskt utan även fysiskt. Det finns många queer-teologer som yrkar för en bild av Kristus som queer eller bi-sexuell.

Hur det än är med detta så är språket om Kristus till exempel i Johanne 1.1 snarlikt det språk som används om guds visdom i GT. Många briljanta teologer har dragit parallellen och därför slutsatsen att “Jesus” må vara man men Kristus som existerat i evighet är Sophia, guds visdom en tydligt kvinnlig personifiering av gud i GT.

Om vi tittar på Jesus undervisning så framstår han helt klart som en visdomslärare och budskapet om guds rike är guds visdom för världen.

So what?

Vad drar vi för nytta av det här? Vad har vi för användning av denna komplexa/förvirrade gudsbild?

Kanske kan vi en dag som denna, Mors dag, Pingstdagen, dagen då gud korsade gränsen (inte för första gången) mellan gudomligt och världsligt och utgjöt sin ande över allt folk för att sudda ut gränserna, det som separerar dem och göra dom till ett folk för att på nytt föda (inkarnera) kristi kropp; Kanske kan vi en dag som denna ifrågasätta patriarkatet, och vår polariserade heteronorma syn på verkligheten, och våga se gud, inte som fader utan som mångfacetterad outgrundlig, transgender.

Inte man, även om gud är allt vad en man kan vara och en perfekt förebild för vad det innebär att vara man. Inte kvinna även om gud är allt vad en kvinna kan vara och en perfekt förebild för vad det innebär att vara kvinna.

Kanske kan vi ta till oss Paulus ord: “Här är ingen jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna” och låta guds ande, guds shakaina sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt, mellan dig och mig. Målet att vi skall bli en kropp, kristi kropp varken manlig eller kvinnlig utan som gud själv transgender och queer.

En bön

Må guds heliga-andes andedräkt omfamna dig

Må hennes vindar förvandla dig

Må hennes eld rena dig och stärka dig

och må den vilda gåsen leda dig till platser du aldrig skulle funnit på egen hand, Amen.

 

Let’s talk about sex, baby ….

I write poetry on your skins, my tongue is a stylus.Alla hipster predikanter behöver ha nån form av positiv sexual undervisning. Det är nästan ett måste för nya framväxande församlingar och samfund att göra sig av med gammal stigmatisk undervisning om sex och ta fram en ny strömlinjeformad (porche) version av sexualundervisning. Rob Bell skrev boken Sex God, Mark Driscoll, boken real sex osv. Nästan alla hipster kyrkor har kört igenom höga visan en eller två gånger.

Måste vi verkligen göra det här? Jag menar behöver vi en predikan till om att sex är bra och att gud skapade sex?

Nej, verkligen inte!

Vad vi behöver är till/stånd! Vi behöver till/stånd att vara sexuella varelser, att tänka på sex, att ha sex, att tala öppet om sex, att se sex som till/bedjan, lov/sång.

När du kom in genom dörren och du fick höra att dagens samtal skulle handla om sex, hur kände du då?

Trotts att vi lever i ett av världens kanske friaste länder när det gäller sexualitet så har vi fortfarande väldigt svårt att tala om det som är så naturligt för oss som människor.

Innan vi ger oss in i den fuktiga snåriga djungel som är vår sexualitet vill jag lämna en brasklapp eller två:

För det första så kan man varken dekonstruera den historiska eller den bibliska bilden av vår sexualitet i en predikan/en bloggpost därför kan det här samtalsunderlaget verka både spretigt och oborstat, det är ok.

Det finns en del av mig som inte vill publicera det här, det är alldeles för ofärdigt, ogenomtänkt, ovårdat som kläder som faller på hallgolvet bortglömda i stundens hetta. Passion driver oss alla till att vara vårdslösa ….

Allt vi gör idag är att glänta på dörren till denna garderob fylld med damm och gamla lik.

