Archive for Frälsningsarmén

Biblicismens problem

April 30, 2013 Bibeln, Bibelsyn, Frälsningsarmén 13 comments

KnowledgeDet känns som om alla samtal på senaste tiden förr eller senare hamnar i ravinen mellan en biblicistisk hållning och en historisk/kritisk eller narrativ (post-liberal) bibelsyn. Oavsett sakfrågan så handlar det till syvende och sist om tolkning. Dvs. hur tolkar vi bibelordet och vilka referenser har vi när vi närmar oss ordet.

Den historiskt/kritiska/narrativa hållningen kräver en förståelse av kontexten, vad betyder den här berättelsen i sin egen tid, innan vi kan applicera det budskapet i vår tid. Denna modell kräver att man översätter meningen eller importerar in den i en kontemporär kontext. Hållningen kräver också ett avvägande av vad som är historiskt deskriptivt och vad som är preskriptivt.

Den biblicistiska hållningen menar att (Jag är väl medveten om att jag hårdrar argumenten och att det i båda fallen är en ganska stor fingradig skala) texten betyder vad det står, och att med andens hjälp så kan vi alla finna det “rätta” budskapet. Man går så långt som att säga att bibeltexten har en inbördes samstämmighet och e tydlig linje genom alla böckerna och att detta är en av de kriterier man använder för att benämna det “Guds ord”.

Det är redan här jag menar att man får stora problem. Bibeln är i sig 66 böcker skrivna under en mycket lång tidsperiod av mycket skilda författare. Varje bok är en eller till och med flera olika genrer (profetia, poesi, historia, lagtext etc.) Vid noggrann läsning hittar man snabbt olika röster som ibland håller med varandra och ibland motsäger varandra. Ett tydligt exempel är den tidiga visdomslitteraturen (tex. Ordspråksboken) mot den nyare visdomslitteraturen (tex. Jobs bok) som inte är överens om de rättfärdiga faktiskt får rätt/välsignelse, i det här livet eller nästa.

Om det vore så att alla med andens ledning kunde hitta det här övergripande samstämmiga budskapet, hur kommer det sig då att vi aldrig genom kyrkohistorien har kunnat enas om detta budskap. Stora teologiska tänkare som Origen, Augustinus, Pelagius. Hur kommer det sig att Luther, Calvin och Arminius inte kunde enas? Hur kommer det sig att Brengle och Coutts inte kan komma fram till samma tankar om helgelse (även om jag hävdar att de är bra mycket närmre varandra än Frälsningsarméns historieböcker framställer)? Hur kommer det sig att Gowans och Clifton inte kommer till samma slutsatser? Hur kommer det sig att jag och Peter Baranowsky kan läsa samma text och komma till helt olika slutsatser?

När det gäller våra nutida röster är vi väldigt snabba att avfärda de röster som vi inte håller med om som kättare och villolärare, men vem är beredd att kalla Augustinus för kättare? Vem är villig att kalla Coutts, Brengle, Gowans eller Clifton för Villolärare?

En av Frälsningsarméns styrkor har alltid i min mening varit dess teologiska bredd. Att man har kunnat ha teologer med ganska olika och ibland motsägande teologier under samma tak. Anledningen har varit att man inte låtit sig distraheras av det teologiska arbetet utan alltid haft fokus på det evangeliska/sociala arbetet.

Ett av biblicismens problem, i min mening, är att man inte tillåter den pluralism, som bibeltexten faktiskt innehåller, att komma fram. Man väljer och vrakar bland de bibeltexter man vill framhäva (och jag menar att man gör det på båda sidor av staketet) för att framställa denna samstämmighet mellan texterna, men hävdar att man “bara läser texten som det står”. Man är inom biblicistiska kretsar ofta övertygad om att det bara finns ett sätt att läsa och att det sättet alltid är det egna. Jag har ännu inte hört någon som säger, det här är min tolkning, men jag har nog fel, det är dom andra (lägg till vilken falang, samfund, teologisk ström du vill) som har rätt.

Här tänker jag att det som oftast i “emergent” kretsar kallas för epistemisk ödmjukhet kan komma väl till pass. Jag TROR att det kan vara så här, vad tror du?

Problematiken kan tyckas uppenbar redan innan man tar upp översättning, stavfel, pluralism bland de olika manuskripten, världsbild både då och nu.

Jag inser naturligtvis det djupt ironiska i att jag här framställer historisk/kritisk/narrativ bibelsyn som korrekt och den biblicistiska som mindre korrekt. Men jag tror att med lite ödmjukhet och om vi kunde hålla i vår “sanning” med ett lite lösare grepp, ta in den otroliga bredd av tankar som kyrkohistorien bjuder på, då kanske kan vi samtala och inse att alla dessa teologiska strömningar har något att bidra med, vi kan ju komma fram till en del som vi har gemensamt oavsett bibelsyn och hermenevtik. Kanske kan vi närma oss samtalet med en “kanske du har rätt” attityd, istället för att slipa på våra argument och hö-gafflar.

 

Ledardagarna i Örebro

April 16, 2013 Frälsningsarmén, HBTQ, Kontemplation, normkritik 2 comments

IMG_1140Nu har jag landat och är tillbaka i vardagslunken på kåren igen. Det har gett mig möjlighet att reflektera över Frälsningsarméns ledardagar i Örebro.

Till att börja med vill jag säga att det var ett par bra dagar, det var skönt att få möta kollegor och vänner ansikte mot ansikte istället för att enbart mötas via epost och facebook uppdateringar.

Undervisningen var till större delen bra och utmanande, det var speciellt  uppmuntrande att höra från Kommendör Eva Marseille som talade mycket om utmaningen att anpassa oss till vårt nya post-moderna samhälle. Eva citerade Brian McLaren flitidt genom hela sin första presentation och ställde den utmanande frågan: “En del av oss föddes inte i i det post-moderna samhället men vi lever nu idet, det är lite som att flytta till ett nytt land, frågan är vill du leva i ett ghetto eller vill du helt och fullt flytta in i det post-moderna samhället?”

Vi hade utöver bra undervisning ett fantastiskt samtal kring svåra etiska frågor, tex. HBTQ frågan, där tonen var respektfull och det gavs ordentligt utrymme för var och en att fundera högt.

Sista dagen lyssnade vi till Tommy Hellgren, Präst och Psykoterapeut, som utmanade oss att leva närvarande i nuet och att dekonstruera våra egon, lyssna till själens röst och finna vårt sanna jag.

