Epic

Livet är en saga! Det är så livet kommer till oss som en berättelse. Alla de sagor, myter, berättelser och filmer som vi har älskat talar till våra hjärtan för att de är ekot av den berättelse som Gud berättar som vi är en del av.

Vi är nu inne på tredje söndagen av vår Epic serie kyrkan är förvandlad till en biosalong och vi har ett event utan bön och lovsång men som är fullpackat med filmer, sagor men mer än något annat som är fullpackat med den episka berättelse Gud berättar: evangelium.

Något gömt i ett dunkelt förflutet 
Något farligt som nu utspelar sig 
En unik roll för dig att spela 
och en fantastisk framtid som väntar på oss.

Jag hoppas att du inte har missad Epic på Frälsningsarmén i Malmö. Varje söndag i Juli och halva Augusti med början klockan 12:00

Varför är det så svårt?

Jag sitter med en av mina församlingsmedlemmar och pratar om det Kristna livet. Hon frågar, men varför är det så svårt? Om Gud älskar mig och om jag ber Gud att tala till mig, varför är det då så svårt?

Som så många andra Kristna (mig själv inkluderad) utgår hon ifrån att det bara är hon och Gud. Det finns ingen annan som kan komma emellan i ekvationen. Som så många andra Kristna vandrar hon genom livet som om kategorin andlig krigföring helt enkelt inte fanns. Som om vi var kvar i edens lustgård och vandrade sida vid sida med Gud.

Inte konstigt att både livet och andligheten verkar så komplicerad, så slumpmässig och svår. Om vi tror att det bara är att plocka upp telefonen och slå numret, trots att vi sitter i ett skytte värn och det regnar bomber och granater till höger och vänster om oss.

Vi har blivit så indoktrinerade att bara det vi kan se och röra vid är verkligt att vi kan leva ett helt liv i mitten av ett andligt krig utan att över huvud taget registrera vad som pågår runtomkring. Vad vi ser är effekterna av detta andliga krig, därav förvirringen. Effekterna vi ser passar inte ihop med verkligheten vi klamrar oss fast vid.

Kanske är det dags att erkänna att saker och ting inte är vad de verkar, att livet faktiskt är en kärleks historia som levs ut mitt på ett slagfält!

Sommar i Malmö

Jag har alltid älskat sommarmalmö. Det är som om hela staden lever upp och blir varmare, trevligare, mer levande. Här är vi nu mitt i sommaren och försöker hitta startblocken för höstens satsningar i kåren.

Det är mycket som händer och det är svårt att hitta fotfäste i striden. Om du ber, be för oss och för Malmö kåren, här kommer en liten lista på våra topp böneämnen nu, både privat och för kårarbetet.

Be för:

• Att Mio skall hitta en bra sömn rytm så att vi kan sova bättre
• Att Angelinas skolstart skall gå bra
• Att det skall formas ett ledarteam på kåren som kan hjälpa bära bördan.
• Att kåren skall få uppleva försoning och enhet.
• Att de nya människor vi bjuder in till kåren skall finna ett hem, en gemenskap som förmedlar Guds rike.

Tags: andlig strid, Böneämne, församlingen, Malmö

Udda Verklighet

Har just läst färdigt Udda Verklighet av Nene Ormes. Och vill varmt rekommendera den till alla mina läsare. Udda är en helt fantastisk pärla till bok. Det känns lite som att läsa Neverwhere fast på svenska och placerad i Malmö. Nene har lyckats att skapa en helt unik modern saga som snubblar fram och tillbaka i skymningslandet mellan Faery och vår vardag. Om jag skall hitta någonting att vara kritisk mot (och då får jag verkligen anstränga mig) så går slagsmålet nära slutet lite väl fort och verkar ganska förenklat, men som sagt, det förtar ingenting av bokens brillians.Jag måste också ärligt erkänna att det tog några kapitel att vänja sig vid svenskan (är inte van att läsa sånt här på svenska och det tog en stund att vänja sig vid ordinärer och sära men om man accepterade mugglare som ett ord.. ja du förstår!) Jag är naturligtvis helt besviken på slutet av boken, det kom alldeles för fort. Vad hände sedan, vi vill veta mer om alla de fantastiska sära människorna i Malmö!!!

Omvändelse, att börja om på nytt.