För det andra: Även om vi kommer att hävda en del saker i slutet så är detta långt ifrån ett avslutat kapitel eller ens färdigtänkt. För att repetera vi gläntar bara på dörren, vi kikar in i kaninhålet för att se hur djupt det är …..

Biblisk-Historisk syn på Sexualitet

Innan vi blickar framåt så måste vi blicka bakåt. Inte för att fastna i gamla mönster, torrt och dammigt tänk, utan för att förstå lite av hur vi hamnade här …

Vad jag tror är viktigt att förstå är att världen har inte alltid sett ut som den gör idag, vi glömmer ofta att den text vi läser i bibeln (och de övriga förhistoriska bilder vi hittar i våra historieböcker) kommer från en värld son ser väldigt annorlunda ut än vårt post-moderna samhälle, det är inte bara det att man trodde annorlunda saker man trodde på annorlunda sätt…

Därför är den syn vi har idag på sexualitet ett hopkok av många olika filosofiska, politiska och religiösa röster, Vad vi måste förstå är att det har inte alltid varit så här och även om det alltid hade varit så här så betyder inte det att: Så här, är en bra sak.

Till att börja med så är det lätt att försöka få klarhet i frågor om sexualitet genom linsen av vår post-moderna genus debatt. Då måste vi genast tänka om (Även om den post-moderna genusdebatten faktiskt kan ge oss en del ledtrådar till en korrekt historisk genus syn). Det blir snabbt en filosofisk – politisk debatt. Vi kan helt enkelt inte tala om sex utan att tala om politik. Vi kan inte tala om sex utan att tala om religion. Vi kan inte tala om sex utan att tala om filosofi. Så inser vi att sex inte är en bifråga eller sekundär fråga. Sex är frågan vi alla måste ställa: Vem är jag? Vem är du? Vem är Gud?

När de gammaltestamentliga texterna sattes samman så talade man inte om två kön (manligt kvinnligt) utan en person var mer eller mindre människa dvs. man. Detta blir tydligt i 1 mos där vi har ish (man/niska) och isha (från man/niskan). Mannen döps till Adam (från jorden eller jordling) för att han skapas ur jorden, och när kvinnan skapas ur Adams revben döps hon till isha (manling) för hon skapades ur mannen.

Sexualitet var starkt förknippat med samhällsordning, det finns top-människor som penetrerar och det finns botten-människor som blir penetrerade (Cheng, 2011). Detta är bilder av maktpositioner och samhällsstruktur snarare än kön och sexualitets frågor. Detta är vad som skrivs in i den levitiska lagen som visar vad man kan tycka vara en ganska negativ bild av sexualiteten (Murphy et al. 1999:242).

Mycket av vår nytestamentliga syn på sexualitet är till viss del en motreaktion till de Romerska orgierna och den sexuella marknad som orgniserades av de hedniska templen i den hellenistiska världen.

Vi tror ofta att vårt samhälle är översexualiserat och moraliskt förfallet, men om man jämför med Korint i det första århundradet så är vi som samhälle ganska tama (även om man tittar på samhällen som Nederländerna och eller japan) till och med om vi tar hänsyn till Sveriges “Queer-sida” med fetishklubbar och swingerparties. Det var mot denna organiserade religiösa sexhandel i första hand som Paulus riktar sina ord i tex. Korinterbreven.

Vidare så har en av de mest inflytelsrika teologerna genom alla tider varit Augustinus som i sina skrifter kämpar med sin egen sexualitet och väljer att förtrycka den som botemedel mot sina egna lustar.