Vad som slog mig under ledardagarna var att oavsett vår teologiska bredd så är vår liturgi och gudstjänst stil helt modernistisk/biblicistisk, vilket ger den enskilde individen möjlighet att vara hur post-modern som helst då vår tillbedjan och liturgi får lov att vara fundamentalistisk i vårt ställe. Jag antar att de flesta är helt bekväma i att låta det vara så, men kan tänka att det finns ånga av de församlade som liksom jag undrar var i vår liturgi vi ger uttrymme för frågor, tvivel, klagan och att helt ocensurerat uttrycka vår tro och våra tvivel inför gud.

Piratkyrkan, ett forum för DET samtalet?!

October 18, 2012 emergent, Församlingen, Frälsningsarmén, Piratkyrkan, teologi No comments

Jag sitter på Astoria hotel i Malmö mitt emot mig sitter Carl-Henrik Jaktlund. Vi har mailat och twittrat sporadiskt i över ett år om teologi, emergent church och en möjlig intervju. Här sitter vi nu och har ett avslappnat samtal om livet, universum och allting. Även om Carl-Henric antecknar så är jag bitvis osäker på vem som intervjuar vem. Jag pratar om Kärlek/glädje/frihets filtret och Carl-Henric skrattar åt att jag organiserar de tomma kaffe kopparna i pedantiska OCD rutmönster på bordet.

Vad hände med emergent samtalet i Sverige? Finns inte den post-moderna kyrkan i Sverige? Jag försäkrar Carl-Henric om att vi finns, i Malmökåren är vi Salvo-mergent, en bindestreckskyrka (The hyphenated church) som Phillys Tickle pratar om. Men samtalet verkar ha avstannat. Det finns helt enkelt inga forum för att prata om emergent tankar, eller?

Det finns i alla fall ett: #piratkyrkan, Välkommen in i samtalet! Men är piratkyrkan kopplad till Frälsis eller någon annan organisation, frågar Carl-Henric? Nej, faktum är att vi (eller i alla fall jag) hoppas att det dyker upp piratkyrkor lite varstans. Spontana samlingar utan en specifik teologisk smak eller inrikting, där det är låg tröskel och högt i tak. Platser där pirater, rebeller, oliktänkare, nyfikna och sökare kan få ställa precis vilka frågor som helst utan att känna att det är fel fråga eller fel forum. Platser där vi kan vara osams på ett schyst och konstruktivt sätt. Platser där samtalet är viktigare än läran, människan viktigare än doktrinen, där tron, bibeltexten och traditionen kan få leva ett fritt vilt liv.

Om du är intresserad av DET samtalet missa inte Piratkyrkan Bibel i Malmö den 9-11 November!

 

Vågar vi sänka garden och lära av varandra?

October 16, 2012 andlig utveckling, Bibeln, Dialog, Frälsningsarmén No comments

Jag sitter och läser “Handbok i frälsningsarméns läosatser”, den nya. På mer än ett ställe läser jag:

Andra religioners heliga skrifter kan innehålla insikter som kan hjälpa oss i vårt andliga sökande…

Jasså? Jag höjer ögonbrynen, lägger pannan i djupa veck och försöker minnas när jag i ett officiellt frikyrkosammanhang hört något liknande. Alltså det är klart att jag har läst, Merton, Willard, Palmer, Bell och många andra säga det, men jag har aldrig hört det från plattformen i en evangelikal kyrka. Det närmaste jag kommer är när Warren Downey predikade om nåd och sanning i nackakåren där han citerade Mahatma Gandhi.

Annars har jag fått höra att jag skall akta mig för att läsa andra religioners skrifter för att de är vilseledande, demon-initierade, icke sanningar. För att inte tala om hur ofta jag fått lära mig att andra Kristna tolkningar är skadliga för själen.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är fantastiskt att det står så i vår handbok. Det är skönt att äntligen få svart på vitt att det är ok att bejaka att all sanning tillhör gud, var vi än finner den. Att få säga som C.S. Lewis “Bara för att vi har rätt, betyder inte det att alla andra har fel”. Det öppnar dessutom möjligheten att ta till oss det som vi som kristna annars har varit dåliga på. Kanske kan vi lära oss “mindfullness” från mästare som Osho eller Zuzuki. Kanske kan vi våga släppa in Meister Eckhart och andra mystiker i vår undervisning och låta deras ord belysa Bibel texten och styrka vår förståelse av den.

Även om handboken senare varnar oss för att revidera eller reducera bibelns vittnesbörd “för att stämma överens med populära attityder eller samtida ideologier som förnekar eller underminerar tron”, (något mina kritiker tidvis har anklagat mig för) så öppnar det i alla fall en möjlighet till dialog över religionsgränserna. Det ger oss möjligheten till en ödmjuk position där vi inser att vi har mycket att lära från våra kollegor i de andra trossamfunden.

Salvationism 111 – Eschatologi och Apokalyps

May 13, 2012 Bibeln, Frälsningsarmén, sermons, teologi No comments

Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff. (full frälsning)

När våra kroppar dör fortsätter vi att leva på ett nytt och annorlunda sätt. Vid tidens slut skall Jesus döma alla människor. De som valt honom till sin Frälsare kommer att leva lyckligt med honom i evighet. De som inte gjort detta kommer för alltid att vara olyckliga, eftersom de valde det som skiljer dem från allt som är gott och ljuvligt. (stridsklar)

Finns det en genomgående biblisk undervisning om himmel, helvete och själens odödlighet?

Själen

Låt oss börja med att titta på själens odödlighet. Själens odödlighet är en doktrin som har debatterats i många omgångar redan av de tidiga kyrkofäderna som Origen och Augustinus.

Som doktrin är det svårt att från ett bibliskt perspektiv argumentera för själens odödlighet. För det första så skiljer inte GT på själ och kropp utan det hebreiska ordet Nephesh betyder helt enkelt en varelse som andas. Detta betyder att ur ett strikt GT perspektiv är en själ utan en kropp helt otänkbart.

I NT så uppstår plötsligt delningen då NT är späckat med grekiskt tänkande där det mest använda ordet för själ ärpsuche som betyder ungefär tanke, och är var vi får vårt svenska ord psyke. Dock är det inte därför sagt att det i NT finns en lära om själens odödlighet utan även där är det oftast i vår egen läsning som vi läser ut detta, vad som däremot utlovas är en uppståndelse med en ny “uppståndelsekropp” dvs, vår själ återuppstår i ny form som en varelse som andas.