Det har varit en omtumlande vecka. Först var jag hemma ett par dagar med halsont, hade ganska många “lediga dagar” att ta igen. Har varit dålig på att ta ut lediga dagar över huvud taget, det kan ju vara därför jag blev sjuk.

Sen var det dags att åka iväg till Wales på Bootcamp med Ransomed Heart Ministries och John Eldredge Hela lägret var baserat på Johns bok Vilda Hjärtan (“Wild at Heart: Discovering the Secret of a Man’s Soul”). Jag har läst boken många gånger och kan materialet utan och innan, så jag förväntade mig inte några nyheter den här helgen ….. Jag glömde räkna med Gud.

Har så många berättelser från helgen att det kommer att ta många bloggposter innan jag är färdig med att bearbeta allt Gud sagt och gjort nu i helgen. Det mesta kan du läsa på min engelska blog: Warcry. En av upptäckterna från helgen är att jag glömt bort vad Gud sa till mig att jag skulle göra när jag väl landade i min nya kår (detta var ett tilltal jag fick innan jag fick veta att jag och Hanna hade fått order till Malmökåren).

Jag inser nu att all den energi vi har spenderat på att förvandla Malmökåren till en post-modern, emergent, kår har varit energi spenderat på fel strid. Missuppfatta mig inte allt det vi gjort i Malmökåren till dags dato har varit i enlighet med den vision Gud har givit oss när vi har bett över Malmökårens framtid. Men kanske inte i den ordning och framför allt inte i rätt tid.

Gud kallade mig att resa upp ett arbete för unga män att hela och rädda unga mäns hjärtan. Det är dessa unga män som sedan skall driva och bygga förvandlingsarbetet av Malmökåren. Gud har skickat de unga männen till oss, men vi har varit för upptagna med att skapa en ny sorts kyrka för att ge dom den tid och undervisning de så tydligt behöver!

Så här står vi (och framför allt jag), och jag måste omvända mig. Prioritera om arbetet, prioritera om mina prioriteringar, men framför allt lägga ner all min tid och energi på den strid som Gud har kallat mig till att stå i.

Det är bara när man följer Guds plan som Guds välsignelse driver arbetet. Så tillbaka till skissera, tillbaka till bönekammaren.

Tags: andlig strid, Böcker, emergent, församlingen, framtid, John Eldredge, Malmö, själv ransakan

En kärleksförklaring

Igår hade vi begravningsgudstjänst för Charles Jutebro en av våra Soldater i Malmö. Det var en mycket vacker gudstjänst, Rolf spelade och Mikael Järlestrand sjöng solo.

Det var en liten skara sörjande närvarande, men gud var där och guds ande var påtaglig under själva ceremonin. Det var som om Jesus själv hade beslutat att vara närvarande för att ta emot en älskad son. Guds kärlek var så tydlig genom hela ceremonin och även på minnesstunden efteråt.

Jag satt vid det vackert dukade bordet i vår kafé lokal och tittade runt på den lilla skara som hade samlats där för att minnas Charles, några släktingar, några arbetskamrater och några soldatkamrater från kåren (sex av våra trogna damer), när jag överväldigades av kärlek för dessa våra soldater. Jag kunde känna guds kärlek och hur han vill att jag skall älska så som han. Det var ett vackert ögonblick av gemenskap, glädje och ömsesidigt stöd.

I det ögonblicket fylldes jag av hopp och glädje inför kårens framtid. Gud är god!

Tags: församlingen, kärlek

En ny församling föds

Det ligger lite i tiden att tala om församlingsplantering som ett barn som föds. För mig är det extra relevant eftersom jag skall bli pappa igen (för tredje gången) inom den närmsta tiden¹.

Men metaforen är passande, först märker man att det är något på gång, rykten sprids. Är det? Är det inte? Sen är det tydligt att det är något på gång, det är otympligt obekvämt. Förberedelser görs för att det nya skall få en plats. Ibland får man slänga ut en del gammalt, ibland måste man flytta. De äldre syskonen blir oroliga och ställer till med en massa hyss för att se om de fortfarande kommer att ha plats och vara älskade när det nya barnet kommer.