Vi ser tidigt att Augustinus i sitt brottandes med Bibeln i sann platonistisk anda neutraliserar och rationaliserar bort allting som inte är rent och perfekt. Med en början i första mosebok kapitel ett. Den djupa och bördiga modersbilden av det sexuellt laddade djupet ersätts snabbt av ett kliniskt ex nihilo (Keller, 2010). Det är som om det mörka djupet är för mycket för Augustinus att klara av. Arvet från Augustinus anti sexualisering av bibeln följer oss in i medeltiden där promiskuös sexualitet förföljdes i medel och den fattiga underklassen men i värsta fall hyllades när den utövades av överklassen

Under medeltiden skapades listor med vad som var förbjudet och till vilken grad. En sådan lista visar tex. att det är mycket värre att onanera än att våldta en nunna. Detta för att även om sexualitet vid det här laget ansågs helt syndigt så kunde man inte släppa guds befallning att föröka sig, en uppgift som naturligtvis delegerades åt kvinnan som skulle ställa upp på sex närhelst mannen ville det för att gud befallt henne att vara fruktsam.

Den här synen på sexualitet biter sig fast i människors medvetanden och sent in på nittonhundratalet så får kristna par fortfarande instruktion att öppna fönstret om de skall ha sex (för att släppa ut de onda andarna)

Sexualiteten står fortfarande för en viss samhällsordning, en viss samhällsstruktur. Ifrågasättandet av den vedertagna synen på sex och sexualitet stör oss för att det ifrågasätter vår samhällsordning. Det är därför som heteronorma kulturer har svårt att acceptera HBTQ beteende därför att det överskrider gränser…

Det föreslår att de vedertagna gränser och kategorier som vi är vana vid kanske inte är de enda kategorierna, kanske har vi levt i en illusion.

att omformulera en Bilblisk (!?) syn på Sexualitet

Jag är väl medveten om att det är problematiskt att kalla en doktrin, dogm eller teologi för biblisk. Men vi kan väl vara överens om att vårt mål att formulera ett synsätt som harmoniserar med vår bästa förståelse av bibelns vittnesbörd.

Vår första anhalt för att omforma vår syn på sex och sexualitet är att titta på skapelseberättelsen i början av bibeln.

I en episk öppnings scen som får Hollywoods block-bisters att verka billiga plast kopior vibrerar Guds ande över ett varmt, bubblande bördigt djup. guds ord planteras in i djupet och producerar liv. Språket och bilderna är dränkta i sexuellt innuendo. Det är en stökig, jordnära, skapelse berättelse som når sitt klimax när människan kommer in på scenen härligt naken.

Skapelse sången i 1 Mos har många fler viktiga budskap men det viktigaste är kanske det att skapelsen, naturen och djuren är av godo. Den materiella världen är i grunden naturligt god. Vidare ser vi i berättelsen om de första människorna en bild på hur vi borde vara. Vårt naturliga tillstånd. Nakna och utan skam.

Vår teologi kan inte klara det fria naturliga tillstånd som föreslås så vi klär Adam och Eva i oskuld och inbillar oss att sexualiteten bara existerar efter fallet. Men tänk om ….

Det är Edens frihet som den levitiska lagen binder upp och försöker kontrollera för att upprätthålla en samhälls ordning av huvud och svansar. Alfa och Beta. Vi inser snabbt varför feminism kräver sexuell frihet. Den samhällsordning som förtrycker kvinnor är samma samhällsordning som kräver att sexualiteten betvingas.

Vi kan inte tala om sexualitet och bibeln utan att stanna till i höga visan.

While many scholars have asked how the Song came to be canonised it seems that it has been settled into the canon with no room left for uncertainty by Rabbi Aquiba who stated that “all the ages are not worth the day on which Song of Songs was given to Israel, for all the writings are holy, but the Song of Songs is the Holy of Holies” (Hess, 2005: 20f). With this the Song was accepted into the Jewish canon (Hess, 2005: 21).

Höga visan sjunger erotikens lov, även om de som månar om den rådande samhällsordningen argumenterar för en allegorisk läsning av Höga Visan. Att vi skall förstå den som en beskrivning av guds kärlek för sin kyrka. Men hur vi än vrider och vänder på den sjudande erotipoetiska text som är Höga visan så kommer vi inte undan den ohämmade erotik som ligger gömd i textens bildspråk … Om det är en allegori vad är det då för en gud som älskar sin kyrka så sexuellt, så köttsligt. Om det inte är en allegori vad säger det då om den sexuella kärleken? Erotiken?