Kanske blir det tydligare om vi dyker tillbaka till historien om syndafallet i 1 Mos 3. Där Gud uttalar konsekvensen för den själviska olydnad som människan gör sig skyldig till när människan låter sig övertalas av ormen att gud inte är att lita på, att gud har undanhållit något från oss så det är bäst att vi går vår egen väg. Gud säger då att konsekvensen av våra handlingar är döden (man kan fråga sig hur det är möjligt om själen är odödlig). Sen kommer en lustig liten passus där gud resonerar med sig själv och inser att om vi människor fick fri tillgång till livets träd så skulle vi vara odödliga och så förvisas människan från paradiset, som dödliga varelser, ut öster om eden där döden har världen i sitt grepp.

NT ekar denna världsbild där författaren till romarbrevet skriver “Syndens lön är döden, guds gåva är evigt liv”. Det som vi har blivit lovade är inte odödlighet utan döden. Gud ger sedan av sin nåd odödlighet eller liv till de som förblir i honom.

Himlen

Liv ja, det är vad gud lovar, det är vad Jesus talar om. Genom hela Johannes evangelium hittar vi ledtrådar till detta mystiska Aionos Zoe, det eviga livet. Livet i sin fullhet, överflödande liv. De flesta bibelvetare menar att Aionos Zoe: Det eviga livet är liktydigt med vad som i de synoptiska evangelierna kallas för guds rike. (märk att GT inte talar om något himmelrike alls även om ett par av profeterna uppstiger till gud, var gud nu är någonstans)

Om vi djupdyker i Johannes och i andra NT texter som Romarbrevet och breven till Korint så hittar vi där ledtrådar, glimtar av ett nytt liv, ett live som börjar om efter det att dödens udd är bruten, ett liv som börjar på uppståndelsens morgon. Men kommer alla att återuppväckas? För det är ganska klart i de nytestamentliga texterna att inte alla kommer att uppleva “och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Helvetet

Alla har vi hört många olika historier, berättelser om helvetet. Tidigt i mitt kristna liv fick jag en bok som hette a divine revelation of hell som var en beskrivning av en människa som av Jesus fått en vision om ett hemskt helvete där demoner plågade människor i evighet. Men, undrar jag, är detta verkligen den bibliska bilden av helvetet? Är det verkligen så att gud håller syndaren som en spindel över en öppen låga. Är gud verkligen arg på oss? Är gud så arg att det finns en förbered tortyrkammare i palatsets källare där alla de som hamnat på fel sida om gud plågas i alla evighet, där klagoskriken aldrig dör ut?

Om vi skall försöka forma en bild av vad bibeln säger om helvetet så måste vi först inse att ordet helvetet inte finns i bibeln. Det finns inte en tortyrplats som sedan är hänvisad till på olika ställen.

I gamla testamentet som för övrigt talar väldigt lite om vad som händer när man dör så hänvisar man till Sheol som skulle kunna översättas med döden (eller underjorden). Så egentligen har inte GT någon som helst undervisning om ett liv efter detta.

I en mellantestamentliga tiden (dvs de 400 åren mellan Micah och Matteus, eller mellan Micah och korintierbrevet) så utvecklar Fariseerna läran om ett liv efter detta.

När Jesus talar så använder han en del olika termer, den första termen ärhades som liksom sheol betyder underjorden, men är hämtat ur den grekiska mytologin och i en hellenistisk värld är den plats där Zeus bror Hadesregerar och Karon för de döda över floden styx och förbi det trehövdade monstret Kerberos. Naturligtvis så påstår jag inte att Jesus trodde påZeus och den grekiska mytologin (vilket för övrigt skulle vara den biblicistiska läsningen) utan Jesus använder den grekiska bilden av ett dödsrike (dit alla kommer, rik som fattig och ingen döms) för att beskriva dödens verklighet.

Jesus talar också om Tartarus som också är en grekisk mytologisk plats av kaos där kaosgudinnan regerar och demonerna bor. tartarus låg utanför jorden och det krävdes att man seglade över jordens kant för att komma dit…Tartarus är en plats dit man skickades som bestraffning, men också det primala Kaos eller den plats/varelse/material som universum skapades av.

Ett annat ord som i vår svenska bibel översätts som helvetet är Ge’enna eller Hinnoms dal. De flesa bibelvetare är överens om att detta är en hänvisning till en dal där man brände upp skräp utanför Jerusalem. Man tror också att Jesus när han talar om Ge’ennarefererar till Jeremias profetia som talar om hur Judarnas döda kroppar kommer att kastas över jerusalems murar för att brännas i Hinnoms dal.

Vad som är gemensamt för alla dessa bilder Jesus använder är att de troligen talar om vad som kommer att hända guds folk om de fortsätter ta till vapen mot övermakten (romarriket). De flesta av dessa texter är att de är apokalyptiska till sin natur. Den moderna tolkningen av ordet apokalyps är att det handlar om jordens undergång. Men i Mellanöstern på den här tiden var apokalyps en litterär genre som var lika med kodad, hemlig politisk litteratur vars uppgift var att lugna massorna genom att säga, Gud kommer en dag att ställa allt till rätta. Lägg ned vapnen.

Apokalyps och Eskatologi

apokalypsis betyder att avslöja, eller att ta bort slöjan och ordet användes i första hand vid bröllop. Det är här apokalyptisk litteratur får sitt namn. Det är ett avslöjande, det avslöjar den rådande situationen och den rådande övermakten.

Eschaton betyder den yttersta gränsen (slutet) och är den teologiska term vi har gett för vad vi tror om den yttersta tiden, eller tidens ände.

Vad vi hittar i andra halvan av Daniel, i en del av evangelierna och i uppenbarelse boken är apokalypsismen det är inte helt säkert att det äreschaton. Vad jag försöker säga är att taget i sin historiska, kulturella och narrativa kontext kan vi definiera orden om sheol, hades, tartaros och Ge’ennasom apokalyptisk literatur men för Judar som levde på Jesu tid så var apokalyptiskt slutet på verkligheten så som vi upplever den just nu (the end of the world as we know it) inte världens ände eller tidens slut.

En historisk Narrativ bild av Jesus ord

Men pratar inte Jesus om helvetet? Jag såg en video på Youtube där en proffessor i teologi säger Jesus talar mer om helvetet än någon annan i bibeln, borde inte det räcka?