Sen kommer smärtan. Inget nytt, ingen förändring ingen födsel utan ett högt pris. “Visst gör det ont när knoppar brister” skriver Karin Boye. Och visst gör förändring ont, hos alla inblandade. Sedan står man där med ett litet knyte. Ett nytt liv, så ömtåligt. Man undrar, hur tar vi hand om det här nya livet, Var någonstans i vår annars så inrutade vardag hittar vi plats för detta underbara?

Här står vi nu. Med begynnelsen till en ny församling. I söndags var det tydligt att vi nu är en ny gemenskap. Med oss har vi nya och gamla vänner. Med oss har vi gamla och nya traditioner. Jag tror att vi har hittat en unik ton, en alldeles speciell form för vår gemenskap som innesluter allt det vi är och har potential för allt det vi vill bli. Liten späd och ömtålig, skrikig och ibland illaluktande men trotts allt arbete underbar.

1. Beräknad nedkomst 21 April [↩]

Tags: församlingen

Tillfälligheter

Idag har vi upptakts möte där vi för första gången presenterar kårens nya vision för församlingen. Imorse vaknade jag med ett ryck och undrade varför min iPhone väckte mig en timme för tidigt, jag hade räknad med sex timmars sömn och fem räcker liksom inte till. Inser snabbt att det nu är sommartid och det är bara att gilla läget.

Jag ignorerar att det känns som om jag har svalt rakblad och intalar mig själv att jag inte har tid att vara sjuk. Hanna meddelar att hon däremot är sjuk och måste stanna hemma (jag intalar mig själv att jag inte kan vinna en argumentation med en gravid kvinna från Kroatien).

Jag rusar ut genom dörren och glömmer kaffet på hall mattan. Jag intalar mig att detta kommer att bli en bra dag. jag hoppas förgäves att Esspresso house skall vara öppet (no such luck). När jag kommer till kåren ringer Hanna och berättar att Susanne och Stefan inte kommer, sitter på sjukhuset med en stukad eller bruten fot. Jag intalar mig själv att det är en tillfällighet att just idag, när vi skall presentera visionen för församlingen som två av tre kårledare inte kan komma, som min pastors assistent ligger hemma med vinterkräksjuka ….. Bara en tillfällighet.

Jesus hjälp mig.

Tags: andlig strid, Det Kristna livet, församlingen, framtid

Mark Driscoll, missar målet.

Mark Driscoll blev känd som den svärande pastorn, tidigare umgicks han med Rob Bell, Doug Pagitt, Brian Mclaren och andra emergent tungviktare, men har med tiden distanserat sig från emergent village och allierar sig med vad han själv kallar “emerging churches”.

Jag har tidigare bloggat om Driscolls något förvridna kvinnosyn, kanske försöker han rätta till tidigare mistag med den här predikan, men tyvärr missar han med lika mycket även här. Inte kan det väl vara en predikant eller en pastors jobb at skälla ut människor från plattformen. Driscoll menar själv at hans vrede kommer från Gud och jag vet inte om jag skall skratta eller gråta när han hotar med att den helige ande kanske kommer att döda närvarande män som tar nattvarden utan att vara redo.

Vad det visar tydligast är vilken gudsbild som propageras på Mars Hill¹.

Här har vi en arg gud som önskar skam över sina församlingsmedlemmar och hotar med våld om dessa församlingsmedlemmar är våldsamma själva. Mer än någonting ser jag bilden av en våldsam pappa som gör illa sina barn (Då menar jag inte att Driscoll är sådan utan att detta är gudsbilden han förmedlar).

Jag kan hålla med om att män som behandlar kvinnor illa har missat vad det innebär att bli man. Men jag kan aldrig hålla med om att man kan bete sig, eller tala så som Mark Driscoll gör.

Two wrongs do not make a right!

1. Församlingen där Driscoll är pastor, inte att förväxlas med Mars HIll Bible Church som är Rob Bells kyrka [↩]

Tags: Du skojar?!, gudsbild, skäll, Skärpning

Om du ber, be för Angelinas skolstart!

Nu är det dags för Angelina att komma in i det Svenska skolsystemet. Vi har två skolor i innerstaden och vill naturligtvis att hon skall få lov att börja skolan tillsammans med de vänner som hon redan har på sin förskola.

På skolan ger dom oss inte mycket hopp utan menar på att det är näst intill omöjligt att komma in. Stå med oss i bön för att Angelina kommer in på rätt skola!

Tags: barn, Böneämne