Att dechiffrera Höga Visan tar längre tid än vi har här idag, kanske en hel livstid. Höga Visan är en samling sexuella kärleks poem som drömlikt byter fokus och bildspråk från ett stansa till nästa. författaren står förundrad utanför och beskriver passionen och sedan penetrerar (hon) sin egen metafor och tar del av passionen. Varje ord har en dubbel mening och en glimt i ögat, vi som läser tvingas att sluta försöka förstå och istället ryckas med. Höga visan kan inte läsas utan måste upplevas … Mitt i sången hör vi guds röst viska: “Ät ni älskande, och drick! Berusa er av kärlek!” (HV 5.1).

De unga älskande i Höga Visan lever ut sin Passion utan den återhållsamhet och blygsamhet som vår sexualsyn verkar kräva. Vad som är anmärkningsvärt är att de verkar njuta fullt ut av varandra innan de är gifta.

Hur kommer det sig att vår bibel mitt i allt moraliserande och lagstadgande kastar denna erotiska vårvind av frihet och obehärskad erotik rakt i ansiktet på oss?

Det verkar som om Höga Visan är en korrektion, en motvikt mot den annars frigida sexualsyn som råder i gamla testamentet. Det har föreslagits att HV 7.10 “Jag är min älskades och hans lust skalla vara efter dig” står som motvikt till 1 Mos 3.16 “Till din man skall din lust vara och han skall råda över dig”. Om så är fallet så faller det sig naturligt att feminismen återerövrar sexualiteten för att befria kvinnan ur det rådande förtrycket. Vad som ofta förloras är att när kvinnan tar sin plats som kronan i guds skapelse så befrias även mannen från den begränsande alfa positionen, till att återgå till Edens laglösa tillstånd: Full frihet.

“Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”-Galaterbrevet 3:28

Att vara ett, det är det vi längtar efter. Att återförenas, försonas med varandra och med gud.

Sex, ordet kommer från latinets secare vilket betyder avskuren, urkopplad, inte en del av helheten. Det är i sexualakten som vi överskrider gränsen. Jag blir du, du blir jag, vi blir ett med varandra och med gud. Det är inte konstigt att de Kristna mystikerna beskriver sina gudsupplevelser i erotiska termer. Eller att människor som beskriver sina bästa sexuella upplevelser som religiösa.

G.K. Chesterton skriver att “varje man som någonsin knackat på dörren till en bordell har sökt gud”

Det är därför Rob Bell beskriver sex som “Alla de sätt som vi försöker återförena oss med världen, till varandra och med gud”

Att vara sexuell är att överskrida gränser. Jesus gjorde det hela tiden. Han talade med kvinnor så som han talade med män. Han lät en prostituerad tvätta sina fötter med sina tårar. Han lät sig smörjas in av en kvinna. Han höll lärjungen han älskade tätt intill sitt bröst. Vare sig Jesus hade sex eller inte (låt oss låta det vara osagt tills vidare), så var han en aktivt sexuell människa.

Vad får detta för konsekvenser för oss?

Om gud hittade på sex, om gud är positivt inställd till sex och ser sex som en kreativ handling av tillbedjan och bön. Hur skulle det förändra hur du hanterar din sexualitet?

Kan vi prata om det här?

Vad gjorde du i helgen?

Jag hade underbart sex, själv?

Jaha, själv gick jag på bio och såg en bra film.

Jag vet vad du tänker (mest för att jag tänker samma sak, vad har du med mitt sexliv att göra? Men för att vara ärlig, vad har du med mitt biobesök att göra.

Vi fortsätter att täcka för vår sexualitet med alla möjliga konstiga saker, inte bara fikonlöv. Vi sitter i soffan med händerna för ögonen och censurerar bort sexuellt innehåll i TV-programmen (medans vi tjuvkikar i glipan mellan fingrarna, törstiga efter eros) och förnekar att vi är sexuella varelser. Vi skäms. Det är nog här vi har tappat bort vägen, vi skäms så för vår sexualitet vare sig vi är straight, homo, bi, trans, queer ….