Om det är så att Jesus beskrivningar av Ge’enna är apokalyptiska, och om det är så att vi förstår apokalyptisk som politisk subversiv litteratur som talar om det samtida politiska läget så börjar bilden långsamt förändras. Helt plötsligt försvinner guds tortyrkammare från livet efter detta och fram träder en bild av en judisk rabbi som varnar för de fruktansvärda konsekvenser som kommer av ett väpnat motstånd mot rommarriket. Jesus talar om för sitt folk att om ni inte vänder om, om ni inte omvärderar den bana ni är på väg utför just nu så kommer Jerusalem att plundras, man kommer att kasta de döda över murarna och bränna kropparna i hinnom. Man kommer att jämna templet med marken och man kommer att höra folkets klagoskri över den fruktansvärda katastrof det kommer att innebära.

Detta var precis vad som hände AD. 70 När Roms Kejsare Titus raserade templet och brände ner Jerusalem.

Att omformulera vår bild av vår eskatologi

Jag vet inte hur du känner inför en sådan läsning, men när jag läser evangeliet så här så blir det helt plötsligt ett vakuum i min eskatologi. Där finns ett tomrum, ett omätbart djup, en avgrund som öppnar sig.

De få bilderna som är kvar är en kroppslig uppståndelse, en avvägning/dom inför gud. En andra död?! (Svavelsjön) och ett liv, ett liv i överflöd med gud som kung här på vår “ny-restaurerade jord”.

Syndens lön är döden

“Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 6:23 SWED2K)

Vi är alltså tillbaka här, döden, sheol,hades. Om jag missar målet, om jag tillåter mina relationer att bli korrupta. Relationen till min nästa, relationen till samhället runt omkring mig, relationen till vår planet och relationen till gud; Om jag tillåter min värld att bli förvrängd, utan kärlek ja då säger skriften, att det jag har att vänta mig är döden.

“Det finns två vägar, livets väg och dödens väg.

Så lyder de första orden i Didaché – De tolv apostlarnas lära. Vart är du på väg? Mot livet eller mot döden…

Sufi mystikern Rabia skriver följande:

O lord! If I worship You from fear of Hell, Cast me into Hell.

If I worship You from desire for Paradise, deny me Paradise.

but if i worship You for your own sake

then withhold not from me your Eternal Beauty The real work is in the heart:

“ Wake up your Heart! because when the heart is completely awake,

Then it needs no friend “

O my Lord, whatever share of this world You have >bestowed on me,

bestow it to my enemies, and whatever share of the next world you have for me ,

give it to my friends. You are enough for me.

“True devotion is for itself: not to desire heaven nor to fear hell.”

-Rabia al-Adawiya

Följande berättelse berättas om Rabia …

One day, she was seen running through the streets of Basra carrying a torch in one hand and a bucket of water in the other. When asked what she was doing, she said,“I want to put out the fires of Hell, and burn down the rewards of Paradise. They block the way to God. I do not want to worship from fear of punishment or for the promise of reward, but simply for the love of God.”

Kanske är det så att vi måste släppa himmel och helvete, kanske måste vi släppa livet efter detta och börja fokusera på livet här och nu. Kanske måste vi inse att evangelium, de goda nyheterna inte handlar om “Pie in the sky when you die”, himmelsk belöning eller evig bestraffning.

OM de goda nyheterna inte handlar om Att komma till himlen och undfly helvetet, vad handlar de då om?

Ja det är ju det som är frågan. Vad är de goda nyheterna? Vad är evangelium?

Kanske är det ett liv i kärlek?

“Älska herren din gud med hela din varelse, Älska din nästa som dig själv”

Då uppfyller du hela lagen….

Salvationism 109 – Att bevara tron

April 15, 2012 Bibeln, Frälsningsarmén, Kärlek, process theology, sermons, teologi No comments

Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus. (Full frälsning)

För att bli bevarade goda måste vi lita på att Jesus hjälper oss, och vi måste fortsätta att göra det han vill att vi ska göra. (Stridsklar)

Problemet med en gång frälst alltid frälst

Det finns en klassisk kristen linje som hävdar att om man än gång blivit frälst är man för alltid frälst. Tankegången går ungefär så här: Jesus dog för alla våra synder både de som varit och de jag kommer att göra. När jag ber om förlåtelse (syndarens bön) så förlåts jag fullständigt, Jesus rättfärdighet är nu min och jag har så att säga en inträdes biljett till himlen/det eviga livet (du kan läsa en annan utläggning här). Den här tron är nog tydligast uttryckt inom reformert och ny-reformert tro (eftersom predestination kräver en gång frälst alltid frälst).

Den här typen av tro tar korset och nåden på allra största allvar. Man kan tycka att den kanske tar lite lätt på synden men så är inte fallet, man menar helt enkelt att Jesu offer är större än alla synder du kan tänkas göra. Guds blod är nog.

Vad är då problemet, här har vi en soteriologi (frälsningslära) som inte daltar med synden utan krossar den, en lära som sätter Kristus i centrum. Dels så kan man tycka att den här frälsningsläran obemärkt flyttar fokus från här och nu till där och då, dvs. “Pie in the sky when you die”. Men framför allt, tycker jag, att den slarvar med den fria viljan (what do you mean i can’t get out?) och att den inte tar omvändelsen på allvar.

Om vår bild av gud menar att gud har gett oss en fri vilja, där vi dessutom kan välja vad gud inte vill, då måste vi ju kunna välja att inte vara frälsta också. Om frälsningsvalet (valet att leva i guds vision/rike för mitt liv och för världens frälsning i varje ögonblick) inte är ett enda ögonblick utan ett liv i ständig omvändelse, ett liv där jag ständigt konfronteras med förändring, tillväxt och förvandling, då är det inte en engångsföreteelse utan en ständigt pågående process. Då kan jag dessutom i varje ögonblick välja en annan väg en väg som inte hjälper processen utan stjälper den.

Frälsningen, en process, en vandring på livets väg

Så om frälsnings ögonblicket är varje ögonblick, då måste utmaningen vara att välja frälsningens väg i varje ögonblick. Inte en gång, inte på ett frälsningsmöte i kyrkan. Vi måste välja livets väg på måndag morgon, tisdag eftermiddag och lördag kväll.

Det är kanske det här författaren till filipperbrevet menade när han sa:

“Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord.” (Phil 2:12–16a SWED2K)

Vi skall alltså arbeta på vår frälsning, det är ett pågående verk, eller en verklighet att leva i. Man kanske skulle kunna uttrycka det så här. Att leva i frälsningen är att leva ut en annorlunda verklighet mitt i vardagen idag, att leva ut en profetisk verklighet, guds verklighet. Att förverkliga (förkroppsliga) guds vilja, eller helt enkelt att inkarnera guds tankar i skapelsen.