Det är våra egna hang-ups som gör det sexuella till hemligt. I hemlighet tror vi att vi är osunda, perverterade och konstiga. Kanske är det dags, som queer-teologen Marcella Althaus-Reid föreskriver, för oss heterosexuella att komma ut ur garderoben och bekänna att vi är sexuella varelser, att vi överskrider gränser hela tiden i tanke och i handling. Kanske är det dags att bekänna att vi alla är lite queer och att det är bara när vi för ut vår queerness i ljuset, när vi talar om det, som gud kan förvandla det till den underbara erotiska frigörande kraft som det var menat att vara.

Vi som sexuella varelser behöver lite PRIDE, vi behöver släppa fikonlövet och vara härligt nakna. Öppna våra innersta och släppa in vår nästa, överskrida varandras gränser, penetrera varandras innersta.

Om eros är ett av de sätt gud älskar så kanske måste vi återinföra “erotiken som ett av de sätt vi älskar gud för vad han har givit oss och genom detta älska vår nästa”.

“I whispered an offer softly in the ear of your playful heart.
I closed my mouth and spoke to you in a hundred silent ways,

you know what’s on my mind, you’ve heard my thoughts.” -Rumi

 

En plats för samtal och obesvarade frågor.

“Helt plötsligt händer det!” Jag efterlyste samtal om HBTQ frågorna och nu har samtalet tagit fart i HBTQ serien. En av de saker som slår mig är att Mackan andersson har helt rätt när han säger:

Det känns också som att vi inte, egentligen, tillåts att diskutera och fundera någonstans. Utan att vi måste komma fram till en slutsats innan man riktigt får uttala sig.

Det är många som kommer till samtalet med en helt färdig åsikt (även jag själv, som i flera år har brottats med frågan och nu har börjat närma mig var jag står i frågorna). Man vill hålla med eller “hålla mot”. Men väldigt få för att ställa ytterligare frågor eller trevande försök att klura ut sin egen inställning, då är man hellre tyst och väntar.

En av mina favorit bloggare Rachel Held Evans (om du inte följer hennes blog borde du göra det) har skrivit boken “Evolving in monkeytown” (Amazon UK paperback, kindle international) där hon talar mycket om tro och tvivel, hon skriver bland annat:

“At our best, Christians embrace this quality, leaving enough space within orthodoxy for God to surprise us every now and then.”

“I believe that the best way to reclaim the gospel in times of change is not to cling more tightly to our convictions but to hold them with an open hand.”

“The longer our lists of rules and regulations, the more likely it is that God himself will break one. The more committed we are to certain theological absolutes, the more likely we are to discount the work of the Spirit when it doesn’t conform to our presuppositions.”

“the idea of a single, comprehensive biblical worldview to which all Christians can agree is a myth and that it’s okay to ask questions about people’s interpretations. I would tell them that this doesn’t diminish the beauty and power of the Bible but rather enhances it and gives Christians something to talk about.”

“Maybe God wants us to have these discussions because faith isn’t just about being right; it’s about being a part of a community.”

För att ta några citat ur en helt fantastisk bok om tro och tvivel i USAs bibelbälte. Carl-Henric Jaktlund skriver idag något liknande i Dagen idag:

Kristen tro är att ha en berättelse om en hel del svar där de som kretsar kring Jesus är de allra tydligaste. Men kristen tro är även att inse sin litenheten inför en stor Gud, det är att få slappna av i att någon annan bär bortom det jag inte behärskar eller förstår.

Många av oss har en tydlig berättelse att dela och bekänna. Men man ska inte frestas tro att man har alla svaren om allt helt i sin hand, det går inte plocka bort att kristen tro till stor del är mysterium. Den är på många sätt konkret, ja, men den är mysterium samtidigt.