När texten ber oss att arbeta med fruktan och bävan så insisterar den på att detta är allvarligt, det är inte en hobby vi kan välja att delta i, inte en klubb. Frälsningslivet måste hela tiden aktivt ta ställning, i varje ögonblick.

Men hur skall vi veta? Didaché uttrycker det så här:

1 Det finns två vägar: livets väg och dödens väg, och du ska veta att skillnaden mellan de båda vägarna är stor.

2 Detta är livets väg. För det första; du ska älska Gud som skapat dig och för det andra; du ska älska din nästa som dig själv. Dessutom: allt du inte vill att någon ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot någon annan. (Didaché 1.1-2)

Vi förnekar frälsningen när vi vandrar på dödens väg.

Så om vi nu skall ta omvändelsen på allvar, om vi skall “arbeta på vår frälsning” Då måste vi leva ett liv i omvändelse, och som ordet antyder räcker det inte att tänka annorlunda, att reflektera, att komma till insikt. Nej, vi måste också inse att “tron är bara halva sanningen” vi måste agera i enlighet med insikten.

När vi istället väljer utefter vårt ego, när vi inkarnerar vårt rike istället för guds vision; När vi förtrycker andra (medvetet eller omedvetet) så förnekar vi frälsningen, och med den förnekar vi frälsaren.

Ta ett ögonblick och känn igen dig själv i följande beskrivning:

1 Detta, å andra sidan, är dödens väg: Först och främst är den ond och fylld av förbannelser, mord, äktenskapsbrott, begär, sex med fel person, vid fel tillfälle, på fel sätt eller av fel anledning*, stöld, avgudadyrkan, spådomar, häxkonster, plundring, falska vittnesmål, skenhelighet, svek, bedrägeri.Av att tro för mycket om sig själv. Full av elakhet, egoism, girighet, oanständigt tal, avundsjuka, oförskämdhet, överlägsenhet och skrytsamhet.

2 Dödens väg vandras på av dem som förföljer goda människor, de som hatar sanningen och älskar lögnen, som inte förstår rättfärdighetens belöning. De som inte håller fast vid det goda eller rättvisa och inte dömer rättvist. De som inte ligger sömnlösa för godhetens skull utan för ondskans skull; sådana som är långt ifrån ödmjukhet och tålamod. De som älskar meningslösa saker och söker belöning för allt de gör, som inte har medkänsla med de fattiga, inte hjälper den som är tyngd av arbete. De som inte känner Honom som skapat dem. De mördar barn ochförstör Guds skapelse, vänder sig bort från dem som är i nöd, de gör saken värre för de förtryckta, men de försvarar de rika och dömer de fattiga orättvist. Dödens väg är alltså full av dem som syndar i allt. Mina barn, låt er vara befriade från allt detta!

Det är när du upptäcker att du vandrar på dödens väg, när dina steg inte går i linje med din tro, det är då du måste omvända dig, det är då du måste hitta tillbaka till livet, till frälsningen.

Vad hände med ingenting kan skilja mig från Guds kärlek?

När man försvarar en gång frälst, alltid frälst så hänvisar man ofta till rommarbrevets intygan om att ingenting kan skilja en från guds kärlek (Rom 8.38-39).

Jag tror att det är sant, gud älskar oss passionerat, varenda en av oss. Men valet är fortfarande vårt. Vi kan vandra på livets väg, där vi vandrar i goda gärningar som gud har förberett för oss. På livets väg finner vi glädje, frihet och liv, liv i överflöd.

Vi kan också välja att vandra på dödens väg där varje steg, varje ögonblick urholkar oss och tömmer oss på den glädje och frihet gud önskar att ge oss. På dödens väg så strävar vi efter glädje och liv, men finner bara beroenden och tomhet.

Det är inte vad gud har menat för oss, nej, som profeten Jeremia intyger till Israels folk när dom lever i exil.

“Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” (Jer 29:11 SWED2K)

Men det är fortfarande vi som väljer, i varje ögonblick.

Att lyssna, ifrågasätta och överaska gud

Att bevara tron är alltså till sist att i varje ögonblick leva i frälsningen, genom att lyssna (lyda) till gud. Att låta sig inspireras av guds vision och kärlek och leva därefter. Att låta den kreativitet gud har givit oss få utlopp och liv i våra liv, när vi tävlar i att älska vår nästa.

Att vandra på livets väg och att vara medskapare (av guds rike) med gud. När vår grundinställning är att älska gud och vår nästa, ja då kan vi ju inte gå fel. Även om vi ibland väljer fel. Ja då vandrar vi fortfarande i guds återuppbyggande nåd.

Men om vi på riktigt har en fri vilja, om vi på riktigt har givits makten att utforma världen, om vi på riktigt är medskapare med gud då finns också möjligheten att ibland, blir det inte som gud vill, utan det blir ännu bättre!

Salvationism 108 – Frälsning

March 30, 2012 Frälsningsarmén, Kärlek, sermons, teologi No comments

Vi tror att vi rättfärdiggöras av nåd genom tro på vår Herre Jesus Kristus och att den som tror har vittnesbördet inom sig. (Full frälsning)

Frälsningen är en gåva från Gud. Vi tar emot den när vi tror på Jesus, och när vi är frälsta vet vi det. (stridsklar)

“Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus — av nåd är ni frälsta — och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Eph 2:4–10 Bibel 2000)

Rättfärdig

Att vara rättfärdig, vad innebär det? Är det att vara rätt färdig? Blir vi någonsin färdiga?

Så här definierar Nationalencyclopedin Rättfärdighet:

rättfärdighet, ursprungligen en rättslig term, biblisk översättning av termerna tzedeq, tzedaqa (hebr.) och dikaiosynē (grek.), ‘det rätta förhållandet mellan Gud och människor och mellan människorna inbördes’.

Denna förklaring av rättfärdighet blir extra intressant om man definierar synd som brustna relationer (Myers, Walking with the Poor – Revised and expanded editon 2011). Tänk om det är precis detta som behöver räddas (frälsas) relationen mellan oss och gud. Kanske är det så att när relationen mellan mig och gud är ok, så börjar alla mina andra relationer reda ut sig, dvs till andra.

Fast det är nog här vi skall komma ihåg att “Gud så älskade kosmos” dvs, det är inte bara du och jag som skall räddas utan det är hela världen som skall räddas. Kanske är det här vi skall minnas Jesus ord om sin egen uppgift, för om det var Jesus uppgift att frälsa världen, ja då är det här en bild på hur det ser ut:

“Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Luke 4:18–19 SWED2K)

Kan det vara så att det inte bara är min relation till gud, och inte heller bara min relation till min nästa, utan även min relation till djur och natur runtomkring mig.

“Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.” (Rom 8:18–25 SWED2K)

Jag tror också att det är viktigt att i det globala perspektivet, att inse att rättfärdighet eller att ha rätt relation till gud handlar inte i första hand om min relation till gud, utan snarare om guds relation till kosmos, frälsningen är för kosmos, jorden, guds rike. Det är ett återställande eller rättställande av guds överenskommelse med mänskligheten, dvs. guds rike eller guds vision för kosmos.

Kanske är det därför som författaren till Markusevangeliet skriver:

“Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: “Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:14–16 SWED2K)

Nåd

Så det är alltså nåden som sätter oss i rätt relation. Det Svenska ordet för nåd kommer från senisländska och betyder att vila. Det Engelska ordet grace kommer från latinets gratia som är grunden för det Svenska ordet gratis.

Det vanligaste sättet att förklara nåd är “en oförtjänt gåva” dvs, en gåva jag inte har gjort något för att förtjäna. Att gud då i nåd ställer mig i rätt relation till honom utan att jag har gjort någon insatts: helt gratis.

Tro

Då är vi alltså tillbaka på det här med tro. Förra veckan definierade vi tro som att vara trygg i gud, att lita till gud.

Full frälsning är noga med att påpeka att denna tro inte bara är ett intellektuellt försanthållande utan det är en kärleksrelation till gud baserad på tillit, en trygghet i gud.

Att veta det

Till sist menar vår lärosats att om jag har blivit ställd i rätt relation till gud så vet jag det, eller kanske är det så att om jag står i rätt relation till gud så kan jag vara trygg i den. Eftersom det inte är baserat på något jag gör, eller baserat på hur mycket jag ångrar mig, eller hur mycket jag tror, eller ens vad jag tror. Min relation till gud, ligger helt i guds händer.

Det kan vara därför som Paulus så kaxigt säger:

“Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 8:38–39 SWED2K)

Jag menar om det var upp till mig så kan jag tänka mig så många sätt jag skulle kunna klanta till det, men nu är det inte upp till mig, utan gud. Jag förvandlas i enlighet med guds plan inte min egen.

Hur gick det då med den fria viljan?

Jaha, här står vi då gud ordnar det hela utan min inblandning för annars är det inte nåd… men om gud gör det hela utan min inblandning hur är jag då fri att välja? Personligen tror jag att nyckeln ligger i just hur vi ser på gud och guds inblandning i våra liv. I varje ögonblick kan jag välja att inte lyssna/lyda gud. I varje givet ögonblick, som är summan av alla de ögonblick som har förbigått det, utandas gud sin gudomliga utmanande kärlek (eros). Där står vi i ögonblickets tillblivelse omslutna av guds lockande kärleksfulla utmaning. Vi är fria att tacka nej och utforma ögonblicket efter vad vi själva tycker, eller så är vi fria att tacka ja till den möjlighet gud i sin nåd erbjuder. Hur vi än väljer så inandas gud det auktualiserade ögonblicket i sin oändlíga kärlek (agape) där gud accepterar (förlåter) vad som än har blivit och så börjar cykeln om i nästa ögonblick.

Frälsning

Frälsning är alltså att stå i rätt relation till gud, andra människor och skapelsen. Att leva i  frälsningen innebär att jag lever i guds vision inte min egen. Jag är en del av guds plan förr att återställa skapelsen (kosmos) till det som var meningen, det är detta judarna kallar för tikkun olam. Frälsning innebär alltså: Att, genom guds kärleks gåva, räddas från min egen själviskhet och ondska. Att finna min rätta plats gentemot gud, mina medmänniskor och naturen; Och att därför vara en aktiv del i guds verk, som är de goda nyheterna (evangelium) om skapelsens frälsning (räddning).

 

Salvationism 107 – Omvändelse

March 24, 2012 Frälsningsarmén, Jesus, sermons, teologi No comments

Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning.

För att bli frälsta måste vi uppriktigt ångra de fel vi begått och lita på Jesus. Då kommer den helige Ande att göra oss till nya människor.

Idag talar vi om Frälsningsarméns sjunde lärosats som handlar om omvändelse och frälsning. Mest om omvändelse för vi kommer att tala mycket mer om frälsningsbegreppet längre fram i den här predikoserien.

Ånger

Det är intressant att den Svenska versionen av Salvation Story (dvs. Full frälsning) talar om ånger och att Stridsklar tar denna ånger och uppgraderar den till uppriktig ånger. I den internationella versionen så står det så här:

We believe that repentance towards God, faith in our Lord Jesus Christ, and regeneration by the Holy Spirit, are nessecary to salvation.

Den engelska versionen talar inte om ånger (regret) utan om repentance vilket betyder omvändelse. Vidare så skriver man i Salvation Story att:

“omvändelse är en nådegåva från den Heliga Ande. Även om det (omvändelsen) ofta kan åtföljas av sorg, så är det i grunden en glädjefylld upplevelse, inte morbid sådan, eftersom det är vår respons till De goda nyheterna om frälsning.”

I denna beskrivning verkar det inte som om det är ånger det handlar om utan snarare att ta emot en gåva. Lite som Luther uttrycker det med sitt axiom Sola gratia, bara nåd.

Bilden av ånger kommer från Kung Davids psalmer om brustna och ångerfulla hjärtan. Problemet med att sätta upp ånger som frälsningskriterium är: hur mycket ånger krävs det? När har jag ångrat mig tillräckligt? Hur dåligt måste jag må innan jag kan ta emot Guds nåd? Måste jag be, måste jag gråta, måste jag fasta, måste jag tycka illa om det jag gjort?

Omvändelse

Vad är då skillnaden på omvändelse och ånger. Omvändelse betyder helt enkelt att vända om, att byta riktning.

Man kan beskriva det som att komma till insikt, att se på sitt liv och inse att detta är inte det livet jag ville ha, detta är inte den sorts berättelse jag vill leva ut. Och så bestämmer man sig för att leva ett annorlunda liv, att vandra åt ett annat håll att leva ut en annorlunda berättelse.

Ingen av dessa bilder förutsätter ånger, visst kan man ångra hur man har levt och må dåligt över hur man har skadat andra genom sitt liv. Och i vissa fall är denna ånger konstruktiv (även om ånger oftast är självdestruktivt och ofta leder till offer mentalitet och tycka-synd-om-sig-själv som inte leder till omvändelse utan ofta till apati eller andra självdestruktiva beteenden) så att den leder till omvändelse.