Vissa saker är svåra att se och begripa, och det är som det ska. 

Då tänker jag att det måste få vara så att vi kan föra samtalet innan vi har bildat en uppfattning. Kanske blir vi aldrig färdiga med vissa frågor. Kanske är det i samtalet som guds kärlek, tilltal och närvaro upptäcks.

Att på något sätt påstå att den kristna tron är färdig (trotts att den konstant förändrats så länge det har funnits skrivna dokument om Judisk och kristen tro) och att vi har kommit fram till de slutgiltiga svaren är väl ändå ganska arrogant? Min tolkning av skriften är ju bara så felfri som jag är och jag måste säga att det ger mig inte särskilt hög tilltro till min tolkning.

Jag hoppas att samtalet fortsätter, men jag hoppas också att vi kan göra plats för ofärdiga tankar och spekulationer. Göra plats för människor som inte har färdiga svar utan mer frågor och halvfärdiga formuleringar.

Kom ut i det öppna!

Sitter och funderar på några av de samtal som har kommit ur HBTQ inläggen både här på bloggen och på blogg utan punkt. Det första som slår mig är att det är så få kommentarer i relation till den höga besöksstatistiken.

Jag tror att rädslan kanske är för stor, både för de som inte håller med (som är rädda att stämplas som trångsynta fundamentalister) och de som håller med (som är rädda för att råka i blåsväder i sina egna församlingar).

För en kristen kan det vara nog så svårt att “komma ut” och vara HBTQ bejakande. Jag vet att jag satt för inte så länge sedan i ett sammanhang där ett antal av mina officers kollegor var närvarande med bultande hjärta och svettiga handflator. Livrädd för vad som nu skulle hända när jag delade med mig av mina åsikter i HBTQ frågan. Det var flera närvarande som försökte medla “vad Patrik menar är att man måste älska syndaren och hata synden…” Åh vad lätt det vore att bara hålla tyst och glida tillbaka ned i det där diket, men nej, det är inte det jag menar. Jag menar att vi måste älska alla människor oberoende av deras handlingar (vare sig vi kategoriserar handlingarna som synd eller ej) och att vi måste få lov att bejaka, ja till och med glädjas åt HBTQ personerna i våra samlingar och inse att de är en guds gåva till oss. En del var nyfikna andra förstummade och ytterligare några med dömande blickar och hårda kommentarer. Nej, jag kan förstå rädslan. Det är inte lätt att “komma ut.”

Vad som också slår mig är att det är så svårt att föra samtalet utan att fastna i dömande, polariserande argumentation. Även på den positivt bejakande sidan, hur gör man för att vara fördomsfri mot människor med uttalade fördomar.

Men så inser jag återigen hur viktigt detta samtalet är och att det sker i det offentliga ljuset: “Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.”

Om vi inte vågar (eller inte får) “komma ut” och diskutera dessa svårhanterade frågor i öppenhet och ärlighet, hur skall vi någonsin kunna hitta, förstå, älska varandra! Så jag fortsätter blogga, fortsätter ställa frågor och belysa frågorna från så många perspektiv som möjligt, kanske lockar det någon mer ut ur garderoben där vi kan föra samtalet, i det öppna.

Psalm 90 – Blott i det öppna

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.Leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna ligger din möjlighet.

Text: Britt G Hallqvist 1972 efter J Kirkegaard 1971
Musik: O Widestrand 1974, 1980

HBTQ – Samtalet fortsätter, en väg framåt.

Efter många ord och mycket brottandes med skrifterna, lärosatserna och min egen tro har jag personligen kommit fram till att hur jag än läser bibeltexten så kan jag aldrig undfly min uppgift att älska herren med hela min själ, hela mitt hjärta och hela min styrka. Och att älska min nästa som mig själv”. Om inte Jesus kom till världen för att döma den utan för att rädda den, då är det väl inte heller min uppgift att döma världen eller någon annan människa.

När jag sen dyker ned på djupet i bibeln förstår jag att jag inte har mycket på fötterna om jag skall uttala mig varken för eller emot HBTQ. Det enda som jag med all önskvärd tydlighet kan utläsa är att jag är kallad att älska alla människor oberoende av kön, sexualitet, nationalitet, social status och politisk åsikt. Ja jag skall till och med älska mina fiender och be att gud skall välsigna dom.

Hur skall jag då kunna arbeta för att på ett vettigt och värdigt sätt kunna fortsätta samtala om de här frågorna, hur skall jag kunna göra bättre än att tolerera HBTQ personer och faktiskt älska dom? Hur skall jag kunna lära mig mer och leva i närhet och kristen gemenskap med dessa mina medmänniskor och trossyskon?

RFSL & EKHO 

För egen del är jag nu en kortbärande medlem i RFSL och har varit en del av uppstarten av EKHO Skåne. EKHO är en intresse organisation som arbetar för att skapa en trygg plats där HBTQ personer kan få frihet och uppmuntran i sin kristna tro.

Här i Malmö kommer EKHO att ha ett öppet kafé för samtal och gemenskap en gång i månaden med den första träffen 26 Januari Hör av dig om du vill komma och vara med.

Här följer ett utdrag ur EKHOs folder

EKHO har sedan början av 80-talet varit en stark pådrivande kraft för att göra Sverige till ett öppet land där kristna hbtq-personer kan leva och verka i sina kyrkor och samfund.

Ekho driver socialite och upplysande arbete genom programutbud, gudstjänster, informationsarbete, lägerverksamhet, ungdomsarbete, telefonjour och personlig själavård.

EkHO verkar således för:

  • en levande och befriande gemenskap för hbtq-personer, en miljö som ger omsorg och trygghet
  • frigörelse och rättvisa för hbtq-personer i kristna kyrkor och samfund
  • att aktivt föra ut och, i samverkan med andra, göra kunskap om homo, bi, trans och queer tillgänglig
  • att stödja medlemmarnas aktiva arbete i den egna församlingen
  • att varje individ skall få känna styrkan i att vara en hel människa, skapad till Guds avbild.
  • att varje individ skall kunna acceptera, respektera och glädja sig åt sin förmåga att bli förälskad i en människa av samma kön och uppleva att det är en gåva från Gud, som återspeglar Guds kärlek.
  • att möta okunnighet och rädsla inför hbtq-frågor med synliggörande av hbtq-personer.

Samtalet fortsätter, både här på bloggen och på andra ställen, var med och bidra du också!

HBTQ del 10 – Rekommenderad läsning och Bibliografi

Rekommenderad läsning

Andrew Marin – Love as an Orientation – Elevating the conversation with the gay community. (Paperback – Amazon UK, Kindle International)

Jay Bakker – Fall to grace – A Revolution of God, Self & Society (Hardcover – Amazon UK, Kindle international)

Walter Wink – Homosexuality and Christian Faith: Questions of conscience for the churches  (Paperback – Amzon UK, Kindle International)

Jesper Svartvik – Bibeltolkningens bakgator – Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid. (Adlibris)

Bibliografi

Caputo, John D.
2007 What would Jesus deconstruct – The good news of post-modernism to the church.
Baker Academic: Grand Rapids

Childress, James & Macquarrie, John (Eds.)
1967 A New Dictionary of Christian Ethics.
SCM: London

Manning, Brennan
2008 A Ragamuffin gospel  (Kindle edition)
Multnomah Books: Colorado Springs

Marin, Andrew
2009 Love as an Orientation – Elevating the conversation with the gay community.
IVP:Downers Grove

Svartvik, Jesper
2006 Bibeltolkningens bakgator – Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid.
Verbum: Stockholm

Wink, Walter
1999 Homosexuality and Christian Faith: Questions of conscience for the churches  (Kindle Edition) Fortress Press: Mineapolis

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.