Om vi ett kort ögonblick tar och tittar på Jesus berättelse om den förlorade sonen, en berättelse som i sig själv är så rik på innehåll att den kan tyckas berätta hela Guds berättelse i en liten enkel historia.

Vad som är intressant i berättelsen är scenen då han sitter där i sin svinstia….

Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ (Lukasevangeliet 15:15-19 SB00)

Vad vi ser här är inte ånger… Han kom till besinning, säger texten. Han sitter där och inser att livet inte borde vara så här svårt, att han är hungrig och att hemma fanns det minsann alltid mat. Orden “Jag har syndat mot himlen och mot dig” är ett citat ur andra mosebok där farao (var han ångerfull?) släpper Israels folk ut i öknen (bara för att sätta efter dom med hela sin här kort därefter). Så det finns bibellärare som menar att sonen inte alls var ångerfull utan istället hade ett inövat tal som skulle still faderns vrede.

Till sonens stora förvåning finns där ingen vrede att stilla. Fadern krävde ingen ånger, ingen ödmjukhet utan bara att sonen kom hem i ett stycke. Omvändelse är således inte ånger även om ånger kan leda till omvändelse.

Omvändelse då är att komma till insikt, att se med klarhet på sin situation och resa sig upp och, ja vadå kanske lita på Gud att det finns en annan väg ett annat sätt att leva ut en annan verklighet.

Tro

För vi säger ju att det kräver tro. Och jag “tror” att det är viktigt här att inte hamna i en definition av tro som innebär ett försanthållande. Dvs. Att tro på Jesus är inte bara att “tro att Jesus fanns” eller ens att “Jesus är Guds son”, utan som vi har sagt många gånger tidigare, att lita på Gud, att vara trygg i Gud. Det svenka ordet tro kommer just ifrån ordet trygg precis som det Engelska ordet believe kommer ur ordet belove.

Pånyttfödelse

I en hemlig nattlig konversation med Jesus frågar Nikodemus, mästare hur skall jag få evigt liv? Och Jesus säger att han måste födas på nytt. Nikodemus frågar om han måste klättra tillbaka in i sin moders sköte? Nej, du måste födas av anden, svarar Jesus.

Vad betyder då detta, hur går det till. Kan det vara så enkelt att det är när Anden uppenbarar för oss att vår livssituation inte är optimal (omvändelse var ju en gåva från anden) och vi väljer att lita på Guds vision istället för vår egen, det kanske är då vi föds av Ande, när vi litar till Guds vision (vågar jag säga Guds rike) istället för vår egen (vårt eget rike).

Kanske är det så att det är här knuten är. Det är inte bara så att vi måste “ångra våra fel” utan vi kanske till och med måste tänka om “våra rätt”. För det är när vi låter Anden leda oss in i Guds vision (rike) för stunden som vi får uppleva aionos zoe, det eviga livet, eller livets fullhet. När vi lämnar dödens väg, och börjar vandra på livets väg som Didaché utrycker det.

Frälsning

Då lovas vi frälsning, dvs, att räddas ur våra små berättelser, vi lovas att svepas in i Guds berättelse som handlar om den här världen, men inte så som vi är vana vid att tänka på världen utan en värld där Guds vision om kärlek och ömsesidig respekt inte bara till människor utan hela skapelsen.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Johannesevangeliet 3:16, 17 SB00)

Kanske kan vi uttrycka vår sjunde lärosats så här:

Vi tror att när vi kommer till insikt om vårt tillstånd och börjar, i den helige andes kraft, lita på och därför leva ut Guds verklighet så får vi uppleva Gud, dvs. liv och liv i överflöd. Då räddas vi och världen runtomkring oss från oss själva, ondskan och allt som förstör.

 

Salvationism 106 – Korset

March 18, 2012 Frälsningsarmén, Jesus, sermons, teologi 2 comments

Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst. (Full Frälsning)

Jesus led och dog på korset för allas synder, så att alla som vill kan bli frälsta. (Stridsklar)

Ett tortyrredskap för kärlek

Idag talar vi om korset, jag tror att det är viktigt att börja med att säga att korset som vissa av oss bär runt halsen är ett romerskt tortyrredskap. Jag vet att jag har både sagt och skrivit det här förut: Om Jesus hade levt och dött idag så skulle vi haft en snara, en elektrisk stol eller en spruta runt halsen. Vad vi bär på är ett mord redskap!

Jag säger inte att vi skall ta bort korset eller sluta använda korset. Däremot så säger jag att vi måste förstå korset för vad det är. Dvs. inte glömma bort vad korset är och vad det står för.

En av kyrkans stora dilemman har sedan länge varit hur man vänder ett fult, äckligt, skrämmande tortyr och mordredskap till en smakfull symbol för kärlek.

Svaret vi hör är att det är på grund av det som hände på korset som korset är vackert …. Frågan blir då följaktligen: vad hände på korset?

Klassiska försonings teorier

Här kommer några av de klassiska sätt vi har förklarat vad som hände på korset, så kallade försonings teorier.

Lösenteorin (objektiv)

Lösenteorin är en av de äldsta försonings teorierna som går ut på att djävulen har världen i sitt våld, ondskan har makt över världen och kräver en lösensumma för att släppa sitt grepp om världen och människorna i den.

Christos Victor (objektiv)

Detta är en av de mest använda teorierna genom kyrkohistorien. I Kristos Viktor teorin så är fienden döden och Jesus vinner över döden och bevisar en gång för alla att kärleken (Gud) är starkare än döden.

Juridisk straffteori (objektiv)

I den juridiska försoningsläran så är människorna skyldiga (syndiga) och står inför rätta. Ett straff måste utmätas för att still Guds (rättfärdiga vrede). Men i sista sekund tar Jesus (den oskyldige) på sig straffet istället för oss, så att vi kan gå fria.

Perfekt botgöring (objektiv)

Denna teori var C.S. Lewis favorit teori (Mclaren, The story we find ourselves in so far) och bygger på tanken att det krävs ett fullständigt rent sinne för att få förlåtelse. Människan som aldrig kan uppnå den typen av renhet på egen hand är därför hopplöst förlorad. Jesus går in och ber om förlåtelse istället för oss och hans bön är accepterad eftersom han är helt ren.

Moralexempel (subjektiv)

Av de teorier vi tittar på idag så är moralexempelteorin den första subjektiva teorin, dvs. Här handlar det inte om att stilla Guds vrede (Gud är inte objekt i försoningen) utan Gud som på grund av sin kärlek till människan, sänker sig till människans nivå och möter människan där. I moralexempel teorin så visar Gud genom Jesus ett bättre exempel hur vi kan hantera våld och synd. Vägen är att säga inte min vilja men din.

Kraftfull svaghet (subjektiv)

Nära besläktat (eller så är det samma som exempelteorin) är detta. Genom att acceptera våld och lidande i människans händer istället för att orsaka våld och lidande visar Gud sitt hjärta. Det handlar om att acceptera lidande och förvandla det till försoning. På detta sätta kallar korset oss till att sluta tvinga fram Guds rike genom kraft och våld, utan genom ödmjukhet, svaghet och självuppoffring.

Vart tar vi vägen nu?

Så då har vi flera olika försoningsteorier, alla dessa teorier har bibliskt stöd (mer eller mindre) men ingen av dem kan sägas vara, så här är det (eller så här var det). Lösenteorin och Kristus Viktor är de teorier som används längst och mest även om man i dagens evangelikala kyrkor oftast hör Den juridiska straffteorin.

Behövs verkligen korset?

Men tänk om vår försoningslära kommer ifrån en felaktig läsning av den bibliska texten? Tänk om vi på grund av våra förutfattade meningar om hurdan Gud är har extrapolerat denna försoningslära.

En av de förutbestämda meningar vi har haft är tillexempel denna: Eftersom Gud är allsmäktig så måste Gud ha planerat korset. Men tänk om människan verkligen har en fri vilja. Gud måste naturligtvis ha varit medveten om att ifall han blev människa och predikade ett kärleks budskap så skulle det kunna resultera i våld mot Guds egen person, men Gud bestämde att det var värt det i alla fall, för kärlekens skull.

Tänk om Jesus inte dog för vår synd utan på grund av vår synd? Tänk om uppståndelsen (som faktist var vad de tidiga kristna predikade, inte korset) var Guds sätt att förvandla vår syndfulla handling (korsfästelsen) till Guds seger!

Tänk om korset aldrig var meningen? Tänk om korset aldrig var poängen? Tänk om Jesus budskap var: Älska Gud och älska din nästa, då blir Guds rike en verklighet här och nu.

Då måste vi ställa frågan igen, skall vi ta bort korset? Eller kanske vad får korset då för innebörd?

Man skulle kunna tänka att korset då blir en pinsam påminnelse om vår egen trasighet, om människans bräcklighet och systematiska ondska. Korset är vårt misslyckande men också platsen där Gud bevisar sin kärlek trotts våra brister. Om detta är fallet är korset inte något att stolt paradera utan en självkritisk påminnelse vad människan gör med Guds kärlek, men också att Guds kärlek är starkare än döden. Ja korset behövs nog för att påminna oss, påminna oss om hur fel det kan bli när vi insisterar på att lösa världens problem med kraft och våld istället för Jesus kärleks prioritet.

Kanske är det detta som är de goda nyheterna: Kärleken är starkare än döden, hur mycket död vi än sprider så kan Guds kärlek övervinna den och vi kan bli förlåtna, inte på grund av korset utan trotts att vi förkastat och korsfäst Gud själv.

Tron är bara halva sanningen.

March 17, 2012 Frälsningsarmén, teologi No comments

– Hur blir man kristen då? Frågan ställer jag till klass sex på Europaportens grundskola. Eleverna tittar nervöst på mig och på varandra.

- Man går i kyrkan, föreslår en ljushårig grabb som påminner mig om Emil i Lönneberga.

- Räcker det, Frågar jag? Blir man kristen bara av att gå in i en kyrka? Klassen skruvar på sig, nej muttrar flera av eleverna, det blir man ju inte.

- Man måste tro också! Utbrister en av tjejerna. Alltså tro på Gud då.

- Blir man Kristen av att man tror på Gud? Gör inte Muslimer och Judar det också? Jo det var ju sant. Klassen konfererar bänkvis med varandra i tysta viskningar.

- Jesus, man måste tro på Jesus säger flera av eleverna i mun på varandra.

- Ja så måste det ju vara, säger jag försiktigt, Kristen är man ju för att man tror på Kristus, dvs. Jesus han som kallades för Messias. Men så har vi en kampanj just nu inom Frälsningsarmén som kallas för “tron är bara halva sanningen”.

- Va? Utbrister flera av eleverna. Hur går det ihop.

- Jo säger jag, då måste vi prata om någonting som oftast i den Kristna kyrkan kallas för omvändelse. Det betyder att om man är ute ock går åt ett håll och sedan bestämmer sig för att vända om och gå åt motsatt håll.

Tänker att jag behöver gå till Stortorget, och så börjar jag gå åt det hållet, säger jag, och pekar i motsatt riktning mot Hyllie vattentorn. hur tror ni det går? Kommer jag fram till Stortorget då?

- Ja om du går tillräckligt länge, flinar en snusförnuftig lintott.

- Jo det förstås, erkänner jag, men kan vi vara överens om att det blir problematiskt ganska fort? Flera av eleverna nickar instämmande. Tänk er då att medan jag vandrar åt helt fel håll, helt plötsligt får en ide, iden att jag är på väg åt fel håll. Det är en bra ide och jag tror på den iden. Men så fortsätter jag att gå åt samma håll som tidigare. Hur går det?

- Inte så bra, skrattar klassen.

- Då menar vi att tro, är bara halva sanningen. Man måste tro, på Gud och Jesus som kallades för Kristus. Menar måste man leva i, av och ur den tron, dvs. det jag tror måste bli en verklighet i mitt liv, jag måste så att säga “byta riktning”. Tron måste få en konsekvens i mitt liv, det är så vi tänker att tron är bara halva sanningen. Jag ser hur kugghjulen snurrar hos eleverna och hos vissa går det upp er ljus.

- Jaha, så du menar att för att vara kristen måste man både tro och leva ett kristet liv?

Ja just så. Samtalet fortsätter om hur man lever ut sin kristendom i vardagen. Vi talar om “fair trade” och vi talar om vad som händer efter döden och hur evigheten kan vara både nu och sedan; Vi talar om skapelsen, big bang och evolutionsteorin. Det är en härlig förmiddag. Eleverna har många frågor och det tysta viskandet ersätts mycket snart med frågor som ropas ut ovanpå varandra utan att hålla tillbaka. Och jag tänker att det är litegrann som en gudstjänst eller vad en gudstjänst borde vara. Tänk om det fanns en sådan törst och nyfikenhet hos alla våra besökare varje Söndag.

« Older Entries  

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.